Men kärnkraften orsakar också koldioxidutsläpp. Här brukar kärnkraftsivrarna lyfta fram olika energibolags studier, men i Naturskyddsföreningen föredrar vi forskning. En av de bästa sammanställningarna av olika energislags klimatpåverkan är gjord av Benjamin Sovacool, som gick igenom 103 livscykelstudier från såväl bolag som forskare och myndigheter, och fick resultaten publicerade i Energy Policy, en ledande vetenskaplig tidskrift på energiområdet.

Sovacool landar på ett medelvärde för utsläpp av koldioxid på 66 gram koldioxidekvivalenter per kWh. Naturgas landar på över 400 g/kWh och kolkraft på omkring 1000 g/kWh, så det är förstås sämre. Men i andra änden av spektrat finner vi vindkraft, biogas och vattenkraft på omkring 10 g/kWh och biomassa av olika slag på 15-40 g/kWh.

Alltså, kärnkraft ger inte bara ett livsfarligat radioaktivt avfall som förnybar el inte alls medför, den är också sex gånger mer klimatstörande än vindkraft.

Skönt därför att veta att effektivisering och förnybar el räcker mer än väl för att avveckla kärnkraften i Sverige.

Sprid artikel

Samtalet handlade om hur svårt det egentligen är att ställa om till ett klimatsmart samhälle. Mycket tycks bli billigare men frågan är om det också blir trevligare. Mycket tyder på att det i alla fall inte behöver bli sämre – mer vegetariskt, bränslesnålare bilar (för de som har bil) och energieffektivare hus gör hushållskassan drygare. Och även på nationell nivå tycks konkurrenskraften öka av mindre oljeoberoende. Sveriges stålindustri är konkurrenskraftig på grund av samhällets relativt tuffa miljökrav på företaget under tidigare år – inte tvärtom!

Det var också Andreas Carlgrens budskap i sitt tal på energitinget som börjande igår. Han framhöll vikten av att satsa på en grön ekonomi som producerar klimatsmarta produkter. Inget nämndes om att det skulle vara billigare att göra åtgärderna i andra länder i stället för på hemmaplan. Möjligen ett tecken på en omorientering efter klimatmisslyckandet i Köpenhamn. Nu kan vi inte längre vänta på att någon annan kommer att fixa klimatet. Vi får helt enkelt öka tempot i klimatarbetet själva och bevisa att det är de länder som sist lämnar fossilsamhället som är de stora förlorarna. Men då behövs mer kraftfulla styrmedel som ökade koldioxidskatter och en jordbrukspolitik som stimulerar fram ett jordbruk som går från att vara en utsläppskälla till att bli en kolsänka . Det enda konkreta löftet från Carlgren var att nu klimatpröva de kommunala planerna och byggloven. Lovvärt, men inget kraftfullt styrmedel.

Och kraftfulla styrmedel är heller inte att vänta i USA. Vid en frukost på tankesmedjan Global Utmaning talade några amerikanska representanter från World Resource Institute i klartext. Och det var ingen munter dragning. Obama är ”skadeskjuten” politiskt och kommer inte ens att pröva att få genom sitt klimatförslag i senaten. Klimatfrågan har dalat betänkligt i jämförelse med hur det var inför köpenhamnsmötet och allt fler förnekar klimathotet i USA. Enligt dessa experter kommer inte USA att kunna komma med några nya siffror på utsläppsminskningar till FN:s klimatmöte i Cancun i Mexico i år. Läget känns mycket låst och frågan är om EU:s nya utspel om att återgå till Kyotospåret innebär något nytt så länge de villkorar sitt utspel med att USA och Kina (om än i annan form) skall skriva på för bindande utsläppsminskningar. Det är inte sannolikt. Den enda väg som tycks stå öppen i USA är att visa hur USA:s ekonomi kommer på efterkälken jämfört med Kina om man inte snabbt investera i modern energieffektiv teknik och förnybar energi. Att visa på USA extrema oljeberoende och relativt ineffektiva industri kan leda till betydande utsläppsminskningar av växthusgaser även om det inte är det primära motivet.

På något sätt präglades gårdagen av ett och samma tema trots de olika mötena. Känslan var att begreppet ”global bördefördelning” är en oframkomlig väg i USA just nu och när jag fick ett kort samtal med Andreas Carlgren efter hans tal på energitinget så andades han samma insikt - EU måste minska oljeberoendet för att bli en än större konkurrenskraft vad gäller ekonomi. Och i Bollnäs talade vi om hur klimatfrågan kan vara den kris som också öppnar för annat konsumtionsmönster som faktiskt också ökar välfärden – inte tvärtom. Förändringen är inte enkel men sannolikt enklare och lönsammare än de flesta tror - det ger mig lite hopp trots allt!

Sprid artikel

Eller för att formulera det med professor Stephan Thomas ord på debattsidan i Dagens Industri idag:

“Ny kärnkraft har en ohållbar ekonomi om den inte hålls undan marknadens villkor. Det gäller även svenska kärnkraftsplaner.”

Den logiska slutsatsen blir att de borgerliga ledamöter i riksdagen som respekterar energiöverenskommelsen röstar nej till regeringens kommande lagförslag om kärnkraftsutbyggnad.

Sprid artikel

Den grundläggande frågan är hur vi till exempel ska kunna minska utsläppen av koldioxid i takt med ökade inkomster. Vad kan vi då konsumera i framtiden? ”More of the same” funkar inte även om vi köper allt miljömärkt. Vi måste förändra vårt konsumtionsmönster i grunden genom att öka konsumtionen av immateriella tjänster i utbyte mot varor och på sikt byta konsumtion mot ökad ledighet. Men det är inte så lätt när beskattningen styr i motsats riktning. Varorna importeras allt mer, vilket innebär att de ofta utförs med låg lön, svaga miljökrav och mycket låg skatt på arbete. Dessutom går produktionen av varor ofta att rationalisera på ett sätt som inte är görligt när det exempelvis gäller effektivisering av omvårdnad av människor. Det går till exempel inte att byta blöjor hur snabbt som helst.

De olika förutsättningarna mellan vissa tjänster och varor gör att styckpriset på varorna ofta sjunker snabbt i jämförelse med de mer personalintensiva tjänsterna. Det är därför många utav oss har prylar på vinden, källare, sommarstugor mm. samtidigt säger vi oss inte ha råd med fler lärare i skolan eller köpa arbetsintensiva tjänster – om det inte görs svart vill säga! Vi har inte optimalt konsumtionsmönster varken välfärdssynpunkt eller miljösynpunkt. Vilket gör att vi både kan få ökad välfärd och minskade utsläpp genom att reformera skattesystemet.

Tjänstedebatten visar på ett grundläggande fel - skatten på arbete (och primärt immateriella tjänster) är för högt i relation till varorna. Och det är just när man byter ut varor till förmån för immateriella tjänster som de stora klimatförtjänsterna uppstår.

Enligt Statens offentliga utredningar från 2005 är utsläppen av växthusgaser mer än dubbelt så hög om man konsumerar ”varor” än om man konsumerades ”tjänster” för samma mängd pengar. Skillnaden är förstås ännu större om man går ifrån att konsumera biltransporter till att köpa ”tjänster” – då minskar utsläppen med 18 ton för varje konsumerad miljon som byter konsumtionsinriktning. Till detta kan läggas att den offentliga konsumtionen i Sverige är idag mindre varuintensiv än en privata, så utsläppen är dubbelt så hög för privat konsumtion jämfört med offentlig i generella termer.

Lösningen på tjänstedebatten är att sänka skatten på både offentliga och privata tjänster. Och då är sänkt arbetsgivaravgift en bra strategi eftersom det gör både vården, skolan, kulturen, och städjobben billigare. Till viss del kan skattesänkningen säkert vara självfinansierat genom att fler människor kommer i arbete och den resterande delen kan med fördel finansieras med ökade miljöskatter som ändå måste till för att få ett mer korrekt pris på utsläppen. Helt enkelt skatteväxling för ökad välfärd och minskad klimatpåverkan. Idémässigt tycks alla partier nu vara överens om att detta är den rätta medicinen men vilka partier kommer att visa på de konkreta åtgärdsplanerna inför valet. Spännande att dagens tjänstedebatt är igång men låt oss sätt den i ett större och intressantare perspektiv.

Sprid artikel

Återigen har regeringen gått jägarna till mötes, denna gång med licensjakt på lo utanför renbetesområdet, där på sin höjd en begränsad skyddsjakt borde kommit ifråga, som en lösning i andra hand när regeringens anslag till när rovdjurssäkra stängsel inte räcker.

Avskjutningen är mer än dubbelt så stor som vore rimligt för att undvika att stammen riskerar att minska, men jakten ligger tyvärr ligger i linje med regeringens politik att minska antalet lodjur i landet till en nivå som sannolikt inte är livskraftig, att döma av forskares uppskattningar.

Naturen mår inte bra i miljöminister Carlgrens Sverige.

Sprid artikel

Samtidigt står det klart att det saknas stöd bland vissa organisationer för inplantering. Ett par jägarorganisationer som Carlgren gjorde upp med om den stora licensjakten i januari har redan sagt eller tvekat om att de inte stödjer inplantering. Det är till och med så att organisationer i de län där jakten var som störst - exempelvis Svenska Jägareförbundets regionala avdelningar i Värmland och Dalarna - tillhör de mest kritiska till inplantering. Så mycket för Carlgrens idé att skapa acceptans med bössa istället för dialog. De som fick skjuta mest skjuter nu även uppgörelsen med Carlgren i sank.

Nu har Carlgren burrat upp sig och säger att inplantering är en förutsättning för jakt. Men - och detta avslöjar hur tom miljöministerns retorik återigen är - i Svenska Dagbladet idag säger Carlgren att licensjakten i vilket fall ska fortsätta i två år till:

“Jakten kommer dock att pågå två år till, oavsett hur det går med inplanteringen av varg, enligt Carlgren.”

Med andra ord: en akut hotad vargstam, som nyss sargats ännu mer av Carlgrens jakt, ska kunna fortsätta jagas storskaligt i två år till även om inplantering inte sker! Det äventyrar vargstammen ännu mer.

Detta nya jägardrag från regeringen är bara ett bland många motiv till varför Naturskyddsföreningen - tillsammans med Världsnaturfonden WWF, Svenska Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige - anmäler Sverige till EU-kommissionen idag.

Sprid artikel

I World Energy Outlook 2009 har IEA gjort en scenario för att nå 450 ppm klimatgaser (koldioxidekvivalenter). Det är ett alltför svagt klimatmål, som med hög sannolikhet medför oacceptabelt stora temperaturökningar, men det är ändå intressant att se de slutsatser om strategier som IEA drar:

- Två tredjedelar av betinget genomförs med energieffektivisering, vilket därmed blir i särklass viktigast.

- Knappt en femtedel genomförs med förnybar energi.

Sammantaget svarar alltså “vaccinet” energieffektvisering och “medicinen” förnybar energi för omkring 86 procent av genomförandet.

Kärnkraft står för en mycket mindre del i 450-scenariot. I referensscenariot förväntas kärnkraftens andel till och med att minska; i Europa även i absoluta tal. Referensscenariot är en ganska god avspegling av det faktiska läget idag.

Det är intressant att när svenska folket i opinionsundersökningar får ta ställning till hur en viss investering på energiområdet ska fördelas, så svarar man ungefär på samma sätt. I en Sifo-undersökning från september i fjol ville 80 procent ha förnybart och effektivisering (med skillnaden i förhållande till IEA att 65 procent av svenskarna sa förnybart och 15 procent effektivisering). Kärnkraft kom också här mycket längre ner i prioritering.

Bland sympatisörer till Centerpartiet var det bara 6 procent som ville ersätta gamla kärnkraftverk med nya.

Sprid artikel

Vad är det som har hänt efter år av snack? Nu byggs det ny förnybar kraftproduktion i en hyfsad takt; 9 TWh på bara några år. Svaret är elcertifikatsystemet! (feed in-tariffer är än mer effektivt men detta är gott nog) Det ger relativt säkra extra intäkter för dem som investerar i förnybar kraftproduktion.

Metoden är ganska enkel. Viss typ av elproduktion ger rätt till vissa värdepapper, så kallade elcertifikat (De innehåller visserligen några problematiska områden: Torv är ett fossilt bränsle och borde förstås inte godkännas som förnybart och vattenkraften borde begränsas till enbart effektiviseringsåtgärder, och inte mer ny vattenkraft). Men eftersom elleverantörerna nu måste visa upp 25 TWh elcertifikatspapper till 2020 (annars får de betala böter) finns det en efterfrågan och ett ekonomiskt värde på dessa papper. Så en vindkraftsproducent får då två inkomster; den ena är betalning för leverans av el. Den andra är försäljning av elcertifikatspapper som idag ger ca 20 öre extra för varje producerad KWh. Det senare är då ett ekonomiskt bidrag som inte utbetalas av finansdepartementet, utan en kostnad för elcertifikatsinköpen som elleverantörerna lägger ut på hushållens elpriser.

Så om vi nu fått till ett hyfsat system för att få fart på tillförseln av biokraft och vindkraft , så är det bara att använda samma system på nästa stora problem – bristen på energieffektivisering. Vilket ju är den stora potentialen i energiomställningen.

Maud Olofsson nämner också bristen på energieffektivisering i sin artikel men erbjuder inte samma skarpa styrmedel som för tillförsel av ny el. Men det är bara att kopiera systemet - fast tvärtom. Låter enkelt, va?

Tricket är att regeringen i likhet med elcertifikatsystemet beställer en viss mängd energieffektivisering (”negawatt” ) till 2020. Och på motsvarande sätt får de som gör energieffektiviseringsåtgärder ett värdepapper på det KWh som de har plockat bort. På så vis får de också två inkomster; den ena är förtjänsten av minskad energianvändning den andra är försäljning av certifikatpapper (så kallat vita certifikat). Och då är det upp till regeringen att bestämma sig för vilken typ av investeringar som också ger rätt till certifikat. Det kan t ex vara byte till energismarta fönster, vägg och takisolering, energismarta fläktar, ventilation mm. I detta fall handlar det inte bara om el, utan effektiviseringen gäller all energianvändning.

Poängen med att också införa certfikatmetoden även när det gäller effektivisering är följande:

• Regeringen beställer en viss mängd energieffektivisering genom att bestämma hur mycket vita certifikat som t ex energileverantörerna som kollektiv måste visa upp för att slippa böter. Det innebär att energieffektivisering inte längre är fromma förhoppningar utan en konkret beställning som går att lita på.
• Det andra intressanta är att det bildas ett marknadspris på dessa vita certifikatpapper som återspeglar hur mycket det ”kostar” att genomföra de föreslagna effektiviseringsåtgärderna. Då går det att jämföra hur mycket billigare det är med energieffektivisering (”vita certifikat”) än att öka tillförseln av ny förnybar el (elcertifikat)

Så Maud, ta chansen och inför vita certifikat så fort du bara kan så vi även får fart på energieffektiviseringen i det här landet – det vinner både miljön och plånboken på!

Sprid artikel

Så skriver toppforskaren Mark Jacoboson, professor på Stanford, på CNN Opinion i ett inlägg som sammanfattar slutsatserna av en större artikel publicerad i Scientific American i fjol, som visar hur vind, vatten och sol kan ge oss den energi vi behöver. Det är nyttig läsning för alla teknikpessimister som tror att vi måste hålla fast vid den dyra och farliga kärnkraften.

Med samma utgångspunkt pratade jag idag på ett lunchseminarium som vi ordnade inom ramen för samarbetet Förnybart.nu, ett gemensamt initiativ från Naturskyddsföreningen, LRF och Tällberg Foundation. På seminariet förde vi fram våra slutsatser från två rapporter, att energieffektivisering och förnybar energi är de givna hörnstenarna i en hållbar energiframtid, som inte bara skyddar miljön utan också skapar ökad sysselsättning.

Näringsminister Maud Olofsson deltog på seminariet och välkomnade vårt initiativ och våra förslag och underströk vikten av att öka takten i arbetet för effektivisering och förnybar energi. Hon påtalade det riktiga i att även International Energy Angency numera pekat ut energieffektivisering som den mest betydelsefulla strategin i klimatarbetet. Kärnkraften nämnde hon knappt, med undantag av kommentaren att det idag är den mest olönsamma delen av Vattenfall…

I korthet bjöd näringsministern med andra ord på en serie goda argument mot regeringens kärnkraftspolitik. Tack för det, Maud!

Sprid artikel

Detta motstånd inom borgerligheten skapar osäkerheter inför riksdagens väntade beslut om kärnkraftsutbyggnad, vilket - fullt förväntat - får kärnkraftskramarna att fara ut med nya felaktigheter. Vissa påstår nu att skadeståndsansvaret skulle vara detsamma för kärnkraft som för annan industri. Det är helt fel.

För kärnkraft är skadeståndsansvaret idag begränsat. Det är det inte för annan industri. Så här skriver exempelvis den statliga utredning som föregick de nya lagförslagen (sid 361):

“Exempelvis gäller ett obegränsat skadeståndsansvar för dammolyckor, kemikalieolyckor och för skador som orsakats av el-, fjärrvärme- eller gasdistribution. Däremot är ansvaret begränsat för oljeutsläpp till havs.”

Nu föreslår både utredningen och regeringen ett obegränsat skadeståndsansvar. Ett sådant finns sedan tidigare för anläggningsinnehavare i exempelvis Finland, Tyskland och Schweiz.

Det är givetvis bra att regeringen nu äntligen vill införa ett obegränsat skadeståndsansvar även i Sverige, men i praktiken är betydelsen begränsad. Det beror på att regeringen samtidigt begränsar kravet på de garantier som kärnkraftsindustrin åläggs i lag att lämna (exempelvis genom försäkringar eller borgensåtagande). Trots att en olycka kan kosta avsevärt mer begränsas detta garantibeloppet till 12 miljarder kronor.

Därmed uppfylls inte kravet i energiöverenskommelsen att kärnkraften inte ska subventioneras.

Sprid artikel