Läsarfråga: Hur tar ni ställning i frågan om skyddsjakt på vargarna i Riala?

Varför har inte Naturskyddsföreningen något upprop för att rädda vargarna i Riala?
Tänk om ifall ni tycker att skyddsjakt är så mycket bättre än licensjakt! Är det värt att offra vargarna i Riala för att upprätthålla respekten för förvaltningen? En förvaltning med inbyggda systemfel. Förvaltningen har gått för långt. Deras sätt att lyssna på lögnaktiga mediedrev inger inget förtroende och berör alla medborgare.

Hej och tack för din fråga angående det krav som har ställts på skyddsjakt på den nyetablerade vargfamiljen i Riala utanför Norrtälje.
Det är i grund och botten mycket glädjande att nya vargflockar återintar gamla revir som varit tomma på varg i århundraden runt om i landet. Vargflocken utanför Riala är dessutom mycket genetiskt värdefull. Föräldrahanen i flocken är en avkomling av en invandrad varg och därför utomordentligt viktig för en livskraftig vargstam. Dessutom har alfaparet med all sannolikhet nyss fått valpar. Att tillåta skyddsjakt på en av föräldravargarna skulle kunna leda till att valparna får svårt att klara sig. Därför tycker vi i Naturskyddsföreningen att man ska pröva andra metoder innan frågan om skyddsjakt blir aktuell.

Vi har stor förståelse för att det är en tragisk händelse att bli av med sin hund i en vargattack. En hund är en familjemedlem för många. Vi är också bekymrade över att vargar i Rialareviret vid olika tillfällen uppvisat vad som kan vara en bristande rädsla för människor – i förlängningen vore ett sådant beteende inte bra.

Föreningen anser att skyddsjakt är ett medel som kan användas för att komma tillrätta med individer av varg som orsakar problem. Då ska givetvis samma bedömningsgrunder gälla oavsett var i landet det är fråga om, skador ska vägas mot vikten av att värna vargen. Särskild hänsyn måste alltid tas om vargarna är genetiskt extra värdefulla.

Efter några tillfällen då vargar i Riala visat på ovanlig brist på skygghet inför människor, har länsstyrelsen i Stockholm meddelat att den inte längre helt utesluter skyddsjakt på vargflocken, och hänskjutit frågan till Naturvårdsverket. Verket har emellertid meddelat att man överväger andra åtgärder än att döda vargar.

Naturskyddsföreningen är positiv till verkets besked om att man överväger andra metoder som stärker Rialavargarnas skygghet. Det kan röra sig om att låta utbildade viltvårdare avlossa skrämskott och andra icke-skadande metoder. Naturvårdsverket har stöd från Viltskadecenter som föreslagit att man aktivt försöker pröva skrämselåtgärder. Det är dock inte helt säkert att det ger önskar resultat. Därför kan frågan om skyddsjakt behöva prövas igen vid ett senare tillfälle.

Slutligen är det så att en klok hantering av vargarna i Rialareviret kan visa vägen för en god förvaltning. Om vi lyckas hitta bra metoder för hur varg och människor kan leva tillsammans i så pass tätbefolkade områden som det är fråga om, borde problem också kunna lösas i övriga landet. Rialareviret kan därför vara nyckeln till en sundare svensk vargförvaltning.

Hälsningar,

Oscar Alaric