Urfolken skyddar skogen

Lokalbefolkningen förvaltar regnskogen säkrare än om den skyddas som reservat. Den slutsatsen dras av en ny rapport från det internationella centret för skogsforskning, CIFOR, i Indonesien. En forskargrupp från detta institut har sammanställt data från sexton olika länder i Asien, Latinamerika och Afrika. I genomsnitt var avskogningstakten 1,5 procent per år i nationalparker och reservat, medan den i snitt var så låg som 0,25 procent i skogar som förvaltades av ursprungsbefolkningar eller andra lokalbefolkningar.

– Våra resultat visar att bara för att skogar avsätts som reservat så betyder inte det att de får stå kvar på lång sikt. Faktum är att reservaten förlorar sitt skogstäcke mycket snabbare än lokalt förvaltade skogar, säger Manuel Guariguata, chefsforskare vid CIFOR, i ett pressuttalande. Skyddade områden är inte alls utan värde, men lokal förvaltning av skogar borde vara en viktig del av naturvårdsstrategierna i regnskogsländer.

När nu miljarder dollar framöver satsas på det nya FN-programmet REDD+ (Reducing Emission from Deforestation and forest Degradation) är det viktigt att de ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen som i dag bevarar regnskogarna får vara delaktiga och ta del av penningflödet. Pengarna får inte fastna hamna hos korrupta skogsmyndigheter och nationella regeringar.

En annan aktuell studie från CIFOR visar att de grupper som lever i eller i närheten av regnskogar i genomsnitt får en femtedel av sina hushållsinkomster från skogen. Det förklarar varför lokalsamhällena är intresserade av att bevara och sköta sina skogar på ett uthålligt sätt.

Studien berättar samma historia som jag fick höra på ett seminarium vid FNs klimatmöte i polska Poznan 2008. Det var en grupp Amazonasindianer rest ända dit för att lägga fram fakta om avskogningen i och utanför indianreservaten i Amazonas. Med hjälp av satellitbildsanalys och GPS-baserade studier på marken kunde de elegant leda i bevis att avskogningstakten var väsentligt mycket lägre i den halva av Amazonas som består av indian- och gummitapparreservat.

Deras data visade att avskogningstakten utanför reservaten var över 10 procent per år. I indianreservaten var bara den 1,1 procent, jämfört med 1,5 procent i naturskyddade områden och 3 procent i gummitapparnas reservat. Dessa områden utgjorde tillsammans mer än 110 miljoner hektar, en försvarlig del av Amazonas.  Om de skogarna höggs ned skulle det orsaka ett koldioxidutsläpp på fem miljarder ton, förutom av en enorm förlust av mänsklig och biologisk mångfald. Dessa skogar försvarar indianerna och gummitapparna med blåsrör och gevär i hand mot intrång från exploatörer utifrån.

Amazonasindianernas slutsats var enkel: vi ser till att regnskogen står kvar, då ska vi också ha del i pengarna från REDD. En brasiliansk forskare i salen log hånfullt och muttrade hörbart ”det kan de glömma”.

Rött = avskogning till 2008, Grönt = kvarvarande regnskog, ljusgrönt = indianreservat. Källa: http://www.ipam.org.br/

Men det är också samma historia som vi berättade i Världens Natur 2006, som gjorde nedslag hos urfolk runt om i regnskogsländerna. Redan då var budskapet glasklart: urfolken räddar regnskogen.