Kallt både inne och ute i Köpenhamn

Sitter på metron i Köpenhamn på väg hem precis före midnatt. Känner mig rätt mör efter dagens övningar som i huvudsak bestod av ett uthållighetsprov. Vem trodde att klimatförhandlingar innehöll sådant? Eller vad sägs om att stå ute i den danska snålblåsten utan vatten, mat och toalett i nio timmar? Ja det står rätt – nio timmar i kö för att till sist övertala en polis om att på nåder få komma in. Helt horribelt och borde anmälas. De har helt enkelt bjudit in för många delegater i relation till vad de få ta in på konferenscentrat. Det är en skandal hur illa Danmark har organiserat denna konferens.

Det som gjorde att jag till sist kunde bli registrerad var att Naturskyddsföreningen och Climate Action Network (där vi är en av medlemmarna) hade en inbokat möte med miljöminister Andreas Carlgren.

Och precis när jag blivit genomsläppt kom ett telefonsamtal om att mötet är framflyttat till i morgon. Tur för mig, för jag hade inte hunnit till mötet kl. 16.00 fast jag ställde mig i kön 7.30.

Hur som helst har jag i alla fall en ”bricka” som gör att jag kan gå ut och in på konferensen. Symptomatiskt för denna dag tycks vara att allt verkar har stått still. Inte bara jag. Klimatförhandlingarna har gått in i ett låst läge efter förra veckans puttrande optimism. G77 (utvecklingsländerna ) skyller på industriländerna och tvärtom. Det ser mycket svårt ut. Träffade några från den svenska förhandlingsdelegationen under kvällen och de var mycket pessimistiska och sura på G77. Det är lätt att det odlas myter om varandra som i alla andra konflikter. Det märks tydligt i sådan här sammanhang. Vi diskuterade ändå olika möjliga lösningar om vägar framåt. Vi talade bland annat om ett system som ger garantipriser på el till dem som investerar i att ge fattiga människor förnybar el i exempelvis Afrika. Ett konkret och praktiskt exempel på hur man kan sy ihop klimatpolitik med fattigdomsbekämpning. Vi måste lösa dessa problem samtidigt. Jag ska för övrigt tala om det i morgon i P1 kl 7.40.

Annars är jag mest glad för att EU nu tycks släppa spåret om att bara ta fram ett enda avtal (det finns egentligen två spår som nu förhandlas var för sig). Det låter kanske tekniskt men är en oerhört viktig fråga. EU vill egentligen lämna Kyotoavtalet som reglerar den rika världens ansvar för att stötta utvecklingsländer i sin teknikomställning. USA avskyr Kyotoavtalet av delvis det skälet. Nu tycks EU och ordförandelandet Sverige gå på det förslag som Naturskyddsföreningen tillsammans med WWF förde fram på Svenska Dagbladets debattsida för några veckor sedan. Slutsatsen är att EU satsar på att fortsätta att förhandla fram en förlängning av Kyotoavtalet (det ena spåret) och att lägga USA i ett hängavtal (det andra spåret) där det kanske går att lägga in några krav på de rika utvecklingsländerna i proportion till hur mycket de rika länderna kan betala för deras genväg till fossiloberoende. Detta är nödvändigt om vi ska komma under två grader globalt. Jag hoppas på ett mer dynamiskt möte i morgon. Tiden är knapp!