Lång väg kvar att gå

Christina Figueres, generalsekreterare för FNs klimatförhandlingar, sammanfattade vid ett tal på en vetenskapskonferens i New York nyligen var vi står inför den sista förhandlingsomgången i den sydafrikanska staden Durban i december. Hennes slutsats är att vi har lång väg kvar att gå. De frivilliga åtaganden som mer än 140 länder nu skrivit under på för inom ramen för Köpenhamnsackordet motsvarar bara två tredjedelar av vad som krävs för att vi ska kunna hålla Jordens medeltemperatur under två grader. Som det nu är siktar vi minst mot tre till fyra graders ökning av medeltemperaturen. Det räcker inte på långa vägar till för att rädda oss från en skenande växthuseffekt, vartefter olika naturliga förstärkningsmekanismer kickar i gång när vi väl kommit över tvågradersgränsen.

Man bör komma ihåg att man inom förhandlingarna rör sig med ganska konservativa bedömningar av klimatkänsligheten. Skulle det visa sig att de nyare forskningsrön som talar om högre känslighet och snabbare reaktionstider från klimatsystemet stämmer är vi än mer illa ute.

En del av FNs medlemsländer vill att man ska skriva in de utlovade utsläppsminskningarna i ett tillägg till Kyotoprotokollet, medan andra inte vill ha en förlängning av protokollet med en andra åtagandeperiod. De föredrar mindre bindande ramverk utanför protokollet, som bland andra USA har haft mycket svårt att acceptera. Det är en av de svårlösta knäckfrågorna inför årets förhandlingar.

Enligt den internationella energiorganisationen, IEA, beräknas världens energibehov att ha ökat med 40 procent till 2030, jämfört med i dag. Den ökningen kan inte genomföras med hjälp av olja. Det finns inte tillräckligt mycket av den varan att tillgå till rimliga priser. Det skulle behövts oljeutvinning motsvarande fyra ytterligare Saudiarabien för att tillgodose et ökade behovet och kompensera för minskande produktion i gamla oljekällor.

”Peak oil” är redan här, och det kommer att bli att än värre framöver, oavsett när toppen på kurvan verkligen infinner sig. Vi har inte mycket val annat än att övergå till förnybara energikällor, men övergången kan bli dyr och skakig. Frestelsen att istället falla tillbaka på kol och tjärsand kommer att vara stor för energibolagen. Det gäller att klimatförhandlingarna leder fram till något substantiellt, med globala styrmedel som kan driva på klimatomställningen, till exempel de ”feed-in”-tariffer som Naturskyddsföreningen har lagt förslag om i förhandlingarna. Chansen för detta ska lyckas är liten, men den finns, det måste vi tro på.