Något motsägelsefull lansering av WEO2014

 

 

 

 

 

weo

 

I dag presenterades lanseringen av World Energy Outlook 2014 av IEAs chefsekonom Dr. Fatih Birol på Sida i Stockholm. World Energy Outlook (WEO) är en riktigt tegelstenstjock publikation som ges ut årligen av IEA (International Energy Agency) och av många anses som något av en bibel på energiområdet. En syn som bekräftades på dagens seminarium av den nära på hjältelika status som Dr. Birol verkade inneha hos övriga talare. Och visst är det ett stort arbete som IEA gör varje år med WEO. Den går igenom både historisk utveckling, energisystemet som det ser ut idag och gör projektioner inför framtiden. I årets upplaga sträcker sig scenarierna fram till 2040 och det var en ganska dyster framtid som presenterades. Bland annat väntas världens energibehov öka med 37% fram till 2040 och mycket av tillskottet kommer enligt WEO att komma från fossila bränslen.

Det är i sammanhanget viktigt att ta ett steg tillbaks och fundera på vad WEO egentligen är, annars är det risk att den blir en självuppfyllande profetia. För IEA kan egentligen inte spå i framtiden mycket bättre än vad du eller jag kan göra. Det WEO gör är att analysera befintliga styrmedel och policies och med hjälp av dem extrapolera dagens energisystem in i framtiden. Det har dessbättre visat sig att IEA ofta har fel – särskilt gällande investeringar i förnybart som historiskt har visat sig gå mycket snabbare än vad man räknat med. Och det är kanske därför jag hade önskat lite mer ödmjukhet från Dr. Birol och hans kollegor. För i presentationer och grafer står bara ”kraftproduktion per källa, 2013-2040” där det egentligen borde ha stått ”kraftproduktion per källa, 2013-2040, enligt vårt scenario, vilket speglar hur framtiden eventuellt kommer att bli om vi inte gör några ändringar i nuvarande policies”.

För det går fortfarande att ändra på IEAs framtid. Och egentligen gjorde Dr. Birol ganska tydligt i presentationen att det är vad som faktiskt måste ske. Han pratade mycket allvarligt om effekterna av klimatförändringarna, särskilt hur de kommer att drabba regionen söder om Sahara, vilket var fokusområde för årets rapport. I ovanstående bild visade han att hälften av koldioxidbudgeten redan är förbrukad om vi vill ha en chans att klara tvågradersmålet, och att hela budgeten kommer att vara förbrukad redan 2040 i det centrala scenariot (dvs om vi inte gör något). Slutsatsen av detta är att investeringarna måste styras om till koldioxidsnåla tekniker (idag får fortfarande fossila investeringar fyra gånger så mycket subventioner som förnybara enligt rapporten) och att klimatmötet i Paris nästa år måste sända väldigt starka signaler att fossilinvesteringar riskerar att bli värdelösa. Ett ställningstagande för förnybart från IEA, kunde man ju hoppats. Det något märkliga i det hela var att, samtidigt som Dr. Birol pläderade klimathotets allvar, nämnde han flera gånger olika nyupptäckta fossilkällor i positiva ordalag och kallade USAs satsningar på shalegas framgångsrika. Det han egentligen borde ha sagt om han tar sin egen föreläsning om klimathotet på allvar är snarare att det är problematiskt att det satsas på nya fossila bränslen och att det är sorgligt att nya oljeupptäckter görs som vi ändå måste låta bli kvar i marken…

Även kärnkraften fick en något motsägelsefull presentation där det å ena sidan konstaterades att vi är långt från någon renaissance för kärnkraft, samtidigt som kärnkraften presenterades som en av lösningarna för att klara tvågradersmålet. Detta trots att det, enligt Dr. Birol, är ett stort problem just nu att många gamla reaktorer måste läggas ned snart och vi saknar erfarenhet för att göra detta samt att vi inte har löst slutförvarsfrågan. Inte mycket till lösning, med andra ord.

Bland ljusglimtarna i presentationen kan i alla fall nämnas att IEA nu lägger allt större vikt vid nödvändigheten av energieffektivisering. Dr Birol nämnde också att man nu för första gången börjar se effekten av policies inom energieffektiviseringsområdet på energimarknaden.

Sammantaget lämnade jag i alla fall dagens seminarium med en känsla av att jag hoppas att världen ser WEO2014 som en varningsklocka för vart vi är på väg om vi inte ändrar kurs mycket snart för investeringar och inte som en förutsägelse om framtiden huggen i sten.