En önskedröm?

Det vi egentligen behöver av ett nytt klimatavtal, är att det stakar ut vägen mot en framtid där den globala medeltemperaturen inte ökar med mer än 2 grader – eller helst inte mer än 1,5. Det innebär att det skulle behöva innehålla tydliga krav på att de länder i världen som har högst utsläpp per capita måste vidta kraftiga åtgärder för att minska dessa utsläpp. Samtidigt måste det innehålla krav på att de länder som har störst ekonomisk kapacitet (vilket i de allra flesta fall är nära kopplat med både höga historiska och nutida utsläpp) ska hjälpa till att finansiera klimatåtgärder i utvecklingsländer. Dels för anpassning till de klimatförändringar som redan sker, och dels för investeringar i förnybar energi, kollektivtrafiklösningar och annat som krävs för att de ska kunna höja sin levnadsstandard utan att höja utsläppen av växthusgaser till samma nivåer som dagens industriländer. Avtalet måste också göra det tydligt att rika länder ska stå för teknologiöverföring till dem med sämre förutsättningar (vilket är nära kopplat till finansiering) samt för stöd till kapacitetsutveckling. Detta är principer som redan finns beskrivna i Klimatkonventionen.

Inget av detta verkar det just nu som att vi kommer att få. Det senaste utkastet till förslag på beslut som diskuterats här i Lima under förmiddagen är en urvattnad kompromiss – en text skriven för att kunna accepteras av de flesta, men som inte betyder särskilt mycket i praktiken. De föreslagna beslut som just nu ligger på bordet kommer varken att hjälpa världen att stanna under två graders uppvärmning, eller hjälpa människor som lever i fattigdom att anpassa sig till klimatförändringarna.

De länder som hittills har uttryckt stöd för den nya förslaget och är beredd att rösta för att dessa beslut antas är framför allt de rika länderna; USA, EU, Australien, Ryssland med flera, och några medelinkomstländer i framförallt Latinamerika, samt Salomonöarna. De som framförallt motsätter sig det är de som har mest att förlora, eftersom de drabbas hårdast av de klimatförändringar som redan sker.

Förhandlingarna återupptas i eftermiddag under direkt ledning av COP-presidenten Pulgar-Vidal. Då får vi se om någon sida ”vinner” – och processen därmed kan fortsätta – eller om korthuset faller ihop.