Girighetens ansikte

Nu har det hänt igen. Vi får se TV-bilder på något som vi anat hela tiden, men förträngt. Grisarna hanteras inte svinaktigt (vilket vore att ta hänsyn till grisens naturliga beteendemönster) utan barbariskt. Som tur är går det att välja ekologiskt fläsk där grisarna åtminstone får gå ut och böka lite grann. Det är inte perfekt men ett steg i rätt riktning mot ett hållbart jordbruk.

Problemet är dock bara toppen på ett isberg. Vi kan i dagsläget inte enögt jaga låga livsmedelspriser och inte betala för djurhälsa, biologisk mångfald och jordbruk utan bekämpningsmedel. Egentligen borde det förstås vara tvärtom – att de som skadar djur och natur skulle betala en ökad kostnad så att det miljövänliga och djuretiska skulle vara det billigaste. Men jag är rädd för att det lär dröja. Därför måste vi som enskilda konsumenter och hela den offentliga upphandlingen tänka lite längre om vi skall få förändring till stånd. Alla privatpersoner har inte råd, inte minst i dessa tider, samtidigt som flertalet av svenskarna onekligen har råd, men prioriterar annat.

Tänk bara på att vi svenskar satsade ca 19 % av vår disponibla inkomst på livsmedel på 70-talet. Idag satsar vi bara 13 %. Vi skulle sannolikt kunna äta merparten ekologiskt om vi satsade lika mycket av vår inkomst på mat som vi gjorde på 70-talet. Bönderna är säkert pigga på att hantera djuren och naturen med omsorg (även om de är dåliga på att uttrycka detta) om de bara fick betalt för det arbetet. Vi måste få en debatt om de låga prisernas höga samhällskostnader – det gäller inte bara livsmedel!

Det pardoxala är, att om vi tar hänsyn till djur, natur och människa i mycket högre omfattning så behöver det inte innebära så mycket högre priser. Det är mellanleden som ibland tar ut orimliga marginaler och höga priser av det skälet vill i alla fall inte jag betala.