COP21: Al Gore peppar miljörörelsen

DSC03224 (1280x853)

Förhandlingarna befinner sig i en svacka så här i slutet av första veckan. En svacka mellan de inledande vackra talen från statsministrarna och innan miljöministrarna tar vid. Nu bevakar tjänstemän nationella intressen. Den bedömningen gör Al Gore, men är samtidigt mycket inspirerande när han idag peppar miljörörelsen. Han berömmer civilsamhället, som skapar tryck på den politiska processen. Vi gör nytta.

Han beskriver det lite större skeendet just nu som en brytpunkt. Det är nu det sker. Brytpunkten är bara lite rund. Inte så skarp som vi hade önskat, säger Gore. En källa till hopp för honom är vind- och solrevolutionen i USA. Nu ser han att energisektorn blir förnybar och de sektorer som måste ställa om nu är transportsektorn och jordbruket. Det låter nästan som han läser högt ur en av Naturskyddsföreningens #klimatmaxa-foldrar!

Han är lite trevande och lugn i början. Men vi fattar snart att det är en gammal fullblodspolitiker som faktiskt fick flest röster i presidentvalet. På en lite blyg fråga ”- hur kan vi tonåringar bidra?” från en ung student talar han så jag ryser:

Han drar en först en historia om att han själv var 13 år när president Kennedy lovade att sätta en människa på månen. Åtta år senare stod det en där. Poängen i historien är att i kontrollrummet i Huston, Texas var medelåldern 26 år! De hade alltså alla, som tonåringar, inspirerats av det politiska målet och vigt sitt eget liv åt att det skulle bli verklighet.

Tänk om vi hade politiska ledare idag som satte mål, som kanske kan verka lite utopiska först, så att vi verkligen fick utsläpp nära noll och begränsar temperaturhöjningen till 1,5 grad.

Efter historien levererades också konkreta tips: 1) Bli aktivist och bidra till samtalet om klimat. 2) Använd din konsumentmakt. 3) Agera politiskt, eftersom det krävs politiska lösningar för klimatet.

– ”Alla som röstar måste tänka på klimatet när de röstar”, nästan skriker Gore och han är som tillbaka i en ny valkampanj!

Han avslutar med att det inte är OK att tvivla på att det går. Och att politisk vilja är en förnybar resurs som inte tar slut.

Tack Al Gore, nu åker jag hem med tåget från Paris med lättat hjärta och än mer kampvilja!