Miljöminister Andreas Carlgren (C) skriver att vi ”granskar idag om partierna tycker som” föreningen. Sofia Arkelsten, Moderaternas miljötalesperson, skriver att det är svårt att vara obunden ”när kraven mest handlar om exakta styrmedel eller subventioner.”

Det som båda glömmer är att det är partiernas egna politiska ambitionersom vi granskat. För  att ta ett exempel var det Folkpartiet självt, som 2006 bland annat ville:

• öka naturvårdsanslagen, men anslagen har tvärtom sänkts
• ta bort elcertifikaten för all vattenkraft, men tvärtom har man återinfört elcertifikat för småskalig vattenkraft
• lagstifta om bl.a. skadeståndsansvar för GMO, men det har inte skett
• förbjuda de miljögifterna TBBP-A och HBCDD, men tvärtom har miljögiftet dekaBDE legaliserats
• skärpa offentlig upphandling till miljöbästa kvartilen, men det har partiet inte gjort
• miljöpröva exportkrediter, men det har inte skett.

Den fulla listan på Folkpartiets steg tillbaka omfattar 12 punkter. På 3 punkter har partiet gått framåt. Centerpartiet har backat på 9 punkter och gått framåt på2, Kristdemokraterna: 7 bakåt, 2 framåt. Socialdemokraterna: 5 bakåt, 9 framåt. Moderaterna: 3 bakåt och 5 framåt, men partiet har klart lägst ambitioner. Miljöpartiet: 3 bakåt, men partiet har högst ambitioner. Vänsterpartiet: 3 bakåt.

Det är alltså partiernas egna ambitioner som i många fall inte uppfylls. Givetvis är det besvärligt nu, för de partier som backar mer än vad de går framåt. Då blir invändningarna ganska tomma.

Det är dags att lyfta upp miljöfrågan i valrörelsen!

Läs mer om möten med björnar, vackra urskogar och skandalösa hyggen på Skogsbloggen, där Naturskyddsföreningens Malin Sahlin rapporterar direkt från fältet!

Noggrann inventering av svensk skog.

Nu har forskarna återigen pekat på problem med industrins förslag på avfallshantering. Det framgick i Uppsala igår på ett seminarium som arrangerades av MKG , som bevakar kärnavfallsfrågor och som Naturskyddsföreningen är medlem i. KTH-forskaren Peter Szakálos säger bland annat följande om de kopparkapslar som industrin vill lägga avfallet i:

– Vi ser i flera studier att den korrosion som uppmätts konsekvent är runt 10 000 och 100 000 gånger högre än den siffra som SKB använder i sin säkerhetsanalys.

Innebörden är att det förslag på slutförvar som förts fram av SKB AB, dvs kärnkraftsindustrins avfallsbolag, kan läcka ut radioaktivt material om kopparkapslarna rostar sönder. Inte särskilt hållbart alltså.  Precis som regeringens energipolitik.

En utgångspunkt för debatten var den den så kallade Norrbottensdeklarationen, som jag skrivit om förut, och som bland annat syftar till stopp för mer skydd av skog och ökad intensitet i skogsbruket. Upphovsmännen har i månader slängt sig med falska påståenden, vilka effektivt punkterades inför debatten i Piteå av Naturskyddsföreningen i Norrbotten i både artiklar och faktablad.

Mest befriande på seminariet i Piteå var att både Skogsstyrelsen och länsstyrelsen gemensamt bekräftade de uppgifter som Naturskyddsföreningen konsekvent förmedlat i debatten, och att myndigheterna stod upp för slutsatsen att skyddet av skogen i Norrbotten är alltför svagt – ungefär dubbelt så mycket som idag måste skyddas enligt gällande – kortsiktiga – miljömål:

Följaktligen rapporterade också media om myndigheternas uppgifter och vi fick även möjlighet att återigen påtala att det svenska skogsbruket bryter mot de lagkrav på naturhänsyn som gäller, och därmed lurar sina konsumenter att betala extra för skogscertifiering.

På länge sikt har både myndigheter och forskare pekat på att mer skog måste skyddas än nuvarande miljömål. Det föranleder en särskild debatt som av allt att döma kommer starta igen till hösten. Till dess står det klart att Norrbottensdeklarationen inte vinner stöd hon någon kompetent instans i samhället.

Idag hade jag förmånen att delta på prisutdelningen i Klimatkampen, en gymnasietävling som Naturskyddsföreningen och IVL Svenska Miljöinstitutet står bakom. Gymnasister från hela landet har tävlat med förslag till nya lösningar på klimatproblemen inom områdena innovationer, livsstil och samhälle.

Bästa bidrag i år blev projektet ”Cykla med Västtrafik”, utarbetat av Niklas Johanson Miglavs, Alma Smith, Björn Pontén, Kristian Nabro Porath, Milorad Kotur och Emma Vasen på SKF:s Tekniska Gymnasium i Göteborg. Projektet handlar bland annat om att koppla samman och underlätta för övergång mellan kollektivtrafik och cykel, något som är viktig för att stimulera ökat klimatsnålt resande. 

De idéer som elevgruppen jobbat fram bör kunna spridas till fler orter i och utanför Sverige, kort sagt: ett bidrag som i förlängningen skapar en bättre värld.

Grattis till segren och till alla andra goda projekt i Klimatkampen!

Det blivit för mycket frihet och alltför lite ansvar. Det är givetvis bra att skogsägare deltar i certifieringssystem och avsätter skog, men när varken lagstiftningen eller certifieringens, t.ex. FSC:s, standard följs särskilt väl och kraven dessutom är alltför låga så räcker det inte. Det visar vi i en ny rapport, Cutting the Edge, idag.

Det är dags för mindre frihet och mer ansvar. Det krävs höjda miljömål i skogen, en ökad budget för skogsskydd, skärpt lagstiftning, förbättrad certifiering och nya styrmedel.

Upp emot 20 procent av skogen måste ges ett långsiktigt skydd och statsbudgeten måste öka med sikte på att säkerställa omkring hälften av detta på tio års sikt. Genomförandet och nya finansieringsmekanismer bör undersökas.

Det bör även utredas hur det rättsliga skyddet för hotade arter kan stärkas. Ekonomiska styrmedel för miljöhänsyn i skogen behöver utredas och införas för att dels bättre hushålla med knappa skogsresurser, dels generera intäkter som kan användas för miljöarbetet i skogen. Certifieringen och lagstiftningen måste efterlevas till fullo och då frivilligheten misslyckas bör tuffare sanktionskrav införas i både frivilliga och bindande regelverk. Det krävs också en allmän skärpning av miljökraven i skogslagstiftningen, endera i befintliga regelverk eller i form av en ny miljölag för skogen.

Naturskyddsföreningen kommer framöver att intensifiera diskussionen om hur detta kan genomföras. Som vi skriver i Svenska Dagbladet idag stärker vi också vårt arbete med att ge den svenska skogsnäringens kunder runt om i Europa information om den svenska modellens misslyckande.

Man vet alltså inte svaret på den frågan. Ändå vill regeringen, med centerpartister på ansvariga poster, i onödan bygga ut kärnkraften mycket kraftigt. Så betryggande är dagens energipolitik.

I ett försök att rädda FSC:s trovärdighet har vi nu skickat två motioner till FSC:s stämma. De handlar om att dels skärpa FSC-standardens miljökrav, dels pressa på för att skogsbruket ska följa den lagstiftning som självfallet är miniminivå i FSC.

Naturskyddsföreningen tog tillsammans andra initiativ till den svenska FSC-standarden, som vid starten var först i världen. Den nu gällande standarden föregicks av långa förhandlingar där miljöintresset på sin höjd var svalt, med resultatet att standarden blev cirka sju år försenad och alltför svag ur ett miljöperspektiv.

Nu är det dags att lyfta nivån om FSC ska kvarstå som ett trovärdigt och ambitiöst redskap. Inte minst är det dags att sluta med lagbrotten. Våra båda motioner kommer att behandlas på Svenska FSC:s stämma den 20 maj.

Då får vi ett kvitto på i vilken grad som FSC:s intressenter vill värna systemet för framtiden.

I sammanfattning har den gröna svenska politiken, som länge varit ett internationellt föredöme, blivit alt mer grå. Miljöminister Andreas Carlgren förnekar i vanlig ordning regeringens nedmontering.

I Ekot säger Carlgren att regeringen satsar på en naturvård med ökad delaktighet. Det är självfallet bra, men inget principiellt nytt och något som Naturskyddsföreningen har gett stöd åt under de snart tio år som den inriktningen har växt fram. Carlgren använder alltså lokalt inflytande som svepskäl i ett försök att grönmåla nedmonteringen. Två frågor att fundera på:

1. Varför skulle lokalt delaktighet gynnas av kraftigt sänkta naturvårdsanslag? Eller omvänt – skulle lokal delaktighet missgynnas om anslagen ökar till de nivåer som myndigheterna visar att miljömålen kräver? Eller är det tvärtom så att alla de markägare som gör goda naturvårdsinsatser skulle tycka att det vore bra med ökade anslag, som kan hjälpa dem i arbetet?
2. Varför skulle lokal delaktighet gynnas av att skogsbolag ska få 25 procent mer än marknadsvärdet på en skogsfastighet i ersättning när ett naturreservat bildas? Det är en sak att delar av det småskaliga privatskogsbruket kan få en sådan bonus men något helt annat att ge det till internationella jätteföretag. Varför skulle sådana subventioner, där skattepengar går till storföretag, gynna lokal delaktighet, när anslagen samtidigt inte höjs utan sänks, så att det blir mindre kvar till det småskaliga skogsbruket?

En annan del av Carlgrens försvar i Ekot rör strandskyddet. Han hävdar att regeringen tycker att ”man” ska sätta tryck i områden där exploateringstrycket är som hårdast. Vad syftar då ”man” på? Ja, inte är det på regeringen i alla fall, eftersom Carlgrens lagförslag inte skärper strandskyddet i skärgården utan tvärtom luckrar upp det. Det blir fler grunder för dispens vid de mest exploaterade stränderna i Sverige.

Det kan inte vara lätt för en miljöminister att spela stolt över den stora nedmontering som skett av naturvården. När grönt blir grått är det därför knappast konstigt att försvaret inte blir annat än blekt.