Kan ekomaten bli för billig?

pengar

Alldeles nyss fick vi svart på vitt att det som många märkt i butikerna faktiskt stämmer – ekomaten säljer som aldrig förr! Ökningen var rekordstor under 2014. Nu är nästan 6 procent av allt som säljs ekologiskt – en 40 procentig ökning jämfört med 2013. Handeln rapporterar att i stort sett alla produktkategorier ökar men att frukt och grönt springer före. Kan det ha något att göra med att våra fantastiska medlemmar har gått man ur huse och kampanjat särskilt mycket om äpplen, apelsiner och andra frukter? Absolut – hatten av för alla aktiva medlemmar som ute i butiker, på torg, i skolor, på bibliotek, runt kaffebord och på många andra ställen pratar om miljöfördelar med ekologisk produktion.

Samtidigt har handeln gjort sitt för att sätta fart på försäljningen genom reklam, exponering och kampanjer. Plötsligt tävlar kedjorna om att ha den billigaste ekokassen. Vid första anblicken tycks det givetvis bra, för varför ska vi konsumenter som vill bidra till miljö- och djuromsorg betala mer? Det borde ju givetvis vara så att den produktion som förorenar borde bära sina egna kostnader! Om det vore så skulle den miljösmarta maten vara billigare. Men så ser det ju inte ut – tvärtom så är låg kvalitet ofta billigt.

Så det var med viss oro jag satt på Ekogalan, Ekowebbs förnämliga seminarium om marknadsutvecklingen av eko, häromdagen och hörde allt mer intensiva diskussioner om att priset på eko måste ner. Men är det verkligen rätt väg att gå? Riskerar vi inte permanenta uppfattningen att maten ska vara billig

Idag lägger svenska konsumenter allt mindre andel av hushållsbudgeten på mat, ca 12 procent. I den andelen ingår även godis, läsk, chips och sådant, som ju kanske inte i egentlig mening är mat. Bara för dryga tjugo år sedan var andelen som gick till mat i runda slängar 25 procent. Det som tar allt större del av hushållsbudgeten är boendekostnader och fritid/resor.

Maten är för billig idag. Att satsa på kvalitet, vilket kräver mer arbete och ofta resulterar i lägre skörd, premieras inte. Bönderna får inte betalt för den nytta de producerar oavsett om det är en viss livsmedelskvalitet, hög djuromsorg, miljöinsatser eller öppna landskap. Alla dessa värden får förvisso inte plats på markanden utan en del måste betalas via skattsedeln, t ex vård av biologisk mångfald. Men systemet måste ändras så att kvalitet får kosta. Hur kan det vara så att konsumenterna är villiga att betala för kvalitet så fort det handlar om möbler, kläder och en massa annat som inte är mat?

Tills systemet är ändrat fortsätter Naturskyddsföreningen att driva på för att jordbrukspolitiken ska gynna kvalitet och att ekonomiska styrmedel ska användas.