Burfisket en föregångare

Jag är på tåget hem från ett blåsigt Strömstad. Var där för att fira två positiva händelser. Vilket står i bjärt kontrast till det EU-möte som just nu pågår där och som tvingas konstaterar EU:s totala misslyckande med att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden till 2010, vilket länderna lovade varandra redan 2001. Varför är det så svårt?

Naturskyddsföreningen passade i alla fall på att lyfta fram de lokala hjältarna som valt fiskemetoder som är klimatsmarta och skonsamma för livet på havsbottnen – kräftfiskare som inte utarmar den biologiska mångfalden utan fångar kräftor med bur! Fiskarna Nicklas Nilsson och Colin Scott Wheatley, vilka var de fiskare som kunde vara på plats, fick ta emot Naturskyddsföreningens diplom och ta med sig en guldbur att hänga upp som minne vid hamnen. Colin uppskattade särskilt att det var Naturskyddsföreningen som gav honom priset eftersom han hade goda erfarenheter av föreningen som han sa, vilket förstås är extra kul att höra. Båda var mycket glada över en positiv utmärkelse och Colin tyckte det var på tiden att burfisket uppmärksammades efter att ha varit undanskuffade och osynliga under lång tid. Det finns en inbyggd konflikt mellan de som fiskar med redskap som rör sig, som trålen, och de som har burar som ligger still. Så är det bara, avslutar Colin kategoriskt, utan att för den skull säga att de är ovänner med trålfiskarna.

Det var den ena positiva händelsen. Den andra är att Sverige på onsdag skall inviga sitt första marina nationalpark – Kosterhavet. Otroligt kul efter år av idoga insatser från föreningens sida. Hundra år efter den första nationalparken på land. Ni kanske förstår varför vi valde titeln ”Hundra år av envishet” på vår jubileumsbok. Boken köper du här.

Sist men inte minst blev jag mycket upplyft och inspirerad av ett föredrag av ekonomen Pavan Sukhdev som just nu håller på att ta fram en tung rapport om sambandet mellan mängden ekosystemtjänster och möjligheten för ökad välfärden. Och hans enkla recept för att få stopp på utarmningen av ekosystemen är att helt enkelt sätta ett pris på dess värden. Det kan låta primitivt men han menade att så länge förlusten av mångfald inte syns i de ekonomiska boksluten är det ingen som tar den på allvar. Samhället måste få fram ett värde på naturkapitalet, så att det syns i siffror att länderna har blivit fattigare när ekosystemtjänsterna förstörs, även om BNP har ökat. Och jag är benägen att hålla med, se bara hur att klimatfrågan kom in beslutsrummen när Världsbanksekonomomen Nicholas Stern sa att suger vi inte tag i klimatfrågan nu kommer vi att drabbas av en ekonomisk katastrof som påverkar hela mänskligheten. Och med ekosystemtjänsterna är det faktiskt än värre – utan en friskare natur kan vi inte föda 9 miljarder människor och samtidigt avveckla det fossila samhället!