De som drabbas värst skärper tonen
Representanter från Ö-gruppen Tuvalu höll igår ett brandtal inför alla klimatförhandlarna. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att hela ögruppen kan vara under vatten redan det här århundradet om inte världens utsläpp snabbt börjar minska. De tycker i likhet men andra ”ö-länder” och flera afrikanska stater, att det så kallade ”tvågradersmålet” som ju handlar om att begränsa den globala temperaturökningen till maximalt 2 grader (vilket innebär ca 4 grader på våra breddgrader) är på tok för högt.
Och i likhet med många klimatforskare pekar de på att de faktiska observationerna i form av havsnivåhöjningar och hastigare avsmältningen tyder på att naturen är klimatkänsligare än vi tidigare trott. Därför måste målen skärpas. De menar att en temperaturökning på max 1,5 grader är vad som i yttersta nödfall kan accepteras. Det retade upp Kina och Indien med flera som ju ingår i samma förhandlingsgrupp, G77, som består av de andra utvecklingsländerna. Detta utbrytningsförsök och missnöje med hur Kina, Indien med flera agerar är ett högriskspel eftersom en sammanhållning i G77 är en hörnsten i deras förhandlingsstrategi. USA och EU vill ju gärna splittra upp denna grupp så de kan ställa höga krav på Kina, Indien, Brasilien, Sydafrika och Mexico men låta de andra utvecklingsländerna gå fria.
Stämningen bland utvecklingsländerna blev inte bättre när The Guardian läckte ut ett förslag på slutprotokoll från det danska förhandlingsdelegationen. Där framgår att alla människor inte har samma rätt att släppa ut växthusgaser. Industriländerna ska enligt detta papper få släppa ut 2,5 ton* per person 2050 medan människor i utvecklingsländerna bara skulle få släppa ut 1,5 ton.
Det är inte konstigt att de är förbannade. Vilket återigen visar på att det är fördelningsfrågorna och rättvisefrågorna mellan industriländer och utvecklingsländerna som är den stora underliggande konfliktfrågan. Det är som Pippi Långstrump sa ”den som är stark måste också vara snäll”!
Den inställningen skulle kunna vara en dörröppnare i Köpenhamn!
* USA släpper idag ut ca 20 ton per person, EU släpper ut ca 10 ton per person och Sverige släpper ut ca 6 ton per person. Räknar man in flyg, sjöfart och import minus export blir det 10 ton per person i Sverige.







Pingback: Svar till chefredaktörens ledare i ÖT 10/12 | viskningar och rop