Sverige kan, men vill Sverige?
God eftersmak. Så känns det dagen efter vår stora klimatkonferens under temat ”Sverige Kan!” som vi arrangerade tillsammans med TCO, Svenska Kyrkan och Hagainitiativet. Och att Sverige kan framkom med all önskvärd tydlighet under konferensen igår. Men frågan är om Sverige vill. En gemensam nämnare i de olika paneldiskussionerna var bristen på och behovet av tydligt politiskt ledarskap och tydliga visioner. Sverige håller på att tappa farten och lever på en förlegad självbild.
Under konferensen nämndes flera länder som har mycket tydliga och ambitiösa mål när det gäller energiomställning och en medveten strategi där regeringens samordnar stora miljöinvesteringar där både privata och offentliga pengar ingår. Sydkorea är ett sådant exempel. Men Svenska regeringen tycks ha beröringsskräck för allt som kallas näringspolitik. I mina ögon är det en naiv syn på att marknaden själv skall fixa detta. Erfarenheten av stora tekniksprång är att de kan komma när staten lägger fast stora beställningar eller vågar stå för en tuff politik med omfattande investeringsprogram. Men Sverige är i dagsläget passivt. Det saknas t ex investeringsfonder, framför allt för så kallade pilotprojekt för ny tekniska lösningar, trots att det finns både utredningar och gemensam bild om vad som behöver göras. Det krävs för att ta ledningen i vad som brukar kallas ”green race” – att både öka konkurrenskraften för näringslivet och samtidigt minska utsläppen av växthusgaser. En tydlig aspirant på att ta ledningen i detta ”green race” är Tyskland.
Den tyske ambassadören var på plats. Han var förvånad över att vi i Sverige är så intresserade av det han skämtsamt beskrev som dagens tyska folksport – att spara energi. I den deltar idag i stort sett alla, mer eller mindre. Ambassadören skissade också på hur Tyskland dels skall fasa ut all kärnkraft till 2022 och dels minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent till 2020 inom landet ( Sverige skall minska med 27 procent inom landet och 13 procent utanför landet, till 2020). Tyskland installerar redan mest solceller per person i världen och som största industrination kommer landet sannolikt att bli ett av de ledande länderna i att utveckla en energieffektiv ekonomi i konkurrens med t ex Kina.
Klimatförhandlingarna går trögt, men vi har egentligen inte tid att vänta. Därför är diskussionen om ”green race” så oerhört viktig och hoppfull. Om regeringar runt om i världen kommer på att det är smart att bli allt mer resurseffektiva av rena konkurrensskäl, får vi ett race ut ur fossilsamhället. Det blir som ett kraftfullt komplement till internationella klimatavtal och en utveckling som sannolikt har större påverkan för att på USA att agera. Idag är USA den stora bromsklossen i förhandlingarna om ett globalt klimatavtal.
”Sverige kan!” blev en kraftfull manifestation från både fack, kyrka, miljörörelse och näringsliv. Tillsammans visar vi att det nu är dags att vakna upp från kollapsen i Köpenhamn. Trycket på det politiska systemet måste öka, vilket miljöminister Lena Ek bekräftade. Stark opinionsbildning skapar förutsättningar för ambitiösa politiska beslut.
Läs vårt pressmeddelande om Lena Eks tal
Se direktsändningen från ”Sverige kan!”







Pingback: Framtiden är möjlig | Naturskyddsföreningens blogg