Blek gryning i Cancún

Tidig morgon. Åkte kvart över fem från Uppsala för att vara med i SVT:s morgonsoffa  om  Cancún. Förhandlingen står och väger. Ordförandelandet Mexico och förlängt förhandlingen med 24 timmar. Det är ett positivt tecken och tyder på att det finns vittring på några framsteg. Tyvärr är skärpta utsläppsminskningar inte en huvudfråga, utan hur processen kan leva vidare. Allt som inte är en kollaps måste  snart betraktas som en framgång. Så låga är förväntningarna.

USA vill inte ta några delbeslut, utan bara hålla alla bollar i luften samtidigt, så att de kan spela ut olika frågor mot varandra, så att ett paket  med en helhetslösning skulle kunna tas i Sydafrika nästa år. EU vill däremot hitta lösningar bit för bit, så att man får några framgångar som kan lösa upp de låsningar som finns.

Om förhandlingen inte bryter ihop, finns det hopp om att de två förhandlingsspåren – Kyotospåret och konventionsspåret –  fortsätter att löpa och att man skapar ett nytt informationsdokument som blir en gemensam brygga mellan dem. Där finns i så fall de utsläppsminskningar från industriländer och utvecklingsländer som utlovades i det så kallade Köpenhamnsackordet. Det nya är i så fall att dessa siffror bli legalt bindande.

I bästa fall kommer också FN-systemet att  svara på den fråga som ställdes i Rio 1992: Vad är en farlig klimatförändring? Svaret från Cancún är att en global uppvärmning över två grader är oacceptabel och farlig. Detta är ju på ett sätt numera allmängods men har inte formellt skrivits in i ett bindande dokument.

En annan mycket viktig text i detta nya informationsdokument är att tydligt erkänna glappet mellan vad länder vill och vad de utlovar. Det bör alltså skrivas in att världens utsläpp skall vända nedåt före 2015 och att de utlovade utsläppsminskningar som nu finns inte böjer kurvan åt rätt håll, utan ger en temperaturökning på närmare fem grader om det vill sig illa. Det finns också en chans att det kommer in texter som gör att FN systemet skall utreda möjligheterna om att begränsa temperaturökningen med 1,5 grader , den nivå som borde vara målbilden.

Men, som sagt, mycket återstår. En viss optimism råder, trots allt. Japan och Ryssland tycks emellertid  inte vilja fortsätta med Kyotospåret. Löses inte det dilemmat, kan alla förhoppningar grusas. Ikväll vet vi kanske svaret.