Frågan om framtidens energisystem hetare än någonsin

För ett par år sedan släppte vi rapporten ”Dags att välja väg för det svenska energisystemet” och frågeställningen är nu hetare än någonsin.  Den befintliga kärnkraften börjar nå pensionålder och spelplanen för nya investeringar är på väg att ritas om ordentligt. Priserna sjunker på förnybart och ökar för kärnkraft samtidigt som investeringar i förnybart växer explosionsartat och på många håll går mot en mer distribuerad, småskalig och privatägd elproduktion. I Sverige är ambitionen att nå blocköverskridande energiöverenskommelse genom den Energikommission som snart tar sin början. Frågan hur Sverige i framtiden ska få en konkurrenskraftig och säker energiförsörjning med minsta möjliga miljöpåverkan är därmed högaktuell. Det märks inte minst på den mobilisering som skett den senaste tiden från olika håll i energifrågan. Fores släppte i veckan en rapport med ett seminarium om det tyska Energiewende där myter krossades och implikationer för det svenska elsystemet diskuterades. IVA har dragit igång projektet “Vägval el” som syftar till att “visa på konsekvenserna för samhället av olika vägval i energipolitiken ur perspektiven ekonomi, konkurrenskraft, välfärd, klimat/miljö och försörjningstrygghet”. Energimyndigheten har startat en utredning om Energisystemet efter 2020 och släppte i går en första delrapport som ska användas som en utgångspunkt för en scenariostudie som planeras att bli klar till sommaren 2015.

Rapporten ”Vägval och utmaningar för energisystemet” har för avsikt att ge nya perspektiv på energisystemen och myndigheten har samlat in synpunkter från flera aktörer i sitt arbete, bland annat på förra årets konferens “Energiutblick” där vi gjorde ett inspel i diskussionen. Det märks dock att det varit många kockar inblandade i soppan på gårdagens rapport. På plussidan är det verkligen en gedigen genomgång av alla åsikter som kan tänkas förekomma i debatten om det svenska energisystemet, och det är en bra rapport att läsa för den intresserade, men ej så insatta, som vill lära sig mer om de olika frågeställningarna. Frågan är dock om så mycket nya perspektiv verkligen tillkommit? Det är mycket “å ena sidan, å andra sidan” rapporten igenom…

Rapporten identifierar dock ett antal knäckfrågor som behöver vidare utredning, till exempel:

  • Vilken roll energieffektivisering kan spela och vilken typ av energieffektivisering vi ska sträva efter – energiintensitet eller absoluta termer?
  • Vattenkraftens möjlighet att i större grad användas som reglerkraft men även möjligheten att öka reglerbarheten i vindkraften samt i kraftvärmeproduktionen med hjälp av värmelagring
  • Huruvida transportsektorn bör gå mot ökad elektrifiering eller använding av biodrivmedel, om stora motorvägsbyggen genererar trafik eller minskar utsläpp och på vilket sätt transportsektorn ska minska sin klimatpåverkan (effektivisering eller minskning av transportvolym)
  • Om vi kan använda bioenergi på ett hållbart sätt och vilka användingsområden som i så fall gör störst systemnytta
  • Olika aktörers roller, omställningen av näringslivet och dess energianvändning

Myndigheten tar inte direkt ställning i några frågor, men gör en del intressanta konstateranden värda att lyfta fram, som att “Sveriges och  Nordens möjligheter till flexibilitet är unika i ett globalt perspektiv” och att “Av flera olika är det alltså osäkert om ny kärnkraft kan bli lönsam under den närmaste framtiden. En utveckling mot ett elsystem med en mindre andel kärnkraft och en större andel förnybar elproduktion är därför sannolik”.

Utöver de knäckfrågor som myndigheten identifierat har vi på Naturskyddsföreningen sett ett behov av att titta extra på nätens roll och på elmarknadens framtid. Även på Fores-seminariet i veckan diskuterades huruvida en kapacitetsmarknad eller ett mer flexibel användande är framtiden för att säkerställa effektbehovet på den tyska marknaden och den diskussionen är i allra högsta grad relevant även för Sverige, trots våra goda förutsättningar till effektreglering i och med vattenkraften. Det allra viktigaste för alla utredningar om framtidens energisystem är dock att undvika ett strikt tillförselperspektiv. I vilken utsträckning energieffektivisering och laststyrning kan spela en roll i ett framtida energisystem måste naturligtvis utredas närmare, men det är viktigt att ha klart för sig att det framtida elbehovet inte är skrivet i sten och kommer att påverkas av många saker – elpriser, miljökrav, styrmedel, synen på flexibelt användande och annat. Jernkontorets representant i panelen på Fores-seminariet påpekade i vanlig ordning att “vi måste utgå från behovet eftersom vi inte använder el för skojs skull”. Men vi vill bestämt hävda att vi inte heller förespråkar effektivisering på kul, utan att det är av yttersta vikt att minska utsläppen och trycket på våra naturresurser, så att vi får ett långsiktigt hållbart energisystem. Allt annat blir kontraproduktivt, även för industrin, på lång sikt. Det är i många fall dessutom så att det även kortsiktigt kan vara mer kostnadseffektivt att effektivisera användingen än att bygga ny produktionskapacitet. Vi får hoppas att Energikommissionen vågar ta in detta och alla andra perspektiv och tar chansen till ett helhetsgrepp om det svenska energisystemet – både på användar- och tillförselsidan!