COP21: En kollektiv minnesförlust?

Mycket av framgången i Paris handlar om förtroendet mellan fattiga och rika länder. Därför var det mycket intressant när Naturskyddsföreningens samarbetspartner Third World Network, TWN, arrangerade ett välbesökt seminarium för att förklara utvecklingsländernas positioner. Nivån på deltagarna var högsta tänkbara med chefsförhandlarna för både Kina och Indien. Båda nyckelaktörer de kommande veckorna. Med fanns också ledande representanter för utvecklingsländernas stora förhandlingsgrupper G77 + Kina och Like Minded Group of Developing Countries.

DSC03125 (1280x838)

Genomgående är den kraftiga kritiken att så lite har hänt med alla löften som getts genom åren. De finns inskrivna klimatkonventionen från 1992 och har på olika sätt upprepats vid tidigare COP-möten: De rika länderna måste minska utsläppen först och resurser måste överföras från rika till fattiga länder för att de ska ställa om. Och att anpassningsfrågorna är en viktig del i ett avtal. ”De utvecklade länderna har orsakat klimatförändringen, men vi drabbas alla av effekterna”, säger Kinas chefsförhandlare Su Wei.

Åtagandena finns redan inskrivna och överenskomna, det är dags att leverera. Eller för att citera Meena Raman från TWN: ”Vi måste bota den kollektiva minnesförlusten”.

Juan Hoffmeiter från Bolivia representerar hela G77 och Kina-gruppen trycker på att vi inte behöver fler planer, nu behövs action och resurserna måste upp på bordet.

Alla är överens om att vi måste komma rejält under två grader och att det därför krävs stora utsläppsminskningar för att komma dit. De är starkt kritiska mot att grundregeln om ett gemensamt men olika ansvar för klimatförändringarna riskerar att luckras upp. När många talar om att vi ska gå en gemensam väg från Paris blir Gurdial Nijar från Like Minded gruppen upprörd: ”Vi kan inte gå på samma väg när vi har så olika startpunkter”.

Ansvaret för hur mycket utvecklingsländerna måste minska sina utsläpp har verkligen varit och är fortfarande en knäckfråga i förhandlingarna. Representanterna på scen pekar på att det har lämnat in sina frivilliga åtaganden (INDC:s), men känner inte att de fått den uppskattning och erkännande av ansvar för dem som de borde ha fått.

Indien kräver ett rättvist, jämlik och hållbart avtal men blir inte så tydliga på vad det innebär mer än att öka kraven på de utvecklade länderna: ”De måste gå före, både vad gäller utsläppsminkningar och ökad klimatfinansiering” menar Ravi Prasad. På publikfrågan om vad de stora länderna Indien och Kina ska göra för att minska utsläppen gav han inget svar. Ska vi klara oss under två grader krävs ett svar på det mycket snart.