Klimattvål och gratisluncher

Klimatdramat fortsätter. I veckan gjorde USA och Kina upp om att den legala klimat överenskommelsen hänskjuts till våren eller i värsta fall till mötet i Mexico i december 2010. Idén kom från den danske statsministern som är värd för klimatkonferensen i Köpenhamn i december men även Reinfeldt har tidigare släppt en testballong med samma budskap.

Vad är det som håller på att hända? Klimatförhandlingarna känns som en hal tvål som håller på att glida oss ur händerna. Genom att redan nu annonsera om att förhandlingarna fortsätter efter köpenhamnsmötet riskeras en pyspunka på det förhandlingstryck som har byggts upp under fem år. Så länge har nämligen förhandlingarna pågått. Det är som med OS och VM att genombrott och enastående prestationer kan levereras endast om man har kniven på strupen och en publik med stora förväntningar. Ett sådant unikt politiskt momentum riskerar nu att slarvas bort.

Men än är det inte kört. På pappret ser det tvärtom ganska bra ut. Kina och Indien är mer förhandlingsbenägna än tidigare och kan visa upp tydliga planer på att de kommer att minska utsläppen jämfört med ”business as usual”. Det finns en engagerad och ny president i USA och även om EU har interna problem är medlemsländerna förberedd på att lösa uppdraget. Och de viktigaste av allt – alla vet att de är förlorare om inte de globala utsläppen börjar minska de närmaste åren.

Så nu gäller det att öka trycket inför Köpenhamn och få fram så många konkreta, ambitiösa och bindande åtaganden som bara är möjligt.

Det som gör mig frustrerad just nu är att de sega förhandlingarna inte primärt handlar om att fördela kostnader och bördor utan bara fördelning av gratisluncher. Så varför denna tröghet när det inte primärt handlar om uppoffringar fram till 2020 (därmed inte sagt att det kan blir tuffar utmaningar längre fram)? Färska beräkningar som presenterades på Naturvårdsverkets klimatforum igår visar att industriländerna kan minska sina utsläpp med ca 25 procent utan att det kostar något alls, utan att det tvärtom är lönsamt. Det gäller i högsta grad USA med gammal och oljeberoende industristruktur.