Är solceller verkligen miljöpopulism?

Per Kågeson, fil dr i miljö- och energisystemanalys, brukar sällan prata om solkraft. Det glädjer oss därför att han gett sig in i debatten och blivit så inspirerad av vår bok, Solrevolution, att han kostat på sig att skriva om den på Ny Tekniks debattsida. Han är väl inte övervägande positiv, kan konstateras. Inledningen till artikeln lyder: “Naturskyddsföreningen ägnar sig åt miljöpopulism. Deras utsagor om solkraft i Sverige är mer fördummande än upplysande”. “Recensionen” fortsätter sedan i en odyssé  i ordmärkande och misstolkningar av vad vi skriver, samt en närmast förbluffande låg förståelse för vårt beslut att skriva en bok om energi som faktiskt inte riktar sig mot ingenjörer och doktorer i energisystem i första hand. Vi är naturligtvis öppna för en konstruktiv och kritisk debatt, både om förnybar energi och om våra publikationer, men i det här fallet tycker vi att Kågeson missar lite väl många poänger. Ett lite mer formellt debattsvar som bemöter några av de direkta felaktigheterna i hans analys av vår bok kommer inom kort på Ny Teknik, för den intresserade. Men i grunden handlar kritiken troligen om en bristande tilltro till solelens förmåga att leverera el på våra breddgrader och en ovilja att se för- och nackdelar hos de olika energislagen och vilket bidrag de kan ge till energisystemet.

 

Kågesons insinuerar i sin kritik att vi inte förstått var Sverige ligger och vilken nivå på solinstrålning vi har här. Detta är helt felaktigt. Faktum är att just kartan med Sveriges solinstrålning finns med i boken. Och vi vet naturligtvis mycket väl att det skulle vara svårt att ha 100% solel i det svenska energisystemet samt att Sverige kanske inte är det landet den skulle välja i första hand som hade en solpanel och fick placera den var som helst på klotet. Även vi har observerat att det är mörkt på vintern i Sverige och att solen ibland lyser mer med sin frånvaro än sin närvaro i detta avlånga land. Men poängen är att vi inte tycker att det är en fråga om solceller antingen här eller i Sahara. Och att vi vet, efter mycket studerande av olika system och diskussioner med installatörer och entreprenörer, att solceller ger tillräckligt bra effekt och lönsamhet även i Sverige. Och det är den bilden Solrevolution har försökt förmedla. Vi hävdar inte att det är vare sig önskvärt eller praktiskt möjligt att sätta solpaneler på alla södervända tak och fasader, men det är ändå en intressant tankeövning vi gör i boken när vi konstaterar att det skulle ge nästan lika mycket el på årsbasis som kärnkraften om det faktiskt gjordes. Att solelen kan generera tillräckligt med el även i Sverige för att ge ett väsentligt bidrag till energisystemet är vi mot denna bakgrund helt övertygade om.

 

En vanlig kritik, från Kågeson och andra, är att solel skulle bidra till effektobalanser eftersom de inte levererar på vintern. Faktum är att vi har ett effektbehov även vår-sommar-höst och både efterfrågan och elpriserna är högre på dagen, även under sommaren. Ett tillskott av solenergi skulle därför vara välkommet och troligtvis sänka spotpriserna mitt på dagen, vilket skulle vara bra för den elintensiva industrin. Solel ger naturligtvis mindre på vintern, men långt ifrån noll som Kågeson hävdar. Han missar där den diffusa solinstrålningen som inte är rikningsberoende och som därför ger el när det är ljust ute, vilket många gör som saknar egen praktisk erfarenhet av solceller. Bengt Stridh, ingenjör och solcellsentutiast, har skrivit om detta och mycket annat på sin blogg.  Solkraft är även bra som komplement till andra tekniker som har effekttoppar andra årstider, exempelvis vindkraft som ger mest effekt på vintern. Forskaren Johan Lindahl visar den fördelaktiga korrelationen mellan sol och vind på ett pedagogiskt sätt i den här bilden. Inget förnybart elproduktionsslag levererar lika mycket året runt. Biokraftvärmen är beroende av värm eunderlag från fjärrvärmenätet och ger därför mest på vintern, vindkraft ger mest effekt på vintern den också och vattenkraften har naturligt också årstidsvariationer.  Det finns för- och nackdelar med alla energislag och vi favoriserar inget enskilt utan verkar för ett 100% förnybart elsystem med bidrag från både sol, vind, vatten och biokraft. Huvudpoängen är att det inte går att kräva av ett enskilt energislag att det ensamt kan rädda världen. Inte ens kärnkraften skulle kunna stå för sig själv, även om vi bortser från alla dess andra negativa effekter. Produktionen måste balanseras mot efterfrågan hela tiden i ett energisystem. Frågan är därför inte om solel är det optimala elproduktionsslaget för svenska förhållanden, utan vilket bidrag det kan ge till energisystemet och hur detta system, sammantaget, kan balanseras. Hur mycket solel det finns utrymme för i systemet, och hur den ska kombineras med andra energislag utan att det påverkar effektbalansen, ligger utanför ramarna för vad Solrevolution avsett att analysera. Det finns flera studier som visar att det går utmärkt att ha en ganska stor mängd solel och annan varierande kraft i elsystemet, några av dessa har vi gått igenom tidigare i inlägget om baskraft. Ytterligare analyser av solelens roll i det svenska energisystemet skulle vara ett välkommet bidrag i debatten. Men det gäller, som vi påpekar även i boken, att den utredningen vågar ta hänsyn även till dynamiska effekter och olika möjliga framtider. Det är inte så intressant att räkna på att bara byta ut en viss mängd kärnkraft mot solel utan att titta på utbyggnad av överföringskapacitet, möjligheter i en framtida effektmarknad, smarta elnät och nya typer av balanskraftslösningar, förändringar i effektbehov när vi går mot förändrat klimat och sturkturomvandling både i tillverkningsindustrin och i energiindustrin. Vad händer till exempel med effektbehovet sommartid för kylning av serverhallar om fler IT-företag etablerar sig i Sverige? Vi väntar med spänning på den utredning som faktiskt räknar på detta.


Det finns även andra aspekter av olika energislag att ta hänsyn till än att optimera ett system rent tekniskt eller att ha ett ensidigt fokus på kostnadseffektivitet. Solel har fördelen att kunna placeras på redan befintlig byggnadsyta, integreras på ett estetiskt tilltalande sätt i nybyggnation och ge minimal lokal påverkan på ekosystem och mänsklig verksamhet i närheten. Det ger upphov till färre lokala protester än vindkraft, generellt sätt, och tenderar att skapa ett engagemang för energifrågor hos människor som inte är att underskatta. Flera entreprenörer vi träffat på vår resa genom Solrevolutionen vittnar om att solel på taket får människor att sluta se på el som en ständigt tillgänglig resurs som kommer ur “två hål ur väggen”. El som producerats på det egna taket slösas inte bort i första hand och leder indirekt till ett ökat intresse för laststyrning och enerigeffektivisering. Det här tycker vi är en spännande aspekt av mikroproduktion av solel som är väl värd att utvärdera.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.