Etanoldebattörerna gör dubbelfel

Jag fortsätter och förundras över att etanoldebatten har blivit så förenklad i media. Jag ser inte etanol som den stora lösningen på trafikens koldioxidutsläpp, men däremot som en intressant brygga till än mer hållbara drivmedel.  Men det bli ett allvarligt problem för samhället i sin helhet om många människor som köpt etanolbil känner sig lurade och nu tror att det skulle vara bättre att tanka bensin och diesel. Inte bara för att det i sak är fel utan för att dessa människor kan bli ”brända” av erfarenheten och mindre benägna att vara alerta och aktiva miljökonsumenter i allmänhet.

Dessa och andra människor (och företag) som vill satsa eget kapital på miljöinvesteringar är livsnödvändiga för att få en samhällsomställning till stånd. Därför är det oerhört viktigt att inte förenklade och felaktiga bilder får repeteras i media utan att bli motsagda.  Och visst har vi alla sett bilder på bilar där hela bagaget är fyllt med bröd för att symbolisera att etanolproduktionen orsakar svält. Men är det sant?

1. Vi har inte mer än en miljard hungrande människor för att det är brist på livsmedel, utan framför allt för att de hungrande är fattiga. Skall vi utveckla en ökad livsmedelstrygghet i t ex stora delar av Afrika måste de lokala marknaderna fungera bättre och då måste de lokala bönderna också få bättre betalt.
2. Det är i grunden positivt om priset på livsmedel höjs så att det blir mer lönsamt att producera mer mat på de marker som idag brukas mycket extensivt och så att de marker som ligger för fäfot faktiskt börjar brukas.  Naturskyddsföreningen och många biståndsorganisationer har länge beklagat de låga världsmarknadspriserna och kritiserat EU:s överproduktion av livsmedel för att överskottet dumpas som billigt käk i fattiga länder. De lokala bönderna blir orättvist utkonkurrerade och livsmedelstryggheten minskar. Lågt pris på livsmedel är i grunden fel väg för att på lång sikt utrota hungern. Givetvis måste de fattiga ges möjligheter att få tillgång till mat – helst genom att de får olika former av inkomststöd som t ex barnbidrag, ålderspensioner eller stöd som utläses vid missväxt. Här har biståndet en nyckelfunktion. En aktiv jordbrukspolitik är det som vi själva historiskt har använt oss av för att få mat till befolkningen i Sverige och EU. Tricket var att ge bönderna relativt höga garantipriser för det som de producerade och att konsumenterna fick betala ett lägre konsumentpris. Mellanskillnaden betalades med skattemedel.  För Afrikas del handlar det snarare om att biståndet skulle stå för mellanskillnaden.
3. Etanolproduktionen på två procent av världens åkermark har en mycket liten påverkan på livsmedelspriserna (även om det på lång sikt är bra att priset går upp för de lokala producenterna) . Etanolen och biobränslen i allmänhet fick ”skulden” för de höga livsmedelspriserna för ett par år sedan men verkligheten har ju visat att livsmedelspriserna nu har minskat, samtidigt som produktionen av etanol och andra biodrivmedel har ökat. Det fanns många orsaker till att livsmedelspriserna var höga för några år sedan. En var det höga oljepriset, en annan var en ren handelspekulation, och en tredje missväxt i Australien.

Slutsatsen är inte att vi ska nonchalera frågan om klotets växande knapphet på vatten och åkermark.  Diskussionen om t ex olika former av biobränsle får inte flytta fokus från att samhället också måste genomgå en gigantisk energieffektivisering. Hur ska vi nyttja de förnybara resurserna så att de som hungrar får en del av vårt överflöd i form av ökad köpkraft?

Sammanfattningsvis: den nuvarande etanoldebatten är dubbelt vilseledande.  Dels är prisökningen på livsmedel primärt orsakad av många andra orsaker än ökad användning av biodrivmedel. Dels är ökade priser i grunden inte fel om pengarna går till den lokala bonden.

Utmaningen är generell.  Oberoende vad som produceras gäller det att skydda regnskogen och odla på ett hållbart sätt oberoende av om det är banan, kaffe, bomull eller etanolgrödor, och det gäller att handla på ett rättvist sätt så att de fattiga får ökad köpkraft.