Kärnkraftens subventioner fortsätter

Och paniken i motståndarlägret fortsätter.

Svensk kärnkraft betalar 4.2 miljarder SEK per år i den konstgjorda straffavgiften som heter ”effektskatt”. Detta samtidigt medan vindkraften behöver miljard-bidrag för att ens gå till projektstart… med vilka ca hälften av dem ändå inte kommer igång.

Påståendet att kärnkraften är subventionerad bara för att ingen bolag har oändliga mängder pengar är helt meningslöst.

Micke, du har för det första helt misslyckats med att demonstrera att det ens är fysiskt möjligt att uppnå sådana summor att det blir aktuellt för staten att kliva in.

För det andra ignorerar du helt att detta förhållande gäller för alla industrier, inklusive vindkraft och (än mer relevant) vattenkraft. Ändå använder du det här argumentet enbart mot kärnkraften.

Dina försök att kalla kärnkraften för ”dyr och farlig” blir allt mer icke-trovärdiga Micke. Du vet att du kommer att bli SNF-ordföranden som förlorade slaget om kärnkraften. Ju mer du spjärnar emot, fäktar och gastar, detso mer ovärdigt blir förlusten. Du förstör bara SNF’s anseende ännu mer genom ditt dogmatiska motstånd.

Ge dig… du har redan förlorat. Gör det åtminstone värdigt, för SNF’s skull.

Sorgligt att det är som det är.
!lägg-ner

Lantz frågar: Vad är problemet?

Problemet är att SNF sitter inmålad i en hörna och kan inte ta sig därifrån utan att få färg på fötterna och orsaka en förbannad röra.

SNF har i årtionden proklamerat att kärnkraft är fel… och inte bara lite fel som kan fixas till, utan totalfel som aldrig någonsin, hur man än gör, oavsett vad som händer, now and förever är helt fel.

Men vad händer med Naturskyddföreningens anseende när det visar sig att det är ståndpunkten, och inte kärnkraften som är fel?

Vad händer med makthavarnas förtroende för SNF när folk ser att SNF som påstådda miljövänner motsatt sig en miljövänlig dellösning på energifrågan?

Vad händer med medlemsantalet och sålunda ekonomin när befolkningen byter åsikt och inte inte tycker som SNF längre?

Vad händer för Mikael Karlssons del när han måste förklara varför SNF under hans ordförandeskap misslyckads med den opinionsbildning man föresatt sig och sålunda förlorade slaget om kärnkraften?

Vad händer med hans – och hans antikärnkraftkompisars Johan Swahn och Tomas Kåbergers – personliga övertygelse om att kärnkraft är fel, när 3 av 4 svenskar inte håller med dem; när man bygger nytt; när man får svart på vit empirisk erfarenhet att kärnkraft är gott och att det var väldigt dumt att hålla tillbaks utvecklingen av den?

Där har vi problemet… och Mikael Karlssons ”lösning” på det problemet är att köra huvudet i sanden på ett sätt som inte ens verkliga strutsar gör… samt då och då titta upp för att skrika ”Dyr och farlig!!!”, och sedan gömma sig igen.

Det är ju bara att titta på vilken respons vi fick här: noll och ingen. Och om han fortsätter med den trend han har hållt tidigare på bloggen lär det inte bli någon heller inann han kommer med nästa bloggpostning.

Problemet är: SNF har fel om kärnkraften.

Huvudet i sanden… skrika ”dyr och farlig!”… det är Karlsson’s sätt att lösa problemet.

Jag diszar alla utbildade snubbar som tror dom kann kärnkraft. Jag är med MK och SNF fullt ut. Något som är så svår begrippligt som kärnkraft kan man bara inte akseptera. MK är en som bryr sej och låter magkänslan styra – det gillas – stå på er SNF!

Linda: Vad händer då när näringsidkaren kursat, ett inte helt otroligt scenario? Går vi till Vindavfallsfonden då, hm?

Visst, du kan hävda att vi inte vet med 100.000% säkerhet vad det kommer att kosta, men ärligt talat gäller ju detta i än högre grad alla andra lynniga alternativ… lynniga vad gäller både teknik, och finansierng. Vänd och vrid på det hur du vill så är ansvaret fortfarande långt svagare, och betydligt mer sannolikt att gå över på det allmäna, än vad det någonsin kommer att bli för kärnkraften.

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Låt mig avsluta med några bilder på tusen övergivna vindkraftverk, och tusen övergivna solpaneler.

Bildtext till en av bilderna:

There are dozens of wind farms scattered around the Western rim of the Mojave Desert near Tehachapi pass. There are over 5,000 wind turbines in the area thanks to the wind rush of the 1970s and 1980s.

Many companies have come and gone, been bought, or gone belly-up. Some of the hundreds of turbines not spinning have been derelict now for decades. There is no law in Kern County that requires removal of broken or abandoned wind turbines, and as a result, the Tehachapi Pass area is an eerie mix of healthy, active wind farms and a wind turbine graveyard/junkyard.