Med åren som gått har jag försökt lära mig så mycket jag kan om mat och miljö, men känner att jag fortfarande inte kan bemöta en fråga på ett tillfredsställande sätt – frågan kring vad som egentligen ur ett hållbarperspektiv är bäst – att äta vegetarisk kost som till stor del baseras på utländska bönor och linser, eller att äta fisk, vilt, potatis och kött från frigående djur när man bor i norrlands inland.

Varje gång jag hamnar i denna debatt kommer åsikter som att betesdjur och vilt gör mindre påverkan än bönor och linser upp eftersom de äter sådant vi människor ej kan ta till oss näring ifrån. Men min fundering är då att om man slår ihop energianvändning, gödsling, transporter osv.. Vilket är det bästa alternativet?

Hej, och tack för din fråga!

En vegetarisk kost har en betydligt lägre miljöpåverkan än en kost med animaliska produkter. Det är oavsett om maten transporterats långt. Detta för att miljöpåverkan främst uppstår i produktionen på gården och inte på väg till tallriken. Kött eller odlad fisk kräver mycket odlat foder där det skulle vara effektivare att producera livsmedel som vi kan äta direkt.

När det kommer till naturbeteskött så finns det en viktig miljönytta för biologisk mångfald och att de äter sådant som vi inte kan äta, gräs. Men denna nytta vägs av emot att idisslande djur släpper ut stora mängder växthusgaser. Därför är det viktigt att de djur vi har till så stor utsträckning som möjligt just bidrar till biologisk mångfald och äter gräs. Och då är det endast ekologiskt eller svenskt naturbeteskött. En väldigt liten del av det kött vi äter produceras på detta sätt. Enligt Sveriges Lantbruksuniversitet kan, om alla naturbetesmarker utnyttjades, kunna producera ca 350 gram kött i veckan per person i Sverige. Det skulle alltså innebära en kraftig minskning av svenskens köttkonsumtion om vi endast åt naturbeteskött. Det finns alltså ingen miljömässig anledning att börja äta naturbeteskött eftersom det redan idag finns en alldeles för hög efterfrågan på kött.

Jag har tidigare skrivit lite om detta här:

• Hur mycket kött kan vi äta per person?
• Vilket är bäst? Närproducerat eller inte närproducerat, vegetariskt eller kött
• Argument för att minska konsumtionen av kött.

Hoppas jag har kunnat hjälpa dig i din argumentation.

Lycka till i fortsättningen!

/Emelie Hansson, Sakkunnig mat och jordbruk Naturskyddsföreningen

Så här svarar Jonas:

Jag håller fullständigt med dig om din problembeskrivning, läget är akut. Men även om vi köpte in skog, skulle detta bara bli droppar i havet . Vi talar om miljardbelopp. Naturskyddsföreningen anser att det är staten och markägarna, inte ideella föreningar, som ska finansiera skyddet av skog i reservat och motsvarande.

Om man har en viss mängd resurser måste man välja. Vi väljer att inte köpa skog. Följande exempel förklarar nog varför:

1997 var det statliga anslaget för naturvård (främst att skydda skogar) 190 miljoner. Inför hotet att det skulle skäras ner startade vi en lobbykampanj. Vi uppvaktade alla riksdagspartier och berättade om läget i skogen. Många av dem hade ingen aning om hur illa det var ställt. Vårt krav var en fördubbling  till 400 miljoner om året. I valet 1998 stödde alla partierna detta krav! Med lite tur och ett starkt stöd i folkopinionen får man säga att vi lyckades bra.

Några år senare var anslaget ca 500 miljoner. 2006 var det uppe i nästan 2000 miljoner (två miljarder). En tiodubbling! Anslaget har sen dess skurits ner igen och strukturerats om, men det är fortfarande väsenligt större än när vi började. Vår kampanj 1997 kostade i runda tal (högt räknat) max 100 000 kronor. Den har (hittills) ökat anslaget till naturvård med åtminstone tio miljarder, jämfört med om 1990-talets nivå hade legat kvar.

Sedan slutet av 1990-talet har mer än 300 000 hektar skog skyddats av staten, bland annat tack vare detta. Om vi – mycket hypotetiskt – tänker tanken att vi istället skulle lagt ner all annan verksamhet inom skogsarbetet skulle de inbesparade pengarna kanske ha räckt till till 10-20 hektar skog om året. Som bäst ungefär tvåhundrafemtio hektar sammanlagt sedan 1997. Och ingen opinionsbildning alls…

Jag tänker bygga en kompost på min kolonilott. Tänkte använda tryckimpregnerat virke, men också lite brädor från transportpallar. Vad  ska jag behandla dem med, så att komposten håller längre? Är cuprinol bra?

Svar: Tryckimpregnerat virke är oftast furu som impregnerats med  kopparsalter i vakuum under högt tryck. Impregneringsvätskan tränger då in ända  till kärnveden. Det är kopparn som ger träet den gröna färgen. Tidigare har  även de starkt miljöfarliga ämnena krom och arsenik (ger gulgrönt virke) och  kreosot (svartbrunt virke som luktar tjära) använts för impregnering av trä som står i direkt kontakt med mark och vatten, exempelvis bryggor, broar och  järnvägssliprar etc. Det tryckimpregnerade virke du kan köpa i bygghandeln i  dag är kopparimpregnerat av typen AB, som är godkänt för att använda ovan mark.

Den huvudsakliga verksamma kemikalien är kopparhydroxidkarbonat som är mycket giftigt för mikroorganismer och vattenavstötande.

Det finns flera miljöproblem med tryckimpregnerat virke, bl.a. har det förekommit stora problem med nedsmutsad mark och grundvatten vid olika impregneringsanläggningar. När virket har tjänat ut måste det hanteras som miljöfarligt avfall vilket innebär att det inte bör eldas upp.

En kompost av trä håller tillräckligt bra om den byggs med tätvuxet kärnvirke. Ett alternativ är lärk, som innehåller mer kärna en furu, Ett beprövat sätt att skydda mot röta och fukt är att stryka virket med trätjära, blandat i lika delar med balsamterpentin och linolja. Blandningen är hälsovådlig att inandas vid utstrykningen, men den innehåller inga naturfrämmande ämnen eller ickenedbrytbara beståndsdelar. Pallkragar är ofta värmebehandlade för att undvika spridning av skadeinsekter, men behandlingen ger också visst skydd mot röta. Cuprinol träskydd innehöll tidigare miljöfarliga bekämpningsmedel, och innehåller fortfarande kemiska bekämpningsmedel.

Läs gärna våra renoveringstips i Grön guide

Anders Friström

Jag vet, en omöjlig fråga, men jag vore tacksam om ni försökte ge ett svar i alla fall.  

Hej!

Ja, det är en omöjligt att ge ett exakt svar på denna fråga. Men jag skulle ändå vilja försöka och ge lite fakta och tankar kring hur man kan tänka.

Först är det viktigt att konstatera att vi via vegetarisk mat kan få en näringsmässigt fullgod kost. Men precis som med en köttdiet måste man ha lite koll på vad man äter. Att få en fullvärdig kost är dock mycket lättare för oss som går till butiken och handlar än för många i Syd där köttet står för en ovärdelig närings- och inkomstkälla. Men med västvärldens enorma och ständigt ökande överkonsumtion av kött så blir en rättvis fördelning viktig.

Våra svenska djur äter också enorma mängder foder från till exempel Brasilien. Denna sammanställning av LRF, Svenska Kyrkan och Naturskyddsföreningen är mycket intressant i hur vi kan försörja världen med mat.

Nu mer till din fråga om beräkningar. Dessa fakta kommer från Sveriges Lantbruskuniversitet:

Kött är det livsmedel som påverkar miljön i särklass allra mest. Sedan 1990 har köttkonsumtionen i Sverige ökat med 50% och vi äter idag alldeles för mycket kött både för miljön, vår hälsa och global rättvisa.

• Genom att välja rätt kött, men framför allt genom att minska mängden kött du äter, gör du en mycket stor miljögärning!

• För en globalt hållbar nivå på växthusgasutsläpp kan du till exempel äta följande mängder: 200 g nöt- eller lammkött (1-2 portion i veckan) eller 800 g griskött eller 16 kg baljväxter i veckan. Idag äter genomsnittssvensken ca 500 g nötkött och 700 g griskött i veckan.

• Kött från idisslare ger störst utsläpp av växthusgaser och övergödande ämnen. Men genom att välja kött från djur som betar naturbeten kan du hjälpa till att bevara känsliga arter i odlingslandskapet. Ca 350 gram kött i veckan per person skulle kunna produceras på naturbetena i Sverige.

• Köttproduktion kräver mycket mark. Av svensk åkermark används 70% till att odla djurfoder. Vilt, som inte stödutfodras, samlar själva in sin mat och tar ingen odlingsmark i anspråk. Cirka 40 gram vilt i veckan per person finns att tillgå från våra svenska marker.

• Kombinationen spannmålsprodukter (bröd, pasta och ris) och baljväxter (linser, ärtor och bönor) är ett näringsmässigt fullgott alternativ till kött.

Jag har sett beräkningar på livsmedelsrester och produktion av griskött men jag skulle vilja ta dessa siffror med en nypa salt då vi kan behöva dessa rester till mycket och kanske främst inte ska ha så mycket rester. Ur MAT 21 rapporten:

Matrester till grisar och höns fungerar bara i mindre skala.
Klimatpåverkan från produktion av griskött, ägg och kyckling orsakas till mellan 60–80 procent av produktion av deras foder. Genom att utfodra djuren med restprodukter kan deras klimatpåverkan minska radikalt. Räknar man också med minskad metan- och lustgasavgång som kompostering och lagring av dessa rester orsakar idag, så skulle den positiva klimateffekten av utfodring med restprodukter öka än mer. Minskad förbrukning av fossil energi, och minskad övergödning av haven samt mer åkermark att producera mat på i en värld där fler ska födas på mat producerad med förnybara resurser är andra positiva effekter av en sådan omställning.

En överslagsberäkning visar att om de livsmedelsrester från förädlingsindustri, bryggerier, mejerier och sockertillverkare, samt matavfall från storkök, som produceras Sverige idag användes som foder till grisar skulle det räcka till ca 30 kg griskött per person och år i Sverige. Det är ungefär så mycket griskött som vi äter idag. Vill vi också äta ägg och kyckling som utfodrats på samma vis skulle vi behöva minska konsumtionen av griskött med motsvarande mängd.

Utfodring av djur med restprodukter fungerar bara i en anpassad skala på motsvarande sätt som återvinning av mänskliga restprodukter som gödningsmedel också kräver en anpassad skala. Dels behöver transportavstånd och svinn minimeras för att göra systemet effektivt och lönsamt. Dels behöver snabba kännbara återkopplingar byggas in i systemet för att främja ett ansvarstagande beteende.

Dessa förutsättningar ligger mycket långt från dagens storskaliga globala livsmedelsförsörjning, som saknar såväl modularitet, som ändamålsenliga återkopplingar. I det storskaliga systemet kan exempelvis en smitta lätt kan komma in och spridas okontrollerat och olika rester kan inte enkelt särskiljas så att rätt kvalitet ges till rätt djur. I det storskaliga systemet ser människor inte heller effekterna av ett oansvarigt handlande. Ett kriterium för anpassad skala för utfodring av djur med restprodukter kan sammanfattas med tanken: ”lägger jag något giftigt i ”grishinken” får jag det i mitt eget kött eller i mitt frukostägg”.

Naturskyddsföreningen anser att vi måste utgå från den vegetariska maten och sedan toppa med miljömärkt fisk och kött.

Själv är jag lunchvegetarian både för att få inspiration till goda vegetariska rätter och så slipper jag välja kött som ofta är importerat och med hög miljöpåverkan.

Hoppas jag kunnat hjälpa dig i dina funderingar!

Vänliga hälsningar
Emelie Hansson, sakkunnig mat och jordbruk

Jag har två frågor angående mat och miljö.

1. Är det miljövänligare att äta vegetarisk mat som inte är närproducerad än att äta närproducerat kött?

2. Är vegetariska produkter som t.ex. soja- och quornprodukter miljövänligare än kött?

Hej!

Tack för att du ställer den frågan på ett så kortfattat och konkret sätt. Det är många som undrar över det här.

1. Ja, en vegetarisk måltid har mindre än hälften så stor klimatpåverkan än kött.
Det är inte transporten som är avgörande när det gäller matens klimatpåverkan utan hur produktionen går till. Djurproduktion är långt mer klimatbelastande än grönsaker. När det gäller transporterna är det främst transporten till och från butik som är avgörande. Till närproducerat kött kan mycket foder och kemikalier ha transporterats, tex soja från andra sidan jorden.

Så blir du klimatsmart i mataffären

http://www.youtube.com/watch?v=towSthwSTec

Om soya och soyaproduktionen

http://www.youtube.com/watch?v=dG3Y5csPTNY

2. Ja, soya och quornprodukter har betydligt mindre klimatpåverkan än köttprodukter. Men ett bra kött, till exempel ekologiskt och svenskt naturbeteskött, är bra för vår biologiska mångfald. Därför säger vi att kosten bör till så stor del som möjligt utgöras av vegetariska alternativ och kompletteras med miljömärkt kött och fisk.

Läs gärna mer i vår faktaunderlag för mat och klimat från 2010 -och tillhörande kompletteringar.
Hälsningar,
Emelie Hansson, sakkunnig mat och jordbruk

SVAR: Utsläppen från sjöfarten är av två slag, utsläpp direkt i vattnet och luftföroreningar. Utsläppen till vatten består av oljespill, avloppsvatten och fast avfall. Det är reglerat i lag att allt fartygsavfall ska kunna tas om hand i svenska hamnar. Skärpta regler kan komma att föreslås till hösten. Det sker sannolikt fortfarande en hel del olaglig dumpning av avfall från fartyg. Fartygen drivs ofta med olja som innehåller höga halter av svavel och förbränningen leder till stora kväveutsläpp. På land har dessa försurande utsläpp minskat drastiskt, medan de fortfarande ökar till havs. Det finns dock katalysatorer som minskar kväveutsläppen med 90 procent och lågsvavlig brännolja som kan minska svavelutsläppen. Sjöfartens luftföroreningar regleras numera genom en internationell konvention inom IMO. Östersjön är definierat som ett särskilt känsligt område med striktare krav. Från 2015 får inte svavelhalten vara högre än 0,1 procent i bränslet hos fartyg som trafikerar Östersjön (3,5 procent globalt från 2012) och kväveutsläppen från Östersjötrafiken ska minska med 80 procent till 2016.
Anders Friström

SVAR: Många flygbolag erbjuder klimat­kompensation på sin hemsida när man köper biljetten. Men man kan ifrågasätta själva idén. Vad är det för projekt som man stödjer och varför ska fattiga människor i Syd offra sig för att vi ska kunna fortsätta flyga? I Sveriges Natur nr 5/2008 skrev vi till exempel om hur byborna på Mount Elgons sluttningar förlorade sina hem och odlingar till kolsänke­skogar. Vill man ändå klimatkompensera kan man köpa europeiska utsläppsrätter på Naturskyddsföreningens hemsida och därmed minska antalet som finns till försäljning på den europeiska utsläppsmarknaden. Men det bör alltid vara det sista steget när man minskat sina utsläpp så mycket man kan på andra sätt.
Anders Friström

Jättebra med kampanjen mot Jätteräkor/Tigerräkor. Jag har emellertid en fråga i anslutning till detta.

När jag var i Indien, Kerala och åkte på Backwaters köpte vi jumboräkor av lokala fiskare. Dom såg ut som räkor i formen men hade stjärtar stora som hummerstjärtar. Man påstod att de inte var odlade utan fanns naturligt i trakten och att fiske av dessa inte skulle vara skadligt för miljön. Jag har inte fått klart för mig om även dessa räkor omfattas av Naturskyddsföreningens ”svartlistning” eller om förutsättningarna är annorlunda. Jag har aldrig sett dessa i Sverige och försökt Googla på Jumboräkor men har inte hittat någon bra information om ev odling, fångst och miljöpåverkan – bara en mängd recept. Kan Naturskyddsföreningen ge mig någon information som bringar klarhet?

Hej!
Roligt att du tycker om vår kampanj. Nu är det över 20 000 som sett filmen!

Det finns många arter tropiska räkor och ursprungligen har de flesta varit del av ett viktigt hantverksfiske. I dag har hantverksfiskare i räkproducerande länder som Indien, Thailand, Malaysia, Bangladesh, Ecuador, Honduras med flera svårt att fånga dessa åtråvärda räkor, som de både säljer lokalt och äter själva. Detta beror på den exportorienterade räkindustrin som breder ut sig, skövlar deras fiskeområden och förgiftar miljön. Det är den storskaliga odlingen och det storskaliga trålfisket som vi kritiserar, inte hantverksfisket.

Vänliga hälsningar,

Kajsa Garpe

Sakkunnig tropiska marina ekosystem och fiske

Jag har länge undvikit tigerräkor, men sedan jag hittat och googlat och läst om seabar.se har jag använt dessa vid några tillfällen. De verkar ju ha koll på det mesta tycker jag, vad säger ni? Är de ett lyckligt undantag, eller en ulv i fårakläder?

Hej!
Tack för din fråga! Det är intressant att du frågar om just Seabar. Vi har haft upprepade kontakter med Seabar och diskuterat deras räkodlingar. De har länge hävdat att just de har lösningen på ohållbara produktionssystem i räkindustrin.

Seabar importerar sina räkor från Gujarat i Indien (åtminstone gjorde de det för ca ett år sedan när jag senast hade kontakt med dem). De säger att de odlas i folktomma områden med oviktiga ekosystem. Ekosystemen i fråga antar vi (enligt deras beskrivningar) är saltängar och del av mangroveekosystemet. De ser nästan jämt ut som om de är oviktiga: lera, endast lite växtlighet etc. Men med jämna mellanrum lever de upp med en slående mångfald. Just för att det är ett till synes ”wasteland” finns de inte ofta bevarade, inte heller den mångfald de härbärgerar, och den klimatsänka de utgör. Nog om detta.
I sanning har vi inte sett odlingarna så att det är naturligtvis svårt att uttala sig med 100% säkerhet hur de ser ut och var de ligger. Vi har upprepade gånger bett att få exakta adressen till de här odlingarna, just för att kunna besöka dem. Naturskyddsföreningen har ju många samarbetsorganisationer i världen, så även i Indien. Märkligt nog har vi aldrig fått veta den exakta addressen. I stället har vi fått höra hur man just nu är så upptagen på odlingen att man inte kan ta emot besök. Man har hänvisat till tidskrävande processer i odlingen, processer som i alla odlingar jag känner till är rutinmässiga och återkommande flera gånger om året. Eller så har de inte svarat.
Vi har ännu inte påträffat ett produktionssystem för räkor för storskalig export som vi hyser tilltro till ur ett hållbarhetsperspektiv. Och är en odling så ljusskygg att de inte ens uppger adressen för en internationellt renommerad miljöorganisation, så inger det inte särkilt mycket förtroende.
Jag föreslår att du tar det säkra före det osäkra och köper andra goda – och hållbart producerade – skaldjur, istället för Seabars jätteräkor. Köp burfångad havskräfta, hummer eller krabba. Köp KRAV-märkta nordhavsräkor, eller varför inte blå- eller pilgrimsmusslor? Har du provat den stora kungskrabban? Dyr men god, tycker jag.

Vänliga hälsningar,

Kajsa Garpe,

Sakkunnig tropiska marina ekosystem och fiske

Hej!

Din fråga är det många som undrar över. Självklart är det en del i det hållbara att äta så mycket mat som möjligt från närproducerade gårdar, men…

Idag ser inte produktionen ut på samma sätt som den en gång gjorde. Mycket foder och insatsmedel transporteras långa avstånd till de svenska gårdarna (tex soja från Brasilien med bedrövliga miljöeffekter) för att sedan kallas lokalproducerad mat. Att något är lokalproducerat är alltså aldrig i sig miljövänligt. Se gärna vår kortfilm om soja:

http://www.youtube.com/watch?v=dG3Y5csPTNY

Det är mycket olyckligt att det lokalproducerade och det ekologiska ställs emot varandra, bäst vore det ju om det var både och. Jag tycker man kan fråga producenterna vad i produktionen de vill lyfta fram som ”miljövänligt” när det gäller det lokala sortimentet. Om producenterna lyfter fram korta transporter som bra för miljön så har de mycket att lära, inte minst eftersom intransporterna till en icke-ekologisk gård av insatsmedel och foder ofta är långa och helt onödiga. Transporterna är också en mycket liten del av matens klimatpåverkan.

http://www.youtube.com/watch?v=towSthwSTec

Lycka till och ha en bra sommar!

/Emelie Hansson