Mark Lynas ansluter sig till minoritetens perspektiv
Som väntat drar nu kärnkraftens svenska dogmatiker en lans för Lynas, deras nya keldjur, som inte vet vilka intressen han spelar i händerna i Sverige. Som väntat talar de, liksom Lynas, knappast om Sverige. Däremot sliter de friskt vissa siffror ur vissa studier, men blundar för större trender. Någon systemsyn finns knappast, än mindre miljöansvar.
Naturskyddsföreningen har på senare tid presenterat en rad breda rapporter som, med gott stöd i såväl vetenskap som marknadsutveckling, visar att det går att nå tuffa klimatmål utan utbyggd kärnkraft, dvs utan att öka behovet av ett energislag som bygger på icke-förnybara råvaror, som medför onödiga risker, och som genererar ett avfall som är livsfarligt i hundratusentals år, utan att någon vet det ska slutförvaras.
Naturskyddsföreningen har visat hur växthusgaserna i Sverige kan minska med åtminstone 40% till år 2020. Vi har nyligen fört fram siffror som visar att det går att ungefär halvera energianvändningen i Sverige till 2030. Effektiviseringspotentialen i Sverige är mycket stor. Vi delar Energimyndighetens bedömning om 30 TWh vindel till år 2020, en utbyggnad som kommer att gå långt snabbare än varje plan på en eventuell svensk kärnkraftsreaktor skulle genomföras, om alls möjligt. Och vi bedömer som många andra att potentialen i biokraftvärme är mycket stor. Om dessa fakta har svenska kärnkraftsfundamentalister inte mycket att säga. De kan helt enkelt inte frågorna.
Som ordförande i Naturskyddsföreningen och i European Environmental Bureau, som är Sveriges respektive Europas största miljöorganisation, kan jag med säkerhet säga att Lynas syn på kärnkraft inte representerar miljörörelsens. Ingen av de stora miljöorganisationerna i Sverige, Europa eller världen bedömer kärnkraft som viktig för att klara klimatkrisen. De flesta klimat- och energiforskare, liksom FN:s klimatpanel IPCC och Internationella Energimyndigheten IEA, delar helt miljörörelsens syn på att energieffektivisering och förnybar energi är långt viktigare för klimatarbetet än kärnkraft.
Trots näringslivets och fackets uppblåsta kärnkraftskampanjer, uppbackade av synnerligen små kärnkraftsföreningar, har Lynas anslutit sig till en falang som hejar på ett energislag som minskar i betydelse i vår del av världen. De som menar att kärnkraftsutbyggnad har högsta prioritet för att lösa klimatproblemen är i minoritet.
Minoritet är alltså argumentet. En lätt förnedrande attityd.
Tja. Det gick ju rätt bra med klimatbluffen.
Minoritet stämmer förresten inte. En klar majoritet är för kärnkraft (ny eller gammal), medan en liten minoritet vill avveckla den.
Vidare finns det hur många undersökningar som helst som visar att så kallad förnybar energi inte har en chans att ersätta befintliga konventionella energikällor. Seriösa undersökningar av stora organisationer; inte miljöflum på marginalen.
Och så är vi där med samma gamla osaningar som vanligt.
”avfall som är livsfarligt i hundratusentals år, utan att någon vet det ska slutförvaras.”
Generation 4 kraftverk kan köras på det som idag kallas avfall. Och det som kommer ut ifrån de kraftverken kommer inta och vara farligt i ”hundratusentals år” än mindre livsfarligt.
Och vi vet hur det ska slutförvaras, här är en startlänk om du har glömt bort sen förra gången du blev informerad.
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Allmanhet/Karnkraft/Karnavfall-och-forvar/Slutforvar/
Mikael, när ska du sluta upp med uppenbara osanningar ? det är ju för enkelt att motbevisa dig.
[...] kan inte bli annat än mäkta upprörd när Svenska Naturskyddsföreningen framför rena lögner i kärnkraftsfrågan. Påståendet att kärnkraft “genererar ett avfall som är livsfarligt i hundratusentals år, [...]
Jag kan inte bli annat än mäkta upprörd när Svenska Naturskyddsföreningen framför rena lögner i kärnkraftsfrågan. Påståendet att kärnkraft “genererar ett avfall som är livsfarligt i hundratusentals år, utan att någon vet det ska slutförvaras” är lögn och förbannad dikt.
SKB’s metod för kärnbränsleförvaring KBS-3 är i slutstadierna av sin forskning. Bevisen för att metoden är säker finns redan på plats och all forskning finns publicerad att läsa. Det är bara att gå till SKB’s hemsida och börja ta åt sig av kunskapen.
Vidare förutsätter påståendet att vi aldrig någonsin kommer att kunna transmutera avfallet till något som är mer kortlivat. Om SNF hade bekymrat sig att läsa det som Mark Lynas skriver istället för att komma med irrelevanta och desperata personangrepp så hade de kanske fått upp ögonen för att ny teknik är på god väg, teknik som inte bara kan minska farligheten på redan skapat avfall, utan dessutom kraftigt höja effektiviteten på kärnkraftverk så att mängden kärnbränsle som används gott och väl faller inom hållbarhetens ramar.
Att Mikael Karlsson i det läget går ut och påstår att ingen vet vad man skall göra med avfallet eller att att kärnkraft inte är hållbart är sålunda antingen avsiktlig lögn, eller en förbluffande brist på insikt i dessa frågor.
Så säg oss Micke, vilket är det? Ljuger du dina läsare rakt upp i ansiktet, eller har du bara skitit i att sätta dig in i frågan?
/Michael Karnerfors, för Nuclear Power? Yes Please
( Detta inlägg speglas på vår blogg: http://nuclearpoweryesplease.org/blog/2008/12/10/snf-ljuger-i-karnkraftsfragan/ )
Vilket rent trams att påstå att avfallet INTE är farligt i hundratusentals år, allt enligt bloggkommentarer ovan. Har ni ens läst grundläggande högstadiefysik, eller skolkade ni?
Fakta är att: JA – avfallet är mycket farligt och det förblir farligt under väldigt lång tidsperiod. NEJ – vi har ännu inga hållbara lösningar på hur avfallet ska förvaras. Heja Mikael, du har koll och du har rätt i denna fråga!
Dessutom, tänk igenom vilka regelvidriga förhållanden för människa och natur som oftast råder, då uranet ska brytas.
Hej!
Jag arbetar med kärnavfallsfrågor för en föreningen, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, där Naturskyddsföreningen är en medlemsförening. MKG tar inte ställning i kärnkraftsfrågan men personligen har jag en omfattande kunskap i kärntekniska frågor och om frågor som rör hållbar utveckling från en lång forskarbakgrund vid avdelningen för fysisk resursteori på Chalmers.
För mig, och för alla som förstår de grundläggande tankarna bakom hållbar utveckling, är det uppenbart att kärnkraft inte är en långsiktigt hållbar energiteknik. Kärnkraft är en teknik grundar sig på användning av ändliga resurser som ger omfattande irreversibel miljöpåverkan vid brytning och bearbetning. Kärnkraft ger ständiga utsläpp av naturfrämmande ämnen vid drift. Kärnkraft ger omfattande mängder avfall, en del mycket giftigt och långlivat. Kärnkraft innebär risker för omfattande miljöförstöring vid olyckor. Kärnkraft innebär risker för kärnvapenspridning. De som försöker få det till att det kan finnas en hållbar kärnkraft har inte förstått vad hållbarhet är.
Fjärde generationens kärnkraft är varianter av 1970-talets satsning på upparbetning, briderreaktorer och transmutation. Det är inte mycket nytt under solen. Vem kan förklara varför en satsning på framtida energiekonomin baserad på vapenplutonium är mycket bättre 2008 än 1973? Jag menar inte att det inte har skett en teknisk utveckling på fyra sekel. Men i grunden är inget egentligen nytt. Och nya finesser gör inte kärnkraft mer hållbar, bara något mindre ohållbar. I bästa fall.
Att undersöka opinionen genom frågor om kärnkraften ska finnas kvar eller inte är mycket mindre intressant än vilken energiteknik människor vill ha om de får välja fritt. Det är lätt att säga ja till det som finns. Att ta bort vår kärnkraft känns tveksamt, tills nästa kärnkraftsolycka kommer och opinionen vänder igen. Den som vill veta vad det svenska folket vill ha för energiteknik i framtiden ska bläddra fram till tabell 9 i Göteborgs universitets SOM-instituts senaste undersökning av opinionen i energi- och kärnkraftsfrågor:
(http://www.som.gu.se/rapporter/asikter_energi_karnkraft/energi_karnkraft_2007. pdf)
När svensken väljer fritt väljs vindkraft, solenergi och biobränslen före kärnkraft.
Ny kärnkraft kostar 60-70 öre per kWh utan skatter. De uppgifter som finns om siffror under 30 öre per kWh baseras på investeringskostnader för nya kärnkraftverk som är en tredjedel av de som amerikanska ekonomiska värderingsinstitut som Standard & Poor och Moodys anger som realistiska. Detta betyder att ny svensk kärnkraft måste subventioneras. Varför skulle svenska folket heller vilja subventionera kärnkraft än energieffektivisering och förnybar energi?
Diskussionen om att ersätta gamla reaktorer är förtida. Kärnkraftsindustrin räknar med att reaktorerna efter de investeringar som nu pågår ska hålla i 50-60 år. Detta innebär att ersättningsreaktorer först behövs på 2020-talet. Detta sa även Lars Josefsson, Vattenfalls VD, i Ekots lördagsintervju i lördags (http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3071).
Energimyndigheten beräknar att Sverige i framtiden kommer att få ett växande elöverskott på grund av uppgradering av vissa kärnkraftreaktorer och utbyggnad av vindkraft och biokraftvärme:
(http://www.energimyndigheten.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Export-vantas-kommande-ar–produktionen-fran-kraftvarme-vind-och-karnkraft-okar/).
Det behövs alltså ingen ny kärnkraft i Sverige idag. Snarare öppnar utvecklingen för en möjlighet att avveckla ytterligare kärnkraftsreaktorer.
Kärnkraftens förespråkare använder nu klimatfrågan för att försöka sparka liv i en energiteknik som annars riskerar att tyna bort under de närmaste 30 åren. Men det är inte fråga om att välja mellan pest eller kolera, fossilt eller kärnkraft. Stora satsningar på vindkraft, biokraftvärme, termisk solel, och framför allt energieffektivisering, för att minska klimatförändringar ger mer för pengarna — och snabbare — än satsningar på kärnkraft. Och ger dessutom en utveckling i riktning mot ett hållbart globalt energisystem.
Slutligen, slutförvarsfrågan för använt kärnkraftbränsle är inte löst. Den svenska KBS-metoden som kärnkraftsindustrin utvecklat bygger på att konstgjorda barriärer av koppar och lera ska hindra att radioaktivitet skadar människa och miljö i hundratusentals år. Men industrin kommer att ha mycket svårt att visa att deras säkerhetsmodeller är trovärdiga. När vi nu närmar oss en ansökan visar det sig att det finns skäl att i grunden ifrågasätta industrins arbete och metodval. Den som vill veta mer kan följa frågan på http://www.mkg.se.
Bästa hälsningar,
Johan Swahn, kanslichef MKG
När skall Naturskyddsföreningen bli neutrala i kärnkraftsfrågan? Neutrala EFTER Sibiriens tundra börjar tina upp metangasen är meningslöst för planeten Tellus…
Kärnkraften säker och ren. Svar till Johan Swahn, MKG
Hållbar utveckling handlar om att förse dagens generation med vad den behöver utan att offra framtida generationers möjlighet att göra detsamma. Det finns inga tvivel om att kärnkraften uppfyller det. Uran och torium finns för tiotusentals år. Föroreningar från kärnkraftens livscykel är extremt små och kan reduceras ännu mer när man går över till slutna bränslecykler. Att påstå att kärnkraft inte är hållbar är om något ett bevis på att man inte förstår vad hållbar betyder. Det är som att säga att vindkraft inte är hållbart eftersom man måste bryta koppar och stål för att bygga kraftverken. Kärnkraft kommer utan problem att kunna hålla oss med tillräckligt ren energi fram tills att nästa generation energiproduktion – fusionskraften – är på plats inom 50 – 150 år.
Idén med en plutoniumekonomi var tekniskt sund på 70-talet och den är lika sund idag. Det som satte stopp för idén då var att politiker fick den obegåvade och ogenomtänkta iden att man kan hindra kärnvapenspridning genom att hindra teknikutveckling. De glömde dock att den teknik som krävs för att producera vapenmaterial redan var allmän kännedom. Vilket halvkompetent ingenjörsteam som helst kan designa och konstruera en primitiv, luftkyld och grafitmodererad reaktor av Hanford- eller Windscaletyp som producerar utmärkt plutonium. Idéns misslyckande demonstrerades med tydlighet av att Nordkorea, ett av världens mest efterblivna länder då det gäller teknologi och ekonomi, lyckades både bygga en plutoniumproducerande reaktor samt konstruera en bomb på egen hand, och detta dessutom under hårda sanktioner. Att sticka huvudet i sanden och tro att vi kan tiga bort säkerhetspolitiska utmaningar genom att hindra teknisk utveckling har aldrig, och kommer aldrig, att fungera.
Vidare framsteg inom generell laserteknik kommer snart göra AVLIS- och MLIS-anrikning till en bagatell och då försvinner även det hindret för länder som inte har kompetensen att bygga traditionella anrikningsanläggningar. Det går inte hindra länder som vill ha kärnvapen från att skaffa sig vapen genom att hindra teknikutveckling i väst. Allt som krävs av ett land är viljan. Kunskapen kan sedan hämtas in utan större problem. Och att påstå att breeder-reaktorer i USA, EU, Kina, Ryssland, Indien eller för den delen Sverige, skulle öka vapenspridningsrisken håller inte.
Diskussioner om kärnkraftsolyckor är också något som hör hemma i 70-talet. Johan, om vi ska tala om risker, varför förespråkar du inte en avveckling av vattenkraften? Vattenkraft har bevisligen dödat långt fler människor än kärnkraft under den senaste livstid, mätt både totalt och antal döda per TWh. Endast Banqiao-katastrofen i Kina dödade 30-40 ggr fler än alla de som förutspås dö av cancer pga Tjernobyl. Ser man till riskerna vid energiproduktion är redan nuvarande kärnkraft bland de säkraste energislagen. Reaktortyper som pebble bed-reaktorer kommer i sin tur att helt eliminera ens den lilla risken för härdskador.
De verkliga mördarna i världen är biobränslen, kol, olja och andra brännbara bränslekällor. Det är dessa energislag som vi borde jobba med att påtvinga kraftiga miljöförbättrande åtgärder eller som i fallet med kol och olja minska användningen så mycket som möjligt. Att bränna upp kvistar, kolklumpar eller olja är definitivt inte modern teknologi. Och vad gäller energieffektiviseringar borde du ta en rejäl titt på Jevons Paradox. Risken är nämligen rätt hög att effektiviseringarna som du talar dig varm för får en oväntad och obehaglig effekt.
Dina prisuppgifter för kärnkraft skiljer sig stort från de uppskattningar som Vattenfall, EON, Elforsk med flera presenterar. Inte heller matchar de höga priserna du anger de kostnader man sett vid konstruktion av nya reaktorer i Japan, Korea och Kina. Vi kommer givetvis få en bättre inblick i prisfrågan då AREVA färdigställt några EPR i Europa och Westinghouse några AP1000 i Kina och USA. Den största delen i att kärnkraft blivit dyrare är dock att priserna på råmaterial ökat skarpt, råmaterial som tex vindkraft kräver betydligt mer av. Därför ger ökningar i materialkostnader kärnkraften ännu mer ekonomiska fördelar mot vindkraft, medans de båda förlorar mot kol och gas.
Sen har vi slutförvaring. Det är mycket besynnerligt att du som studerat avfallsfrågan missat att den viktigaste säkerhetsbarriären är den naturliga, dvs transuranernas låga löslighet i vatten under reducerande förhållanden, samt aktinidernas extrema affinitet för sten och lera. Du borde knallat upp till kärnkemisterna under din tid vid Chalmers Tekniska Högskola och läst på lite om aktinidkemi. Det gör inte särskilt mycket om avfallsbehållarna går sönder efter några tusen år eftersom transuranerna stannar på plats då det inte finns något som kan transportera dem vidare. De mänskliga barriärerna är enbart grädde på moset. Naturen har på ett övertygande sätt demonstrerat detta i och med de naturliga reaktorerna som uppstod några miljarder år sedan i Oklo, Gabon. Förhållandena vid Oklo var betydligt värre än de kommer vara i en svensk slutförvaring, men trots det spred sig inte transuranerna mer än någon meter som högst.
Vi är väldigt nyfikna på vilka processer MKG hävdar kan sprida transuranerna från slutförvaringen upp till ytan och där ge den mest utsatta befolkningen en dos som överstiger 0.1mSv/år. Kan du svara på det Johan?
Slutligen Johan, tycker vi det är lite smålustigt att när man slår upp den rapport som du menar på säger att svensken i gemen är emot kärnkraft, så är det första man ser siffror som säger att minst hälften är positiva till fortsatt kärnkraft och i många fall även till vidareutveckling och utbyggnad.
/Michael Karnerfors, Johan Simu, Nils Rudqvist, Mattias Lantz, Johan Kihlberg och Christoffer Willenfort, för Nuclear Power? Yes Please.
http://nuclearpoweryesplease.org/blog/2008/12/11/karnkraften-saker-och-ren-svar-till-johan-swahn-mkg/
Svar till Mikael Karnerfors m fl
Bäste Mikael m fl!
Jag har bra koll på det kärntekniska. Fråga runt lite på Chalmers eller KTH om ni vill. Men, dessutom har jag koll på frågor som rör hållbar utveckling och energiteknik i ett bredare perspektiv. Jag menar att inget av det ni säger om framtida kärnkraft gör den i grunden mer hållbar. Jag listade utmaningarna i mitt förra inlägg. Kärnkraftens miljöproblem kan minimeras med de kan inte trollas bort. Och bör inte förringas. Vi kan idag lösa världens energiproblem med förnybar energi och effektiv energianvändning. Det gör att det ställs stora krav på kärnkraften för att få vara med på banan om 50-100 år.
En viktig fråga i nuet är däremot kostnaden. Ni är kunniga. Ta fram Elforsk-rapporten och titta på förutsättningarna för att kärnkraftsel ska kosta 27 öre/kWh utan skatter och avgifter. Då ser ni att det ska gå att köpa ett kärnkraftverk för 1500-2000 dollar per installerad kW för att få den siffran. Kunniga ekonomiska bedömare i USA säger att ny kärnkraft i USA i dag förmodligen kommer att kosta 6000-8000 dollar per installerad kW (Moody’s och Standard & Poor’s). Eftersom investeringskostanden är en tung del av kärnkraftskostnaden kan kärnkraftselpriset vid dessa prisnivåer uppskattas hamna på 60-70 öre/kWh. Priset kan minskas med subventioner. Utan räntegarantier blir det ingen ny kärnkraft alls.
Här återkommer jag till min poäng att opinionsundersökningar som låter människor välja mellan energislag är viktigare än om människor måste säga ja eller nej till enskilda energislag, t ex kärnkraft. Eftersom det visar sig att mångdubbelt fler väljer förnybar energi före kärnkraft som de får välja energiform måste ni fråga er varför vi hellre ska subventionera kärnkraft i stället för vindkraft eller energieffektivisering för att nå samma mål. Eller har ni andra mål?
Slutligen till kärnavfallsfrågan. Jag föreslår att ni går till kärnkraftsindustrins kärnavfallsbolag SKB och till Strålskyddsmöjligheten med ert påstående att det inte gör något om ett slutförvar för använt kärnkraftsbränsle börjar läcka efter bara några tusen år. They will beg to differ.
Med all respekt,
Bästa hälsningar,
Johan Swahn
Bäste Johan m.fl
Vi föreslår att denna diskussion fortsätter via vårt forum, som är avsevärt mer lämpat för konversation än en blogg’s kommentarfält. Mikael och SNF är givetvis också mer än välkomna. Kom till vårt underforum ”The Soap Box”…
http://nuclearpoweryesplease.org/forum/viewforum.php?f=8
…och posta inlägget från 10 december kl 22:47 så hänger vi på med vad som redan har sagts, så kan vi ta diskussionen därifrån.
Med önskan om givande dialog
/Michael Karnerfors, för Nuclear Power? Yes Please
Hej!
Vi har nu lagt upp ett svar på kommentaren ovan på vår blogg.
http://nuclearpoweryesplease.org/blog/2008/12/16/svar-till-johan-swahn/
Mvh
Johan