Nils Holgersson, skogspolitik och överkörda universitet

Den senast tiden har Naturskyddsföreningen varit ovanligt väl synlig i skogsdebatten – inte minst för den som åkt tåg. Vi frågar oss, i annonser, vad Nils Holgersson skulle få se om han gjorde sin berömda resa på gåsryggen över dagens skogslandskap. Troligen vore det mest kalhyggen, planterade träd och spår av skogsmaskiner. Annonserna är illustrerade med bilder på (tyvärr alldeles autentiska) kalhyggen.

Vi har förstås fått en mängd reaktioner. Många positiva, från människor som liksom vi tycker om att vara ute i skogen och blir ledsna över kalhyggen och förlorade arter. Några arga, från markägare som känner sig orättvist påhoppade; eller från deras företrädare inom LRF som tycker att vi är alldeles för negativa.

För all del. Vi är inte alltid så positiva i våra budskap om den svenska skogen. Men det beror på verkligheten. Till skillnad från Eskil Erlandsson och hans gäng (mer om det strax) tycker vi inte det är vår uppgift att hylla den svenska modellen; en modell som skapat utarmade landskap, frustration hos många skogsvandrare och en rödlista som omfattar 1800 av skogens växter och djur.

Men vi vill självklart inte nedvärdera någon enskild markägare! Det finns gott om skogsägare som gör ett fantastiskt arbete i skogen till glädje för både växter, djur och människor. Tyvärr räcker inte det. Skogsbruket har som helhet skapat en djupt allvarlig situation för den biologiska mångfalden som hotar både arter och ekosystemtjänster.

Det är det ofta destruktiva systemet, som drivs av skogsindustrin, och regleras av bristfällig politik, som vi vill påverka. Sveriges skogar är värda en ny skogspolitik.

Nu är det inte bara Naturskyddsföreningen som är kritisk mot rådande politik. Läs till exempel vad ett antal professorer tycker om regeringens (läs landsbygdsministerns) metoder för att övertyga omvärlden om den svenska skogsbruksmodellens förträfflighet. På rykande het debattplats, SvD Brännpunkt 29 maj, beskriver man hur universitetens frihet körts över. Eskil E har uppdragit till det av Mistra finansierade ”Future Forest” inom SLU göra en propagandafilm för svensk skogspolitik. Och då pratar vi verkligen rejäl gammeldags propaganda – välgjord och sannolikt väl påkostad. Se gärna själv och avgör!

Dagens Nyheter kommenterar filmen (och artikeln) på ledarplats 30 maj. Annika Ström Melin skrev bland annat: Huvudbudskapet är en hyllning till svensk skogsvård och kan inte uppfattas som annat än statlig propaganda. Det är obegripligt att forskarna vid SLU gick med på att uppfylla landsbygdsministerns önskan och producera ett i förväg bestämt resultat. Ja, så kan tyckas – men tack och lov finns det också forskare med intregritet.

Nu är det dags att sluta blogga och gå ut och njuta av den svenska försommaren. I skogen och överallt! Men tanken har slagit rot:

Sverige är värt en ny skogspolitik.

 

 

 

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *