Kött, klimat och energipolitik, del 4/4

Att vår höga konsumtion av animaliska livsmedel är ett stort klimatproblem har nog inte undgått någon. Men hur illa är det, vad kan vi göra åt det och hur hänger egentligen köttkonsumtion ihop med energipolitiken? Det tänkte jag svara på i en serie inlägg här på bloggen. Detta fjärde och sista inlägg i serien handlar om köttets plats i klimatpolitiken.

Det står klart att konsumtionen av animalier är ohållbart hög i Sverige och behöver minska för att nå klimatmålen. En minskning skulle dessutom föra med sig många andra fördelar, allt från mer bioenergi till mindre övergödning och bekämpningsmedelsanvändning, för att inte tala om de positiva hälsoeffekterna.

Köttet är rabatterat och ekosystemtjänsterna bortglömda

Att konsumtionen fortsatt är så hög trots alla negativa effekter beror på att köttet i praktiken är rabatterat. På ekonomspråk är det här ett marknadsmisslyckande eftersom köttet inte betalar för sina negativa externa kostnader. Det är skattebetalarna och miljön som betalar en stor del av priset. Därför kan priset behöva justeras för att internalisera de här kostnaderna, på samma sätt som koldioxidskatten på fossila bränslen är tänkt att göra, för att ta bort den här miljöskadliga rabatten.

Om detta handlar Naturskyddsföreningens nya rapport Det subventionerade köttet. Där föreslår vi en klimatavgift på kött för att minska klimatpåverkan från köttkonsumtionen. Samtidigt kan intäkterna från avgiften återföras till jordbruket, förslagsvis genom att betala för de ekosystemtjänster som jordbruket producerar men inte får betalt för. Också det är ju ett marknadsmisslyckande, eftersom ”jordbruksprodukter” som vattenrening, erosionskontroll, biologisk mångfald, pollinering och så vidare är livsviktiga. Det blir en win-win helt enkelt.

Det enkla kan vara det bästa

Att utforma en sån här avgift kan vara krångligt, men vi ger ett ganska enkelt förslag i rapporten. Att bedöma varje djurs klimatpåverkan för sig vore administrativt mycket kostsamt, varför vi föreslår en och samma avgift på allt kött, i kronor per kilo kött. Det styr mot en minskad animaliekonsumtion istället för mot ökad konsumtion av det kött som har lägre klimatpåverkan men som inte alls bidrar till biologisk mångfald (gris och fågel). Mejeriprodukter har också stor klimatpåverkan, men är lite krångligare och därför inte med i detta första förslag. Det bästa får inte bli det godas fiende, och en avgift på bara kött är betydligt bättre än ingenting och omfattar merparten av hela livsmedelssektorns klimatpåverkan.

Avgiften bör tas ut i konsumentled för att omfatta också importen. Då slår den inte hårdare mot det svenska köttet, som oftast har mindre miljöpåverkan och striktare djurskyddsregler än det importerade.

Det sämsta minskar mest

Eftersom avgiften i vårt förslag skulle tas ut per kilo kött och inte i procent av priset skulle den dessutom minska konsumtionen av billigt kött mest, istället för att slå mot det ekologiska som ju normalt är dyrare. Detta eftersom konsumenter är mer känsliga för relativa än absoluta prisförändringar. Jämför två köttbitar på ett kilo vardera, och en avgift på 25 kronor per kilo. En billig, importerad köttbit som kostar 50 kronor kilot, den andra är ekologisk och kostar 300 kronor. Prispåslaget är alltså 50 % på det billiga, men bara 8 % på det dyra. Det här innebär att prishöjningen upplevs som betydligt större på det billigare köttet som har högre miljökostnad.

Tänk på de fattiga!

Men kommer inte detta göra köttkonsumtion till en klassfråga? Nej, forskare vid SLU har studerat fördelningseffekter av en skatt på kött, och konstaterar att den i stort sett skulle vara neutral eftersom alla inkomstgrupper använder i princip lika stor del av sina utgifter till att köpa kött. Men även om en avgift eller skatt hade varit regressiv (drabbat fattiga mest), kan det ifrågasättas om det är klok fördelningspolitik att subventionera miljöskador. Bättre då att utjämna inkomstklyftor med andra styrmedel.

Återbäring till jordbruket

Förslagsvis skulle en klimatavgift på kött kunna ligga på 20-25 kronor per kilo kött. Det skulle med nuvarande konsumtionsnivå generera en intäkt på omkring 9-12 miljarder kronor per år, som alltså skulle kunna komma det svenska jordbruket till del.

Inget nytt under solen

Det här kan ju kännas nytänkande och otäckt. Men det är det inte. Både Jordbruksverket och Naturvårdsverket har föreslagit skatter för att minska köttkonsumtionen, och bland andra Livsmedelsverket som FN och Världscancerfonden förespråkar minskad köttkonsumtion. Och forskning finns det också. Det som saknas nu är modiga politiker som på allvar vill nå klimatmålen.

Det finns mer att göra

Utöver en avgift bör fler åtgärder vidtas. Inte minst offentlig upphandling, i form av offentlig bespisning. Skolor och sjukhus bör servera mer vego, vilket både skulle bidra genom de stora konsumtionsvolymerna, men minst lika viktig vore sannolikt en indirekt påverkan genom att sprida kunskap om god, nyttig och klimatsmart vegomat. Den som regelbundet blir serverad vego kommer ju sannolikt oftare också själv hoppa över köttet än den som får kött till lunch dagligen, och aldrig lär sig några alternativ.

En av många viktiga frågor

Klimatpåverkan är såklart inte den enda miljöfrågan att ta hänsyn till i jordbruket, och Naturskyddsföreningen tycker inte att djuruppfödningen ska upphöra. Betesdjur fyller många viktiga funktioner i landskapet. Men mer #vegopepp mår både planeten och vi själva bra av.

 

Tidigare inlägg i serien om kött, klimat och energipolitik: Del 1, Del 2, Del 3.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.