”Odling av jätteräkor drabbar de fattiga värst”

När forskaren Ian Bryceson fick upp ögonen för odling av jätteräkor trodde han att det var ett bra sätt för fattiga att få en inkomst. Det visade sig vara tvärtom. ”Det är oftast några få personer som tjänar pengar på kort sikt på räkodlingarna, medan både lokalbefolkningen och miljön påverkas negativt under en lång tid.” berättar Ian för Sara Tynnersson, som är marinbiolog och projektledare för Anti Scampi.

Sara: Hej Ian, du har studerat jätteräksodlingar sedan åttiotalet. Hur ser du på odling av jätteräkor idag? 
I början var jag positiv och trodde att det kunde vara en källa till mat och inkomst för människor i kustnära områden. Men snart insåg jag att räkodlingarna hade negativa effekter på ekosystemen och människors liv. Storskalig industriell räkodling har en ökänd påverkan på mangroven. Det handlar om förorening och övergödning av kustvatten, utsläpp av gifter och medicinrester, försaltning av närliggande jordbruksmark, och odlingarna kräver mycket fisk i form av foder.
Det finns också många dokumenterade fall där människors försörjning hotas och deras rättigheter kränks. Det är oftast några få personer som tjänar pengar på kort sikt på räkodlingarna, medan både lokalbefolkningen och miljön påverkas negativt under en lång tid. Jag tycker att i de allra flesta fall så är industriell räkodling en symbol för icke-hållbarhet, både ur sociala och ekologiska aspekter.

Sara: Hur har räkodlingarna utvecklats under tiden?
I slutet av 80-talet började massiva utbrott av sjukdomar i räkodlingarna i Taiwan. Efter det följde stora sjukdomsutbrott även i andra länder i Asien och Sydamerika. Då började räkindustrin använda stora mängder antibiotika, och även andra kemikalier och desinfektionsmedel. Senare har man arbetat mer med att förbättra vattenkvaliteten och andra åtgärder, men det är fortfarande vanligt med sjukdomsutbrott.

Sara: Vad har forskare för roll i räkodlingsindustrin?
Forskare har uttryckt åsikter i båda sidor av debatten om räkodlingar. I flera fall har det framkommit att forskare som varit positiva till räkodlingar har jobbat som konsulter för räkindustrin. Jag tycker att många av dessa forskare bagatelliserar de ekologiska och sociala problem som finns i industrin. Men det finns också många forskare som undersöker och dokumenterar miljöförstöringen och de sociala problem som följer med industrin, och som är aktiva motståndare till odlingarna.

Sara: Men kan verkligen inte räkodling vara ett sätt för fattiga människor att tjäna pengar?
Nej, jätteräkorna är framför allt en lyxvara för export till rika länder. De miljömässiga och sociala problem som följer i dess väg påverkar framför allt de fattigaste. Fisk som används till räkfoder hade istället kunnat ätas av lokalbefolkningen direkt. Andra typer av fisk- och skaldjursodling är mycket mer fördelaktiga för att fattiga människor ska kunna förbättra sin livssituation.
Sara: Vad kan vi som konsumenter göra?
Noggrant tänka igenom var vår mat kommer ifrån och vilka konsekvenser våra val har för människor och miljö på de platser där maten är producerad.

Ian Bryceson är forskare och professor i ekologi vid Norwegian University for Life Sciences. Han har under större delen av sitt liv bott i Tanzania, där han bland annat intresserat sig för biodiversitet i marina och kustområden, och försörjningsmöjligheterna för lokalbefolkningar i de områdena.

Dela

Kommentera

One thought on “”Odling av jätteräkor drabbar de fattiga värst”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *