Optimismen puttrar i Köpenhamn

Det känns som något håller på att hända i Köpenhamn. Efter år av segdragna förhandlingar tycks fler och fler förstå att det är NU det gäller. Vi har ingen tid att förlora och det enorma globala opinionstrycket skapar en unik möjlighet för genombrott.

Enligt rykten är EU nu beredd att öka från 20 till 30 procents utsläppsminskningar till 2020 jämfört med 1990. Till och med Gordon Brown gick ut med det kravet här om dagen. Enligt tidigare beslut i EU måste det så kallade energipaket omförhandlas om procentsatsen höjs. Men det är nog inte ett större problem eftersom EU:s plan för att höja sitt åtagande med tio procentenheter bara leder till en minskning av utsläppen i EU med ca två procentenheter. Resten ska lösas med kolsänkor och investeringar i utvecklingsländerna. Pinsamt defensivt. Kryphålen ökas i takt med att procentsatserna skrivs upp. Ändå är det förstås bättre än inget i detta läge.

Men frågan är om inte USA kommer före med ett sockrat bud. Det nya amerikanska beslutet om att utsläpp av växthusgaser kan klassas som hälsovådliga öppnar för att Obama kan höja budet under slutförhandlingarna utan att rådfråga senaten. Det kan handla om beslut som stryper utsläppen av växthusgaser från stora anläggningar som till exempel kolkraftverk och stora industrier.

USA:s nuvarande bud bygger på beslut i representanthuset och innebär att USA ska minskar sina utsläpp med ca 3 procent till 2020 jämfört med 1990. Om senatens beslut går igenom kan denna siffra öka till ca 5 procent. Man ska dock komma ihåg att USA:s löfte är mycket tuffare än EU:s minus 20 procent och man jämför med vad som behöver göras från och med 2010 till 2020. Då ska USA minska med 17 procent och EU bara med ca 10 procent fram till 2020. (vilket ju beror på att USA ökat sina utsläpp mycket mer än EU mellan 1990 och nu).

Och förhoppningsvis kan USA nu förbättra sina siffror med några procent genom beslutet att växthusgaserna är hälsovådliga och kanske är det så att USA dess utöver, i likhet med EU, vill räkna in en del kolsänkor. USA har vaknat sent och har förstås det största moraliska ansvaret att bidra till ett ambitiöst klimatavtal. Men kanske är det så att de nya redskap som kan genomföras av USA:s naturvårdsverk kan bli de kort i rockärmen som gör att Köpenhamnsmötet kan bli en rejäl framgång för alla.