Finanskris och klimatkris – likheter och olikheter?

Finanskrisen tycks fortsätta trots att regeringarna tagit fram gigantiska garantibelopp om så skulle behövas. Krisen har förstärkts av en förtroendekris mellan bankerna och den psykologiska snöbollseffekten har spätt på en underliggande lågkonjunktur. Talet om kris fördjupar krisen!

Klimatkrisen genereras inte av psykologi även om vissa debattörer säkert skulle vilja påstå att det är en överdriven rädsla hos olika människor som skapat en hysterisk klimatdebatt.

Men isarnas smältning och temperaturökningen sker utan påverkan från människors rädsla eller oro. Det är en viktig skillnad mellan finans- och klimatkris.

Men det finns också stora likheter mellan dessa kriser. Båda överraskar och efter att ha passerat en så kallad ”tipping point” uppstår ett accelererande och okontrollerat förlopp. Vilket Länsförsäkringarnas ordförande Hans Jonsson lyfte fram på Reinfeldts seminarium om finans- och klimatkris i onsdags. Skillnaden är dock att ena krisen går att reparera medan den andra i princip är irreversibel. Olika ekosystem kan komma att flippa om inte temperaturhöjningarna begränsas och stabiliseras i ett nytt jämviktsläge som skapar mycket sämre förutsättningar för människor och djur i hela världen.

Kanske är det så att statsledningarna nu har övat sig att lösa en global kris för att snart suga tag i nästa. Om det nu är så att de lyckats häva den allvarligaste ekonomiska krisen i modern tid, om man skall tro riksbankschefen Ingves, så borde det kunna ge blodad tand för att också få till ett lyckat klimatmöte i Köpenhamn. De uppbyggda personliga relationerna mellan olika statsledningar ska inte underskattas. Och i ljuset av att årets nobelpristagare i ekonomi – Paul Krugman – lovordar Keynesiansk stimulanspolitik är det kanske så att både finans- och klimatkris kan lösas med en och samma medicin.

Utmaningen ligger i att omfördela både den privata som den offentliga konsumtionen till klimatsmart teknik både i nord och syd. Industriländerna bör sannolikt frigöra flera 100 miljarder dollar (världens totala bistånd är idag ca 100 miljarder dollar) för att kunna vända de globala utsläppsökningarna till minskningar inom ca 10 år.

För att kunna få loss nya friska pengar till ny teknik behövs också nya finansieringskällor. Det är inte minst därför som diskussionen om auktionering av utsläppsrätter i EU (och på sikt globalt) har så stor betydelse inför det förberedande klimatmötet i Poznan i Polen i år. Om EU kan komma till det klimatmötet med konkreta förslag om hur tekniköverföring till de fattigare länderna skulle kunna gå till och samtidigt visa på konkreta finansieringskällor skulle temperaturen i klimatförhandlingarna höjas betydligt.

En Marshallplan för klimatet som innebär stora investeringar i klimatsmart teknik både på hemmaplan och på bortaplan skulle sannolikt stimulera ekonomin samtidigt som utsläppen skulle minska och att ett vasst klimatmål kan skrivas under i Köpenhamn 2009.