Ek: Sälj inte sparade utsläppsrätter

Den lilla puttrande optimismen håller i sig här i Durban. Lena Ek berättade på dagens möte, då olika svenska organisationer samlats för att samtala med den Svenska delegationen, att hon tycker stämningen är positiv och att det känns bättre än hon hade vågat hoppats på när hon åkte ner. Men ändå är det fortfarande en stor risk att det inte blir något substantiellt nu heller.  Det roligaste idag var när Lena Ek berättade att Sverige nu har meddelat EU kommissionen att alla utsläppsminskningar som några EU länder gjort, utöver det som de måste göra enligt Kyotoavtalet, bör annulleras. Det betyder till exempel att alla de utsläppsminskningar, i form av cykelturer istället för bilkörning, som svenska folket gjort för att hålla nere de svenska utsläppen, utöver vad vi utlovat, inte får säljas till ett annat land, utan helt enkelt skrotas.

Det borde vara självklart, kan man tycka. Men regeringen, och inte minst finansdepartementet, har ju länge vägrat skrota våra ”sparade utsläpp” och funderat på att sälja dem till något annat land som inte klarar sina utsläppsmål. Naturskyddsföreningen har under en längre tid tjatat på regeringen om att detta är pinsamt att dessa utsläppsrätter måste skrotats. Nu har vi uppnått en stor delseger även om frågan inte är helt löst än!

Det handlar om ganska mycket utsläpp som inte kan släppas ut någon annanstans. För svenske del är det cirka 16 procent av de svenska utsläppen. Så mycket har vi faktiskt gjort, utöver vad vi måste enligt Kyotoavtalet. Och samtidigt har vi OECD:s bästa ekonomi. Och fastän svensken orsakar stora utsläpp utomlands genom vår konsumtion (varor som produceras i andra länder) så är det häpnadsväckande hur enkelt det gått att minska utsläppen av växthusgaser i vårt land, utan att det orsakat ökade utsläpp i andra länder. Det är ju bland annat därför som talet om bördor i samband med utsläppsminskningar är så överdrivet.

Nu har också miljöminister Lena Ek hållit ett fem-minuterstal i plenum. Det gjorde hon riktigt bra. De flesta viktiga markeringarna fanns med i talet. Sämre gick det för Kanadas miljöminister. När han talade reste sig en grupp människor från Kanada och vände ryggen åt honom. Vips flyttades fokus från ministern till den demonstrerande skaran. Fotograferna omringade snabbare än vakterna demonstranterna. Vakterna vann striden, men demonstranterna fick applåderna. Och ministerns tal försvann i bruset. Kanada fick också ”Dagens Fossil”, som är en negativ utmärkelse, som miljörörelsen delar ut till det land som agerat mest destruktivt under dagen. Och då var talet bara den lilla pinsamheten.

Jag avslutade min dag genom att träffa personer från den amerikanska miljörörelsen som hade en presskonferens om hur de ser på förhandlingsläget. Var inte jätteimponerad av deras analys, eller vilka krav de ställde på USA och förhandlingen. De påminde om att USA gör mycket på lokal och delstatsnivå som döljs av den totala passiviteten på riksnivå. Enligt Lena Ek håller sig USA fortfarande ganska tysta och resonabla. Så min puttrande optimism håller i sig även när jag går till sängs denna tredje dag för mig i Durban.