Bra stämning på miljökonferensen

Jag behövde ett avbrott från skärmen. Ville se och höra människor på riktigt. Kanske skulle Stockholm + 40, den stora internationella miljökonferensen som regeringen arrangerat, kunna ge mig lite påfyllning av möten och kanske också lite hoppfullhet? Vilka är där? Hur är tonläget?


Som journalist har jag möjlighet att delta en stund under dag två. Münchenbryggeriet är ett spännande ställe. Högt i tak. Läget vid Söders norra kaj och med ett solbelyst Stockholm på andra sidan Riddarfjärden måste också vara smått exotiskt för besökarna.

Strax innan inledningen passar många av deltagarna på att fotografera varandra framme vid talarstolen. Asiater, afrikaner och andra ställer sig framför den vackra Stockholmsvyn som bildar fond och blir fotograferade.

Klockan nio fylls Mässhallen till kanske tre fjärdedelar. 72 nationer finns representerade och det känns verkligen internationellt.

Anders Wijkman inledningstalar. Han summerar första dagens rundabordssamtal om den utmaning som återstår för att hitta mer hållbara strategier fram emot 2020.

Anders Wijkman kan det här. Han har hållit anföranden om ämnet i bortåt 30 år och får till en effektiv blandning av hot och hopp. Han talar om att jorden hittills buffrat utvecklingen, men att gränsen nu är nådd. Vi går emot resursbrist. Klimatet förvärras. Att just diskussionen om klimatet avtagit beklagar han, men är i fortsättningen försiktig när det gäller ordet klimat. 

– Vi har kommit till en gräns när det inte finns någon annan väg framåt än att anta miljöutmaningen. Om vi inte gör något blir allt bara dyrare och värre.

Sedan frågade han varför det är så kontroversiellt att tala om en grön ekonomi? Kate Raworth, från miljöorganisationen Oxfam fanns på scenen och tog upp tråden. Hon menade att världen måste börja sätta prislappar på miljön, arbeta för social rättvisa och värna tilliten.

Efter en panelvända med några av gårdagens talare, avslutar Wijkman inledningsanförandet med att lista framtidskrav: Politikerna måste börja stödja ekologiska transporter, få till en mer långsiktig finanspolitik, utveckla hållbara städer och hållbar livsmedelsproduktion. Nytt för mig är att han hoppas stort på de sociala medierna inom utbildningen. Konst och kultur kommer också att bli allt viktigare i omställningsarbetet, säger han och önskar vidare att medierna ska börja ge hela bilden istället för snöflingor.

– Det är dags för världens globala politiker att komma igen. Och vi måste få människor att förstå sammanhangen, hur våra naturresurser, samhällsutveckling och livsstil hänger ihop.

Sedan delas konferensen i tre delar: Hållbara innovationer, Hållbar produktion och Hållbar livsstil. Jag befinner mig snart i Riddarsalen för ett seminarium om det sistnämnda hållbarhetstemat och slås av den väldiga övervikten av kvinnor i salen. 

Jag får höra Adriana Zacarias från FN-organet UNEP. Hon berättar om en undersökning av ungas syn på en positiv miljövision av världen. Siffrorna är tveklöst hoppingivande. 72 procent av de tillfrågade är positiva till en livsstil som skulle innebära en del materiella avståenden.

Nästa talare heter Luyando Katenda. Han presenteras i programmet som klimatambassadör från Zambia. Jag väntar mig en kostym och grå tinningar. Upp kliver istället en pojke som nätt och jämnt passerat målbrotet och berättar helt utan overheadbilder eller annat stöd om livet där han bor. Det handlar om fattigdomen och att de flesta ännu saknar information om klimatproblemen. Även om han är ledig i sitt tal börjar jag ändå längta efter den svenska ordföljden i engelskan. Det är onekligen lättare att hänga med en Wijkman eller John Holmberg som är nästa talare. Holmberg ansvarar för Sustainable development på Chalmers i Göteborg.

Holmberg talar om att det faktisk finns en koppling mellan personlig inkomst och energianvändning i Sverige.

– Men den måste brytas. Och möjligheterna bör vara stora för vi vet säkert att sambandet mellan energiförbrukning och lycka inte finns. Han ställer frågan om inte sökandet efter välbefinnande kan bli en väg ur vårt samtidsdilemma?

Konsumtion rangordnas alltid efter långsiktig tillit när människor tillfrågas. Han redogör också för en undersökning av kvinnor i Texas USA om hur de värderar orsaker till välbefinnande. Overheadbilden blinkar till och följande lista visas:

  • Sex
  • Vänner (Socialising)
  • Avkoppling
  • Religiösa böner
  • Äta mat
  • Träna
  • Se på TV
  • Shoppa
  • …sist: att sitta i bilköer.

Han ägnade sedan flera minuter åt intressanta reflexioner om bilen.

– Vi måste börja inse att om vi får en stad som är bättre för barnen – blir den bättre för alla.

På en fråga om vad som ska göras mot tokig trafikplanering sa han att det ännu krävs mer av diskussion inom miljörörelsen och bland folk i allamänhet innan vi får modiga politiker.

Därefter kom en norsk forskare, Voctoria Thoresen, och talade om sociala drivkrafter till förändring. Sedan frågor.

Det mesta var kvalificerat, intressant och inte alls gnälligt. Hoppfullt faktiskt. Det är en speciell känsla att sitta bredvid en kvinna från japan på ena sidan, en afrikansk man på andra sidan, en egyptier på stolen bakom och en forskare från Kanada på stolsraden framför. Verkliga människor istället för redigerade i en dataskärm.

Det kändes riktigt bra. Måtte stämningen hålla ända till Rio?

 

 

 

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>