Ett nödsamtal från framtiden

Det var en distingerad samling äldre herrar som tog plats i kungliga vetenskapsakademins sessionssal onsdagen den 18 maj. Från väggarna kastade porträtten av forna tiders akademiledamöter bistra blickar. TV-teamen ställde upp sina kameror. Det var det tredje nobelpristagarsymposiet som samlats för att underteckna ett memorandum med rekommendationer till FN om hur världen kan räddas undan klimatkatastrofen: ”The Stockholm memorandum, tipping the scales towards sustainability”.

Kemipristagaren Mario Molina undertecknar The Stockholm memorandum

Stora delar av FNs högnivåpanel för global hållbarhet, med Finlands president Tarja Halonen i spetsen, var på plats i salen för att ta emot budskapet. Dagen innan hade de haft ett möte i Helsingfors.

Det var allvarliga budskap som de grånande nobelpristagarna hade att överlämna.

– Det här är ett nödsamtal från framtiden, sade professor Johan Rockström, ledare för Stockholm Environment Institute, SEI och initiativtagare till mötet. Vi är den första generationen som är medvetna om de globala risker vi står inför och om hur hårt mänskligheten pressar ekosystemen. Vi kan inte fortsätta som nu, när alla kurvor pekar åt fel håll och vi måste agera snabbt för att ta oss i en annan riktning.

Vetenskapen kan bidra med vägledning längs de vägar som leder till hållbarhet, men det förutsätter en öppen dialog med samhället, enligt professor Mario Molina, kemipristagare 1995. Mötet i Stockholm kan ses som ett steg i den riktningen. Här träffades inte bara vetenskapsmän, utan även ledande politiker och företagare, för att mejsla ut rekommendationer för vägar  till hållbar utveckling.

De viktigaste slutsatserna i The Stockholm memorandum är:

• Ekologisk hållbarhet är en förutsättning för fattigdomsbekämpning, ekonomisk utveckling och social rättvisa.
• Att uppnå millenniemålen är av högsta prioritet
• Det behövs nya välfärdsmått som mäter välfärd bättre än BNP.
• Ökningen av den globala medeltemperaturen måste hållas under två grader och världens utsläpp av växthusgaser måste nå sin kulmen senast 2015 för att därefter minska i snabb takt.
• Ekologisk odling måste införas på bred front för att vi ska kunna uppnå en hållbar livsmedelsförsörjning.

– Mänskligheten undergräver ekosystemens resiliens i planetskala och planetens gränser för hållbarhet överskrids inom flera centrala områden, sade Johan Rockström. Det krävs åtgärder längs två spår, dels nödlösningar nu och dels långsiktiga lösningar.

En mer jämlik värld som antar utmaningen om en förnybar energiförsörjning och genomgår en revolution i ökad resurseffektivitet är vad forskarna önskar sig, liksom mat till alla, starkare globala styrmedel för att värna om jordsystemets resiliens och ett nytt kontrakt mellan vetenskap och samhälle.

Forskarmötet gick så långt som att kalla vår tid för en ny geologisk tidsålder, Antropocen, eftersom mänsklighen nu är den starkaste förändringskraften i naturen på jordklotet.

Finlands president Tarja Halonen, ordförande i FNs högnivåpanel för global hållbarhet, tog under högtidliga former emot det undertecknade dokumentet från Nobelpristagarna. Panelen förväntas ta in budskapet i sitt arbete, som ska utmynna i en rapport till generalsekreteraren för FN, Ban Ki Moon. Denne ska i sin tur lägga fram slutsatser till FNs stora miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 2012.

Högnivåpanelen har enligt Tarja Halonen fått ett ambitiöst mandat av FNs generalsekreterare. ”Jag hoppas ni är revolutionära i ert tänkande” hade han sagt till Halonen när panelen tillsattes. Nu är de halvvägs i sitt arbete. Panelen ska presentera sin slutrapport till FN i december. Den kommer att vara en del av underlaget till förhandlingstexterna inför Rio-konferensen.

– Det är stora problem i klimatförhandlingarna och med att nå milleniemålen, sade Tarja Halonen. Men nu märks ändå en förändrad attityd i den globala politiken. Men vi har sett till att ha en genomskinlig process, för att försäkra oss om att våra slutsatser inte ska kunna fastna i generalsekreterarens byrålåda, sade Tarja Halonen.

Det kan tyckas att forskarnas rekommendationer är väldigt allmänt hållna och inte särskilt konkreta. Det är lättare att säga att vi måste hålla oss under tvågraders uppvärmning än att tala om hur vi ska fixa det i praktiken. Men det får väl ändå sägas vara viktigt med så pass tydliga ställningstaganden från viktiga delar av forskarsamhället kring bland annat klimatmål, ökad ekoodling, social rättvisa och fattigdomsbekämpning. Men de konkreta resultaten av detta möte mellan forskning och politik går inte riktigt att utvärdera. Bidrar forskarnas memorandum till en bättre värld? Förhoppningsvis!