Hur går det egentligen för Tyskland?

På ett seminarium som samarrangerades av Global Utmaning och EON presenterades i fredags en rapport om vad de nordiska länderna kan bidra med för att skapa ett effektivt, utsläppssnålt energisystem i Europa.  Den tyska energiomställningen, Energiewende, diskuterades också med representanter bland annat från Tysk-Svenska handelskammaren och från tyska industrin. Diskussionen tog sin början mycket i den kritik som börjat riktas i media mot Energiewende på senaste tiden. Både på seminariet och i debatten hörs röster om att det blivit för dyrt för folket, att kanske det svenska systemet med certifikat är kostnadseffektivare än de tyska garantipriserna och att omställningen skulle ha lett till högre utsläpp.

Det är helt sant att det kan vara svårt att förstå vad Energiewende egentligen har inneburit och vad den kommer att leda till, även för den som är ganska insatt i frågan. Imponerande uppgifter om hur stor installerad kapacitet solceller Tyskland nu har uppnått varvas med siffror på hur mycket kolidoxidutsläppen har ökat de senaste åren. Min uppfattning är dock att verkligheten, som oftast, varken är riktigt svart eller vit (eller grön heller).

Dessbättre verkar det inte som om Energiewende i sig inneburit någon expansion av kolkraft. De kolkraftverk som har byggts var redan planerade sedan länge (det är ganska lätt att förstå att kolkraftverk som färdigställdes under förra året knappast kommit till stånd som ett resultat av kärnkraftsavvecklingen efter Fukushima med tanke på ledtiderna för att projektera och bygga stora kraftverk). Att energibranschen i Tyskland klagar högljutt över förluster och hot om nedläggning av fossila kraftverk på grund av bristande lönsamhet i skuggan av solenergin får väl snarare tas som ett tecken på framgång än misslyckande, sett ur ett miljöperspektiv. Det stämmer visserligen att Tysklands utsläpp har ökat något de senaste två åren men detta beror enligt flera analyser snarare på en kombination av ökad elexport jämfört med tidigare, ovanligt kalla vintrar, EU:s havererade utsläppshandelssystem och billigt kol från USA.

Solceller på taket

Solceller på taket, snart en självklarhet? I Tyskland ägs 35% av den förnybara elen redan av privatpersoner!

Därmed inte sagt att Energiewende inte dras med många problem, eller låt oss kalla dessa lektioner att lära av Tyskland. Dessa problem, som man nu försöker komma till rätta med, innefattar bland annat en upplevd orättvis kostnadsfördelning och bristande överföringskapacitet och därtill en kanske ogenomtänkt fördelning av installerad kapacitet som gör att vissa områden får brist på kapacitet medan andra har ett överskott. En paradox i sammanhanget är att de sjunkande elpriserna lett till att vissa av de tekniker som ska användas för balansera systemet, och därför möjliggöra en hög installationskapacitet av intermittent kraft, blivit olönsamma. Detta gäller bland annat pumpkraftverk och flexibla gaskraftverk. Tydligt är att nya markadsmekanismer behöver tillkomma där man kanske handlar med effekt och balanskapacitet och inte bara med kilowattimmar el och att subventionssystemet behöver ses över framförallt så att kostnaderna fördelas mer rättvist.

Enligt Dr. Ralf Bartels från Deutsche Industrigewerkschaft, som talade på fredagens seminarium, är grundinställningen som tur är fortfarande positiv till Energiewende i Tyskland, vilket i sig nog får ses som ett tecken på framgång. Han menade dock att Energiewende måste bli effektivare och inkludera samarbeten med grannländerna för att lyckas på sikt.  Även rapporten  som presenterades på seminariet visar på goda möjligheter till samarbete mellan länder och att Norden har mycket att ge till Europas energisystem. Det är nog inte orimligt att anta att vi i Norden måste sluta vara så rädda för ”Europeiska elpriser” och främja samarbete över landsgränserna om Europa ska kunna lyckas med omställningen till helt förnybar energi. En av Dr. Bartels käpphästar var att ”den dagen vi kan klara två veckor utan vind och sol och fortfarande ha en fungerande industri är den dagen vi lyckas med omställningen”. Han menade dock att det finns lösningar i både stort och smått, och min tro är att ett större system nog är en del av lösningen. Ur energisystemperspektiv blir ju ett större system effektivare i att integrera intermittent förnybar kraft eftersom det alltid blåser någonstans, som man brukar säga. Jag skulle vilja se väderdata på när det senast var helt vindstilla och genommulet under två sammanhängande veckor i hela Europa, så jag tror inte Dr. Bartels behöver vara så orolig för framtiden…

Hur är det med Energiewende då? Flipp eller flopp? Jag tror en av huvudpunkterna i svaret på den frågan är att Energiewende innebär mycket mer än en kortsiktig nedstängning av kärnkraften.  Det är en satsning på framtiden. År 2008 prognostiserade det internationella energiorganet IEA att solcellskapaciteten i världen skulle kunna nå 30 GW 2020 – det målet passerades redan 2010 och har sedan dess tredubblats, med en tredjedel av den installerade kapaciteten i Tyskland. Solcellsinstallationerna ökar i en rasande takt och det är svårt att förutspå utvecklingen ens för ett par år framöver.  Den revolution för förnybar energi vi så länge väntat på är här nu och Tyskland står i framkant tack vare Energiewende. En storsatsning på solceller och annan förnybar energi ger inte bara grön el för landet, den leder till den nödvändiga teknikutveckling och prissänkning som krävs för en storskalig utbyggnad av förnybar energi globalt – vilket kommer leda till ökat tillgänglighet av grön el på global nivå under många år framöver. En utveckling vi får vara ganska tacksamma för, helt enkelt.

 

Kommentera

2 thoughts on “Hur går det egentligen för Tyskland?

  1. Utmärkt att spika tidsplan för avveckling av kärnkraften.
    Men varför prioritera den avvecklingen FRAMFÖR att avveckla fossilförbränningen ?
    Bägge ger ju avfall som Jorden och våra efterkommande kommer att få dras med i tusentals (-hundratusen) år.
    För huvuddelen av världen som inte har så mycket vattenkraft (som Sverige Norge och Island) måste det till antingen massiv utbyggnad av kraftnäten, eller att allt tal om \’smarta nät\’ och lagringssystem faktiskt fylls med reellt innehåll. Så att även den nödvändiga avvecklingen av fossilutsläppen ska kunna förverkligas, i ett energisystem byggt på intermittenta källor. Det är en enorm utmaning.
    Vi/världen har _inte_ lösningarna färdiga som det ofta sägs.

  2. Hej Tomas!
    Jag kan delvis hålla med dig om att det mest akuta att bli av med är de fossila energikällorna. Dock tror jag inte att det ena utesluter det andra – det Tyskland har gjort är att sätta fart på en omställning som driver på utvecklingen av förnybar teknik och som visar vägen just för den utveckling som du själv nämner är nödvändig – att hitta lösningar på hur de intermittenta energikällorna ska integreras i nätet. Detta kommer att leda till stora möjligheter på sikt att ersätta fossila energislag – både i Tyskland och i andra delar av världen.

    Men den direkta frågan om prioriteringar då? Ja, rent miljömässigt och tekniskt kan man ju tycka att det hade varit bättre att börja med fossilavvecklingen. Utmaningarna i att driva igenom en sådan här stor omställning, som drabbar landets invånare ekonomiskt, är dock snarare en fråga om acceptans och politik än om teknik. man måste komma ihåg hur den tyska politiska situationen ser ut. I Tyskland har det länge funnits ett stort kärnkraftsmotstånd, vilket förstärktes ytterligare efter Fukushima. Samtidigt är inställningen till kolkraft ambivalent – i vissa delar av landet är stödet för kol starkt eftersom det ger många arbetstillfällen samtidigt som de delarna av landet som bara drabbas av föroreningar är motståndare. Summan av kardemumman är nog ändå att den tyska regeringen såg Fukushima och kärnkraftsmotståndet som ett fönster för att få acceptans för en kraftig energiomställning. En omställning som i första hand handlar om att driva på förnybart och energieffektivisering, och som i nästa led kan innefatta även politisk nedstängning av fossila kraftslag, om inte annat sker det av sig självt när de blir olönsamma – tendenserna till detta börjar vi redan se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.