Programmering på schemat?

GÄSTBLOGGARE!  Är du lärare, lärarstudent, rektor eller på annat sätt engagerad i skolfrågor och har något skoj att berätta om  – då kan du bli vår nästa gästbloggare! Maila skolbloggen!

Denna vecka gästbloggar journalisten Maria Ullsten, som nyligen upptäckte grunderna i programmering genom att hänga med sin tonårsdotter Sofia på barnhack med stiftelsen .se

Maria Ullsten foto: Ester Sorri

Maria Ullsten. Foto: Ester Sorri

Först suckar jag. ”OBS: Alla barn måste ha en vuxen med sig under hela kursen” står det på inbjudan från stiftelsen .se. Vill jag att min dotter Sofia, 14 år, ska få två timmars gratis undervisning i hur man programmerar en dator måste jag alltså själv masa mig dit. Och jag som är så INTE intresserad av hur datorer fungerar, de ska bara funka. Dessutom skulle jag ju . . .

Men efter bara några minuter på vad som kallas barnhack (anspelar på dreamhack, en årlig sammankomst där tusentals dataspelare träffas och gamar ihop i flera dygn) så sitter jag där och tycker att det här med att programmera är ju – riktigt roligt! Jag får faktiskt en katt att springa fram och tillbaka över skärmen när jag klickar på en grön flagga. Moi – en programmerare! För att inte tala om Sofia – hon får katten att jama också, och har snart gjort så att hon får ett poäng varje gång hon klickar på katten och ett minuspoäng när hon missar katten och istället klickar på bakgrunden. Otroligt!

Stiftelsen .se är en allmännyttig organisation som ser till att domänen .se fungerar. För det vi med mejladresser som slutar på .se betalar driver de bland annat vad som kallas delaktighets-projekt. Som att få fler äldre att använda internet. Och att lära så många barn som möjligt att programmera.

De flesta deltagarna är yngre, från sex sju år och upp till tio kanske. Men undervisningen är pedagogisk utan att bli larvig. Vi lär oss att programmering är ”när vi människor berättar för en dator vad vi vill att den ska göra.”

På våra medhavda datorer lär vi oss använda Scratch, ett fiffigt verktyg som Massachusetts Institute of Technology har utvecklat. Här är de instruktioner (koder) som vi som programmerare använder inte låååånga haranger av siffor utan ser ut som digitala legobitar som ber datorn att be katten jama när vi klickar på den. Det är lite som ett hantverk, eller handarbete, kreativt och rogivande på samma sätt som att sticka.

Sofia Ullsten, 14 år, programmerar för första gången Foto: Maria Ullsten

Sofia Ullsten, 14 år, programmerar för första gången Foto: Maria Ullsten

Efter två timmar har Sofia gjort ett eget spel där hon samlar poäng varje gång en haj lyckas bita en krabba som dessutom skriker ”nej” när den blir biten. Spelet kan hon spara och publicera på Scratch och så kan någon annan 14-åring, kanske i Indien, fortsätta att utveckla hennes spel. Kanske lägga till en bottentrål som drar med sig haj, krabba och ödelägger allt liv i sin väg? I den sköna nya digitala världen är allt möjligt.

Och efter två timmar tänker jag att det här borde ju alla barn får göra. I skolan eller på fritids. Gratis är bra men mer vore bättre – gärna ett par lite mer avancerade barnhacks, för att riktigt få fart på hemma-programmerandet. Under tiden – gå in på .se och be att få bli inbjuden till nästa barnhack!