En framtidsbok med ljus horisont

Klimathotet är överhängande. Klimatförändringar har redan blivit en praktisk realitet för många och klimatångest är ett begrepps som blir allt vanligare. Framtiden ter sin inte särskilt ljus. Författaren Peter Mosskin går mot strömmen av dystopiska framtidsvisioner. I sin roman ”Och havet rann in i Sahara” gestaltar han en framtid där politikerna agerar och tar ansvar. Efter en översvämningskatastrof i Nederländerna går EU:s stora länder samman i ett konsortium för att bygga ett havsavsaltningsverk i Västsahara för att på sikt sänka havet och få öknen att blomma.

Mosskins bok – den först roman hittills som utkommit i original som talbok – är innehållsdiger med levande miljöskildringar, mångfacetterade människor och kunskap om historia och kultur. Det är med andra ord ingen traditionell ”miljöbok”.

Hur kommer det sig att du tog dig an klimatproblematiken på det här sättet i din roman?

– Jag läste någon gång 2006 om hur många som lever på avsaltat havsvatten. Ungefär samtidigt tog klimatdebatten i media fart på allvar. Jag såg att det  fanns möjligheter att använda ny teknik som solenergin och detta, tillsammans min åsikt att människor tillsammans kan förändra och ändra utvecklingens riktning, födde tankarna på att med Sahara som miljö ge en annan framtidsvision än sådana som Hollywood brukar leverera.

Har du rest mycket själv i de miljöer du skildrar? Det känns som om det finns egen erfarenhet bakom skildringarna?

–  Jag har varit i Atlasbergen i Marocko, besökt Damaskus och Cordoba, vandrat i Ahaggarmassivet mitt i Sahara för att se de uråldriga klippmålningarna, så det finns egna upplevelser. Annat har jag hämtat från böcker, artiklar och, inte minst, foton.

Peter Mosskin har en lång rad av romaner bakom sig och är också belönad för sina böcker, bland annat med Ivar Lo-priset. Samma dag som vi talas vid skymtar han i bakgrunden i ett TV-inslag om proggmusik. Han har spelat in flera skivor, bland annat med gruppen ”Gläns över sjö och strand”.

Har du haft ett miljöengagemang tidigare, eller väcktes du av klimatdebatten?

– Jag har alltid haft ett miljöintresse.  På 70-talet var det skogsfrågorna, hormoslyret och glesbygdsproblematiken. Jag bodde också i Jämtland när Tjernobylolyckan inträffade. I Greenpeace har jag varit medlem i kanske femton år. Jag gillar handfasta aktioner, men tycker också att det behövs olika sätt att agera och att Naturskyddsföreningen gör ett väldigt bra arbete.

”Och havet rann in i Sahara” är ju inte någon enkel och rak ”parollbok”. Den handlar ju lika mycket om människor som söker efter minnen och sammanhang…

– Jag tror inte  på parollböcker. Däremot tror jag på kulturens och konstens roll för att förändra och påverka. Jag tror att konstnärerers röster måste bryta fram och ge liv åt det som är väldigt slätstruket och –  beige i media…  Det behövs andra röster som bryter igenom det slätstrukna politiska språket.

Peter har myntat ett begrepp som är ofta använt i den politiska debatten, nämligen ”Är du lönsam lille vän?” som ursprungligen var namnet på en progglåt. Och trots att det är svårt att nå ut i den allt kärvare konkurrensen om uppmärksamhet håller han envist fast vid sin övertygelse ”jag kör det jag tror på”. Huvudpersonen i ”Och havet rann in i Sahara” är en ung dokumentärfilmande kvinna, för mig väldigt trovärdigt skildrad. Peter nästa projekt är ännu en roman med kvinnor i fokus som handlar om hans systrar och mamma.

Fotot på Peter Mosskin är taget av Tjia Torpe
Talboken ”Och havet rann in i Sahara” finns att köpa på Bokus.com och Libris.se. Den är nedladdningsbar för MP3-spelare.

Läs mer om Peter Mosskin och de böcker han skrivit >>

 

Dela

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *