Intryck från Utblick

I veckan gick Energimyndighetens konferens Energiutblick av stapeln i Stockholm och där var jag och pratade om hur vi tycker framtidens elsystem ska utformas. Jag fokuserade på vilka utgångspunkter vi tycker att en studie av Sveriges framtida elsystem måste ha och vilka utmaningar som kvarstår att lösa för att nå dit.

Genom kärnkraftens förestående pensionsavgångar uppstår snart ett investeringsfönster som vi måste utnyttja till att bygga ett långsiktigt hållbart elsystem. Elproduktionsanläggningar såväl som transmissionssystem hör som alla vet till kategorin stora tekniska system. Detta innebär att investeringar görs sällan och ligger fast en lång tid framöver. Därför är det viktigt att ha ett tillräckligt stort, och tillräckligt långsiktigt systemperspektiv när framtidens elsystem planeras för att undvika att vi bygger in oss i återvändsgränder. Kanske måste man tolerera en viss mån av suboptimering i dag för att det blir långsiktigt hållbart? Ett hållbart system kan aldrig byggas med ändliga resurser, framtidens elsystem är 100% förnybart. Vi måste börja planera för det redan nu och det gäller att vi verkligen vågar tänka nytt och glömma gamla konventioner om de investeringar vi gör idag ska styra åt rätt håll och in i framtiden.

Eftersom vi sitter fast i ett system redan är det lätt att hela tiden tänka i små förändringar utgående ifrån befintliga förutsättningar och därmed dra felaktiga slutsatser. Ett exempel är diskussionerna kring biobränsle. Biobränsle kan både lagras och användningen kan planeras vilket gör el från biomassa till en viktig pusselbit i framtidens elsystem som komplement till varierande, icke-planerbara elproduktionssätt, te x vindkraft och solel. Vissa hävdar dock att mer biobränsle i energisystemet kan leda till oönskade effekter på livsmedelspriser och avskogning globalt, alternativt ett ohållbart uttag av biomassa från den svenska skogen. Vill vi skapa ett nytt, mer hållbart system måste vi dock tänka utanför boxen och ifrågasätta vissa givna premisser. Exempelvis skulle man lika gärna dra slutsatsen att ökad biobränsleanvändning i energisystemet skulle kunna konkurrera med annan arealkrävande produktion. Tänk exempelvis om köttkonsumtionen minskade och delar av nötköttsbetet i världen ersattes med energigrödor (eller om vi gjorde etanol av majsen istället för att mata kor med den) – då skulle vi få en klimatmässig win-win och ändå kunna mätta lika många munnar. Och visste ni att 225 TWh biomassa tas ut ur skogen varje år redan i dagsläget? Så frågan skulle lika gärna kunna vara huruvida vi ska göra el eller papper av det som faktiskt tas ut.

elfrbiomassa

Ska vi göra el, papper eller kött med befintlig biomassa?

Ett annat exempel på varför det är så nödvändigt att tänka långsiktigt och ha målbilden klar för sig är argumentationen kring så kallade ”Bridging Technologies” eller överbryggande tekniker. Många pratar om exempelvis kärnkraft och CCS som sådana. De flesta är hyfsat överens om att sedan, långt in i en okänd framtid, måste vi ha förnybara energikällor men det gäller att ”bygga en bro till framtiden” med befintliga tekniker innan de förnybara nått tillräcklig mognadsgrad. Problemet är bara att det gäller att veta vilken framtid vi pratar om för att kunna bygga en bro som faktiskt leder dit och inte bara rakt in i en återvändsgränd. Antag exempelvis att vi tror på en framtid där en stor del av elen produceras decentraliserat och med intermittent, eller varierande, kraft, exempelvis genom solceller på varje byggnad och många småskaliga producenter utspridda över ett stort område. Då kan vi inte bygga ”broar” som består av stora, centraliserade anläggningar som är svåra att effektreglera och som inte ger vettiga incitament att skapa marknadsmekanismer som styr elkonsumtionen mot den momentana produktionen på ett mer kraftfullt sätt än idag.

Vilka knäckfrågor kvarstår då att lösa innan vi når vårt 100 % förnybara elsystem? Hur vi ska ersätta kärnkraften med förnybart rent energimässigt tänker jag inte ens gå in på här, eftersom det nog nästan får anses som en icke-fråga med Sveriges unika förutsättningar. Utmaningen ligger naturligtvis i att ett 100 % förnybart energisystem med säkerhet kommer att bestå av en stor del intermittent kraft vilket gör att problematiken med lagring och balansering är de mest akuta att lösa. Därför kanske det kan låta märkligt att jag som själv är ingenjör i botten nu kommer att hävda att det är incitamenten som behöver förstärkas snarare än tekniken! Det finns redan teknik som kan lösa många av dessa problem och många kompetenta ingenjörer som jag är helt övertygad om kommer att lösa de kvarstående om de har anledning. Det stora dilemmat idag är dock att de inte har haft någon anledning! Dagens stora centraliserade anläggningar har gjort att man fokuserat på att lösa problem med stora, oväntade kapacitetsbortfall i den händelse en kärnkraftsreaktor plötsligt måste stoppas eller med att balansera en över dygnet konstant basproduktion mot en varierande konsumtion. För att investeringar och ingenjörsmässiga lösningar ska börja leda mot den framtid vi vill ha måste målbilden vara tydlig och vägen dit noga utstakad. Vi behöver en långsiktighet och en tydlighet från politiken som visar hur framtiden kommer att se ut för att marknader, myndigheter och i viss mån forskningen ska börja reagera. Dessutom behövs troligen nya marknadsmekanismer. Vi behöver skapa incitament för både företag och hushåll att styra sin konsumtion mot rådande produktion i den mån det är tekniskt möjligt. Sådana incitament finns i princip inte i dag med låsta elavtal med en stor del fasta avgifter och dubbla fakturor till nätägare och elleverantör. Priset behöver variera mer beroende på tillgång och det behöver bli tydligare för både elhandel och slutkunder. Det behövs möjligen också nya incitament för att hålla reservkapacitet och reglerkapacitet. Kanske behöver vi värdera reglerkraft högre med någon form av stödsystem tills detta sker automatiskt på framtidens marknad?

Vi på Naturskyddsföreningen är övertygade om att framtidens energisystem är 100 % förnybart och det gäller att planera för det redan nu, med varje investering som görs, för att vi ska komma dit så snabbt, kostnadseffektivt och smärtfritt som möjligt! Den gamla kärnkraften måste avvecklas snart och vi står inför ett viktigt investeringsfönster – det är dags att välja energiframtid.

Energiframtid

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.