IPCC om historiskt ansvar och utsläpp från vår konsumtion

I sin senaste rapport lyfter IPCC att för att få till stånd ett globalt klimatavtal är det viktigt att parterna upplever det som rättvist. Vi ser ju ofta hur regeringsföreträdare försöker flytta fokus från sitt lands utsläpp genom att peka på andra länders utsläpp som är större eller ökar snabbare. Det gäller också Sverige, regeringen påtalar ofta att Sveriges utsläpp minskar, att Sveriges utsläpp är mycket små i ett globalt perspektiv och att det viktigaste är att de snabbt växande ekonomierna, med Kina i spetsen, minskar sina utsläpp.

Nog stämmer det att Sverige är ett litet land, att det är viktigt att Kina minskar sina utsläpp och att utsläppen i Sverige har minskat. Men det är inte hela sanningen, vilket IPCC belyser i den mycket omfattande rapport som ligger till grund för den mer uppmärksammade sammanfattningen.

Figur 1 nedan från IPCC visar utsläpp uppdelade på fem världsregioner. Det intressanta är det högra diagrammet, som visar kumulativa utsläpp från år 1751, alltså hur mycket koldioxid de olika regionerna totalt har släppt ut. OECD-länderna (blått) sticker ut, trots att de utgör under 20 % av världspopulationen. Asien (grönt), där länder som Kina och Indien som ofta utmålas som värstingarna finns, har en betydligt mindre stapel, men också runt 60 % av jordens befolkning. Skillnaderna i utsläpp per person är mycket stora.

Figur 1. Utsläpp av fossil koldioxid, samt koldioxidutsläpp från cementtillverkning och fackling (Gigaton) 1750-2010 uppdelade på fem världsregioner (OECD 1990, Economies in transition, Asien, Latinamerika samt Mellanöstern och Afrika). Diagrammet till vänster illustrerar utsläpp per år, medan diagrammet till höger illustrerar kumulativa utsläpp för olika tidsperioder. Från IPCC WGIII 2014 kap. 5.

Ett stort historiskt ansvar vilar alltså på rika länder. Men IPCC lyfter en ytterligare aspekt som snedvrider jämförelsen mellan länders utsläpp. En globaliserad ekonomi innebär ju att varor och tjänster produceras på andra ställen än de konsumeras. Rimligt är att den som efterfrågar och konsumerar något också bör ansvara för de utsläpp varan eller tjänster orsakar. Men utsläppsstatistiken mäter var utsläppen sker, inte var konsumtionen sker.

I figur 2 nedan illustrerar IPCC hur utsläppsstatistiken förändras när hänsyn tas till var konsumtionen sker istället för var produktionen sker. Rika länders utsläpp ökar då, medan låg- och medelinkomstländers utsläpp visar sig bli mindre eftersom en del av deras utsläpp kommer från exportvaror.

Figur 2. Utsläpp av fossil koldioxid 1990-2010 i fyra grupper av länder: höginkomstländer (HIC), övre medelinkomstländer (UMC), undre medelinkomstländer (LMC) och låginkomstländer (LMC). Spannet av utsläpp för varje grupp av länder illustrerar skillnaden mellan utsläpp i länderna (heldragen linje) och konsumtionskorrigerade utsläpp (streckad linje), där utsläppen orsakade i landet av produktion som går på export räknas bort, och utsläpp orsakade i andra länder till följd av import räknas in. Nettoeffekten är en ökning av utsläppen i höginkomstländer, och en minskning i resterande tre grupper av länder. Från IPCC WGIII 2014 kap. 1.

Detta gäller också för Sverige. Naturvårdsverket har granskat de svenska konsumtionsbaserade utsläppen, och konstaterat att de är betydligt högre än de inhemska utsläpp som normalt rapporteras, och att utsläppen ökar.

Konsumtionsutsläpp

Figur 3. Utsläppen i konsumtionsperspektiv fördelat på utsläpp i Sverige (exklusive export) och utsläpp utomlands till följd av svensk import. Där ingår också utrikes resor som köps i Sverige och svensk andel av internationella transporter. Markanvändning ingår inte. För jämförelse visas också de officiella svenska utsläppen ur produktionsperspektiv. Skillnaden är markant. Siffror från Naturvårdsverket.

Alla utsläpp måste minska för att bromsa den globala uppvärmningen. Alla utsläpp är små någonstans, ju mindre systemavgränsning ju mindre utsläpp, men inga utsläpp är för små när målet är utsläpp nära noll. Det är helt riktigt att det krävs globala utsläppsminskningar, och att om bara Sverige ensamt agerar blir effekten inte stor. Men för att få till stånd ett globalt avtal måste det upplevas som rättvist konstaterar IPCC, och rättvist kan det bara bli om rika länder som Sverige faktiskt tar fullt ansvar för sin klimatpåverkan. Att påstå att vi gör det idag är inte helt sant.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.