Kyotoprotokollet hotas av Japans agerande

Nu bränner det till I Cancún! En av de viktigaste frågorna  under klimatförhandlingarna är hur den framtida beslutsprocessen skall se ut. Ja, det är på den nivån som diskussionen fortfarande sker: Skall det bli ett nytt bindande klimatavtal (Kyotoaavtal) eller skall man fortsätta med lösa papper som är föga förpliktigande? Det var ju så fiaskot i Köpenhamn slutade. EU har sagt att de står fast vid att köra ett nytt ”Kyotoavtal” från 2012 till 2017, om andra länder hänger på. Idag gick Japan ut och deklarerade att de inte ställer upp på en ny avtalsperiod. Sannolikt en testballong för att se hur andra länder som skrivit på det gällande Kyotoavtalet reagerar. Jag har därför ringt miljödepartementet och uppmanat Andreas Carlgren att gå ut och markera att Sverige (och EU)  är fast övertygade att få till ett nytt Kyotoavtal.

Kyotoavtalet är det enda vi har att hålla oss i och extremt mycket tid och vånda har lagts ner för att få till detta fundament i klimatförhandlingen.  Att kasta ut det innebär att mycket arbete och förtroendekapital mellan länder raseras . Och är det något som det är brist på i Cancún så är det förtroendekapital. Det viktiga med Kyotoavtalet är det har löst fördelningsfrågan mellan industriländer och utvecklingsländer – där står att industriländerna skall ta första steget och industriländerna skall stödja utvecklingsländerna att också bli fossilfria stater på sikt.

Jag ser Kyotoavtalet som en ”surdeg” (här som en positiv bild av att förvalta ramverket till nästa förhandling) som kan användas när vi bakar ut ett nytt klimatavtal längre fram – så även om det inte blir alla länder som nu vill gå vidare, är det viktigt att förvalta detta ramverk tills fler länder hänger på.  I och för sig är det närmare 200 länder som i dagsläget kan tänkas hänga på, men det täcker bara 30 procent av utsläppen. I dagsläget är det bara EU, Australien, Norge, Schweiz av industriländerna som står fast. Ryssland har inte sagt något tydligt.

Men, det som ofta glöms bort, är att det pågår en parallell förhandling med i princip alla länder (inkl Kina och USA) som i praktiken handlar om samma texter som de som ligger till grund för förhandlingarna om det nya Kyotoavtalet. På så sätt blir det lätt att docka in nya länder som kan gå ifrån icke bindande avtal (det så kallade LCA spåret, som är en förhandling direkt under klimatkonventionen) till att gå in i ett Kyotoavtal. Tyvärr är det emellertid mest realistiskt att sådana ”indockningar” kan ske först efter 2017.

Andra frågor som just nu diskuteras är hur man skall räkna in kolsänkor från skog och jordbruk i industriländerna och hur regnskogen kan skyddas. Och så var det pengarna på bordet vilket kan vara  nyckeln för att lösa upp förhandlingen. Men det får bli en annan blogg.