På plats i Poznan är knäckfrågorna många
Ja, då var jag för första gången i Polen. Efter en relativt lugn nattur med färjan från Nynäshamn till Gdansk är vi – jag, Emma Lindberg och Anders Friström från Naturskyddsföreningen – på tåget till Poznan. En resa på drygt 5 timmar. Tåget är inte av modernaste modell precis och tar sig långsamt fram i det disiga och platta polska landskapet. Att ta sig på ett klimatsmart sätt till Polen är en övning i att se resan som en upplevelse i sig och inte något som skall ta så kort tid som möjligt.
Känslan inför det internationella klimatmötet i Poznan är lika förvirrande som inför tidigare klimatmöten. Vad skall de i praktiken komma överens om? Ingen tycks riktigt veta. Det enda som alla vet är att det är mycket kort tid till det stora klimatmötet i Köpenhamn (dec 2009) och att i realiteten skall många underlag vara slutförhandlade redan i maj 2009 för att de skall kunna beslutas i Köpenhamn.
För att få någon slags struktur på de olika frågeställningarna som skall diskuteras är det bäst att utgå från den så kallade ”Bali Roadmap”. Där finns knäckfrågorna tydligt sammanställda. Det är också de som Naturskyddsföreningen kommer att utgå ifrån när vi efter konferensen bedömer om förhandlingarna i Poznan har varit lyckad eller ej.
- Gemensam vision (shared vision)
Handlar i huvudsak om hur ansvarsfördelningen skall se ut mellan olika länder när det gäller att minska utsläppen. En av de svåra knäckfrågorna är hur mycket industriländerna skall göra och vilket åtagande som utvecklingsländerna orkar med. I bästa fall får man fram texter om ett långsiktigt mål till 2050. - Tekniköverföring (technology transfer)
En mycket viktig fråga för utvecklingsländerna. Frågan om tekniköverföring måste sannolikt lösas först innan det kan bli tal om faktiska utsläppsminskningar för u-länderna. Frågan är också i vilka kanaler som tekniken skall ”överföras”. Skall det vara projektbaserade investeringar som t ex CDM som innebär att man kan byta dessa investeringar i utbyta mot minska åtgärder på hemmaplan eller skall det utvecklas rena tekniköverföringsfonder? - Anpassningsåtgärder (adaptation)
Denna fråga handlar i likhet med tekniköverföringen om att hitta en finansiering för att anpassa u-länderna för de klimatförändringar som inte går att hejda. Det kan handla om att förstärka infrastrukturen i landet till att utveckla ett mer ”stöttåligt” jordbruk och att säkra vattenförsörjningen. - Utsläppsminskningar (mitigation)
Det är ju denna fråga alla först tänker på. Hur mycket skall utsläppen minska framför allt till 2020 eller om det bli nya årtal som lyfts fram. Det är t ex intressant om man i Poznan bekräftar att utsläppen skall minska med 25-40 procent till 2020 som nämndes i en fotnot från Balidokumentet och som har förts fram av den internationella forskarpanelen (IPCC). - Finansiering (financing)
En mycket viktig fråga för att i praktiken klara tekniköverföringen och anpassningsprogrammen. Det handlar sannolikt om belopp som motsvarar att dubbla eller tredubbla biståndet. Frågan är om man skall lägga en avgift som är kopplad till utsläppshandeln, flyg eller andra aktiviteter eller om det primärt handlar om att får fram statliga och privata pengar till olika fonder. - Begränsa skogsskövling (deforestation) och annan markanvändning som innebär att det bundna kolet frigörs.
Mycket komplicerad fråga – framför allt hur de stora regnskogarna skall skyddas utan att minoriteter och ursprungsbefolkningsgrupper missgynnas. Men till syvende och sist handlar det återigen om hur det skall gå att få fram pengar för att betala de markägare som annars vill tjäna pengar på att skövla skogen. Frågan har också bäring på hur man skall, eller inte skall, räkna in förändringen av kolsänkorna i de nationella åtagandena för utsläppsminskningar
Ja detta vara några frågor att hänga upp klimatmötet i Poznan på. Jag kommer att återkomma med täta reflektioner över hur förhandlingarna fortlöper här på bloggen
Läs mer om klimatmötet i Poznan här:







