Kolsänka eller schweizerost

Igår träffade jag miljöminister Andreas Carlgren i samband med ett möte där stora delar av miljö- och biståndsrörelsen fanns representerad.  Andreas Carlgren gav sin bild av förhandlingsläget och menade att målet är att få fram konkreta beslut på de viktigaste områdena även om de för den skull inte hinner skrivas under formellt. Regeringen har ju medvetet spelat ner förväntningarna inför mötet, även om Andreas vid detta tillfälle visade en vilja att komma fram till konkreta siffror på ett antal viktiga knäckfrågor.

Naturskyddsföreningen lyfte olika former av ”kryphål”som riskerar att perforera det  redan svaga förhandlingsunderlaget. Ett kommande Köpenhamnsavtal riskerar att allt mer likna en schweizerost!

Ett av ”kryphålen” är frågan om hur man ska beräkna skogens förmåga att binda koldioxid. Hur fungerar skogen som kolsänka? Idag får Sverige i princip räkna ner sitt nationella utsläpp med max 1–2 procentenheter om skogen skulle binda mycket mer koldioxid genom ökad skogstilväxt. I Kyotoavtalet har man trots allt kraftigt begränsat denna möjlighet eftersom det vetenskapliga läget fortfarande är mycket oklart. Ibland släpper skogsmarken ut mer växthusgaser än vad som binds i själva trädet. Det beror liksom på. Detta är grunden till att Naturskyddsföreningen i dagsläget inte vill likställa kolsänkor med att strypa användningen av fossila bränslen. Själva klimatnyttan är helt enkelt för osäker!

Problemet just nu är att skogsländer som Sverige i allians med Finland och delvis Österrike driver en linje där skogssänkan ska kunna stå för en mycket större del av ”utsläppsminskningarna”. Det finns nu EU-positioner som skulle innebära att hela 8 procentenheter av de kommande utsläppsminskningarna skulle kunna lösas med skogssänkor. Så av EU:s nuvarande beslut om att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent skulle i ett nafs kunna bli bara 12 procent, en nivå som i praktiken redan är uppnådd. Snacka om att spänna bågen! Så problemen med klimatförhandlingarna ligger på många olika nivåer. Dels är de föreslagna utsläppsminskningarna på tok för låga för att förhindra en tvågraders temperaturökning, men inte nog med det, dels vill man i praktiken utnyttjas kryphål som gör att de konkreta utsläppsminskningarna bara blir en tummetott! Kolsänkor är ett sådant exempel.

Andreas Carlgren tog till sig problemet och skulle återkomma med den gällande EU-positionen. Det är sånt här vi kommer att hålla på med fram till den 18 december. Att kritiskt granska alla papper och underlag och ställa våra folkvalda politiker till svars för att få ett så ambitiöst klimatavtal som ingen idag tror är möjligt!

”Vi ses på barrikaderna” var Andreas Carlgrens slutord med glimten i ögat.  Jag önskade honom lycka till!