Köpenhamn är viktigt men vi vet vad som ska göras!

Nu är förhandlingsspelet i full gång. Så får man nog tolka tisdagens stiltje i klimatförhandlingarna från New York. Det är ändå intressant att notera att Kina just nu verkar mer proaktiv än USA, vilket känns igen från FN:s klimatmöte i Poznan förra året. Även Japan har ju höjt förhandlingstemperaturen med att lova 25 procent minskning till 2020. EU har hittills bara lovat 20 procent men kan tänka sig att gå med på 30 procent om andra länder hänger på, vilket Japan nu gör…

Risken är dock att debatten fokusera för mycket på klimatförhandlingarna i sig. Vi vet alla vad som gäller. Världen utsläpp ska minska med 90 procent till 2050 om vi med hyfsad säkerhet skall kunna begränsa den globala temperaturökningen med maximalt två grader. Så vad väntar vi på?

FN:s klimatförhandlingar är förstås extremt viktiga för att få till ett globalt golv för klimatpolitiken. Men det räcker inte. Stater, företag, kommuner och individer måste göra betydligt mer än vad ett otillräckligt globalt avtal kommer fram till. Det klimatpolitiska bygget behöver även väggar och vassare utsläppstak om vi ska undvika de värsta scenarierna. Och det tragikomiska är att det i många fall är krasst lönsamt för dessa olika grupper att minska i snabbare takt. Så varför denna tröghet i förhandlingarna och denna felriktade nationalstatsegoism? Sannolikt beror det på att de flesta statschefer tror att den som sist lämnar fossilsamhället är vinnare trots att det snarare är precis tvärtom. Därför är det så otroligt viktigt med konkreta exempel som går att ta på. Sverige är ju faktiskt ett sådant – vi mår bra och har minskat utsläppen med 10 procent (jmf med 1990) fast att många för tio år sedan trodde det var omöjligt. På samma sätt behövs det företag som konkret visar på ökad lönsamhet i takt med minskade utsläpp.

Då först kan vi få en ny ton i de globala förhandlingarna. Det behövs förhandlare som också ser möjligheterna med att öka sysselsättning och bekämpa den globala fattigdomen med hjälp av ett globalt investeringsprogram som i sig minskar utsläppen i Nord som Syd. Ska klotet klara denna kollektiva utmaning måste klimatomställningen hitta synergier med andra problem som också måste lösas. Till exempel behöver 1,8 miljarder fattiga få tillgång till el samtidigt som utsläppen skall minska dramatiskt. Därför anordnar Naturskyddsföreningen en stor konferens den 6 november med temat ”Miljösatsningar – vägen ur den ekonomiska krisen”. Nu finns ett gyllene tillfälle att lösa ett antal kriser på en och samma gång. Anmäl dig till konferensen här.

Klimatförhandlingarna tycks som sagt var förlamade och just nu talar mycket för att det blir ett mycket svagt dokument om det över huvud taget blir något alls i Köpenhamn. Men allt är fortfarande möjligt! Förhandling är förhandling. Naturskyddsföreningen kommer tillsammans med andra goda krafter, i Sverige som internationellt, att göra allt som står i vår makt för att skapa en opinion för ett ambitiöst avtal i Köpenhamn. Men det är bra att påminna oss om att vi vet ju vad som egentligen ska göras hur det än går i Köpenhamn: 90 procent bort till 2050!