DN blundar för forskning – igen

Vi är oroliga. Sveriges största dagstidning skriver om mat och miljö – men lyckas helt missa omfattande internationell forskning. I söndags handlade det om vegetarisk mat, i går om ekologisk. Läs vårt brev till DN där vi uttrycker vår oro och förvåning, samt bjuder in till ett möte.

Hej Susanna Birgersson!

Naturskyddsföreningen läste med stigande förvåning ditt inlägg i dagens DN i debatten om hur man försörjer världen. Vi förvånas över att internationella forskningsslutsatser om hur den framtida livsmedelsförsörjningen måste utformas inte alls speglas i artikeln.

Världen står förvisso inför en formidabel utmaning. Jordens befolkning ökar och beräknas i mitten av detta sekel vara nio miljarder och sluta växa ca 2070. Idag finns teoretiskt tillräckligt med mat för alla men den är ojämnt fördelad. Orsakerna är många. Krig och andra konflikter förhindrar utveckling. Fattiga människor saknar både köpkraft och tillgång till odlingsmark. Många länder har inte råd att stödja det egna landets jordbruk. Biståndsgivarna har först på senare år börjat prioritera jordbruk och landsbygdsutveckling igen efter att under många år förbisett denna centrala sektor. Alla dessa faktorer samverkar och gör att många regioner – särskilt stora delar av kontinenten Afrika – i dagsläget inte kan försörja sin egen befolkning. Men det betyder inte att det inte finns potential för t ex Afrika att försörja sig själv.

Med andra ord måste alltså främst fördelningen av mat och resurser bli bättre men även mer mat produceras. Hur mycket tvistar man dock om. Den mest citerade uppgiften menar att produktionen måste öka med 70 procent till mitten av seklet.  Det är värt att notera dock att dessa beräkningar utgår från dagens efterfrågemönster t ex när det gäller konsumtion av animaliska produkter.  För närvarande används nästan hälften av världens spannmålsproduktion som djurfoder. Foderproduktion tar alltså upp betydligt mer åkermark än t ex energiproduktionen.

Hur skall det då gå till att föda en växande befolkning? Det finns goda exempel så väl som väl underbygd forskning att utgå från när man diskuterar framtidslösningar. Institute for Sustainable Development, ISD, i Etiopien fick i december 2011 dela Göteborgs stads pris för hållbar utveckling med Agra. ISD fick priset för sitt arbete med resurssvaga småbrukare i Tigray-provinsen i Etiopen. I Tigray har tusentals småbönder på 15 år gått från svält och biståndsberoende till en situation där befolkningen själv producerar tillräckligt med mat. Skördarna har ökat. Grundvattennivån höjts. Markbördigheten är bättre. Småbrukarnas inkomster har dessutom ökat, vilket i praktiken betytt stärkta försörjningsmöjligheter för kvinnor eftersom de flesta småbrukare i Afrika är kvinnor.

Inte bara Etiopen kan visa upp goda exempel utan motsvarande solskenshistorier finns i t ex Filippinerna och Brasilien. Det som alla har gemensamt är att de bygger på de resurser som finns lokalt och de involverar småbrukarna i utvecklingsarbetet.  Småbrukarna är nyckeln till ökad livsmedelstrygghet. De flesta av jordens lantbrukare är småbrukare.

Samma slutsats presenterades 2009 i the International Assessment of Agricultural Science and Technology for Development, IAASTD. Studien är världens hittills största tvärvetenskapliga utvärdering av jordbruket i världen och har tagits fram av 400 experter på uppdrag av Världsbanken och FN.

Det jordbruk som IAASTD menar är vägen framåt för att maten och klotets resurser ska räcka till en befolkning som ökar är det s k agroekologiska. Agroekologi (agroecology) är både den vetenskap och det praktiska jordbruk som använder kunskap om ekologi och andra principer för hållbarhet för att studera, designa och bruka livsmedelsproducerande system. Förhållningssättet ser jordbruket som en multifunktionell helhet snarare än som producent av enskilda grödor och inkluderar ett stort antal tekniker, tillämpningar och innovationer – inklusive lokal och traditionell kunskap – för att öka hållbarheten. Agroekologi är motsatsen till fundamentalism. Det är ett öppet förhållningssätt som utgår från lokala resurser i första hand istället för systematisk användning av dyra insatsvaror. Systemet utesluter inte att gödsla och spruta men baseras inte på dessa metoder – en stor skillnad.

Även FN:s specialrapportör för Rätten till mat, Olivier de Schutter, menar att agroekologiska metoder skulle kunna leda till en fördubblad produktion bland småskaliga odlare inom tio år.  Denna fördubbling är nödvändig för att föda en växande stadsbefolkning.

Med andra ord är det inte frågan om att fortsätta i jordbrukets gamla vanliga hjulspår med fokus på specialisering, kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Utmaningen är att hitta nya produktionsformer som tar sin utgångspunkt i agroekologi och även når mål om ekonomisk och social hållbarhet. Ban Ki-Moon, FN:s generalsekreterare, skriver i sitt förord till World Economic and Social Survey 2011:

“While humankind has made enormous progress in improving material welfare over the past two centuries, this progress has come at the lasting cost of degradation of our natural environment. About half of the forests that covered the earth are gone, groundwater resources are being depleted and contaminated, enormous reductions in biodiversity have already taken place and, through increased burning of fossil fuels, the stability of the planet’s climate is being threatened by global warming. In order for populations in developing countries to achieve a decent living standard, especially the billions who currently still live in conditions of abject poverty, and the additional 2 billion people who will have been added to the world’s population by mid-century—much greater economic progress will be needed.

Continuation along previously trodden economic growth pathways will further exacerbate the pressures exerted on the world’s resources and natural environment, which would approach limits where livelihoods were no longer sustainable. Business as usual is thus not an option”.

Naturskyddsföreningen ser med oro på att debatten i Sverige ställer olika lösningar emot varandra istället för att se utvecklingspotentialen i olika system. Det är dock angeläget att forskningsslutsatser redovisas korrekt. Olika typer av fundamentalism kan annars lätt ställa sig i vägen för utvecklingen.

Naturskyddsföreningen vill gärna fortsätta att diskutera dessa frågor med dig och föreslår att vi ses för att utbyta tankar.

Med vänlig hälsning

Johanna Sandahl, vice ordförande, Naturskyddsföreningen
Gun Rudquist, chef för avdelningen marint och jordbruk, Naturskyddsföreningen

Läs brevet med källhänvisningar här >>

Brev till Susanna Birgersson_DN om ekojordbruk sept 2012

Läs vår kommentar till DN:s ledare om vegetarisk mat >>

 

Kommentera

14 thoughts on “DN blundar för forskning – igen

  1. Tycker att DN har träffat väldigt rätt angående det mesta. Att jordens befolkning ökar och att behovet av ett kretsloppsanpassat högproduktivt jordbruk är en förutsättning för en hållbar framtid där vi både måste mätta fler munnar men också se till att maten produceras på ett uthålligt sätt.
    Med min kunskap som engagerad ekologisk lantbrukare så håller jag med DN till 100% att dagens ekologiska lantbruk tyvärr inte är tillräckligt bra för att uppnå dessa mål. I dag finns en nolltolerans mot konstgödning, kemikalier och GMO som inte är grundad på fakta utan snarare på en fundamentalistisk syn på vad som är svart eller vitt i miljöhänseende. Detta leder till utarmning av jordar, inneffektiv produktion och därmed också stora näringsförluster och stor klimatpåverkan per producerad livsmedelsenhet. Om man lyfter blicken och ser på helheten i vår matproduktion finns många \”grå\” områden, där man med en begränsad mängd av \”miljöfarliga\” åtgärder, kan höja produktionen avsevärt, och därmed minska den totala miljöbelastningen väldigt mycket. Vägen till en hållbar livsmedelsproduktion måste vara att producera så mycket mat som möjligt till så liten miljöbelastning som möjligt, och då är dagens ekologiska jordbruk inget alternativ!

    • Hej Anna,
      du glömmer att göra skillnad på dagens Krav-jordbruk och det som vi slår ett slag för – det agroekolgiska jordbruket. Krav-jordbruket är inte framme vid hållbarhet; det är dessutom ett marknadskoncept som för att möjliggöra kommunikation på marknaden måste vara tydligt och strikt vad gäller konstgödsel och bekmedel. Agroekologi har inte nolltolerans men förutsätter inte dessa insatsvaror i sin produktionsplanering, vilket konventionellt jordbruk gör. I brevet till DN lyfter vi fram just denna skillnad, så läs gärna vårt brev också. Vi kommer att skriva mer om detta, då vi just nu arbetar på en rapport om just dessa frågor. Ta gärna del av den rapporten när den kommer!

      •  Har läst både ert svar och DN´s artikel och just utifrån dessa så tycker jag att sågningen av artikeln är i stort sett obefogad. Det är just det ohållbar i dagens ekologiska produktion som lyfts fram, och det är ju helt rätt både ur försörjnings- hållbarhets- och agroekologiskt- perspektiv? Så är det inte hög tid att naturskyddsföreningen börjar tro på sina medlemmars kompetens i dessa frågor och gör som \”Värmland\” föreslår – upprättar en ny jordbrukspolicy för långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion? Istället för att ensidigt propagera för ekologiska livsmedel och vegetarisk kost?

  2. Det roligaste är väl att naturskyddsföreningen uppenbarligen känner sig träffat när DN skriver om \”ekofundamentalismen\”. Fastän det egentligen är tragiskt.

    Sen är det fascinerande att man tror att \”agroekologi\” skulle vara något spännande och nytt, för min del låter det som om det som ex svenska bönder strävat efter i årtionden.

    Istället för någon rapport som inte innehåller något nytt, kanske ni borde fundera på att uppdatera er jordbrukspolicy, den är föråldrad och ger (uppenbarligen) inget stöd till det som skrivs idag, det känns som om kommentarerna till DN är rätt frifräsande utifrån skribentens åsikter, som förhoppningsvis inte delas av SNF-medlemmen i gemen.

    • Hej Värmland, en uppdatering av jordbrukspolicyn är en del av årets verksamhetsplan. Senare i år kommer ett utkast gå ut på föreningsremiss. För övrigt är det inga \”frifräsare\” som skrivit artikeln, det är vår vice ordförande samt vår chef i jordbruksfrågor.

  3. Tidningen Jordbruksaktuellt skriver att delstaten Sikkim i Indien ska ställa om hela sin jordbruksareal på 60.000 ha till certifierad ekologisk till 2015. Arealen är fördelad på 62.000 familjejordbruk.

    • Synd att vi inte kommit längre i arbetet med att värna jordens resurser. Det behövs ett alternativt synsätt till \”eko-fanatismen\” med ett verklighetsbaserat helhetsperspektiv, och det innan vi slösat bort våra möjligheter att försörja jordens befolkning.
      Ett agroekologiskt synsätt skulle kunna vara ett stort steg på den vägen, men hur lång tid kommer det att ta att svänga skutan bort från den\” fundamentalekologiska\” vägen? Med tanke på hur lång tid och hur stora resurser det tagit för miljöorganisationerna att ta oss hit så undrar jag om det är möjligt att ändra kurs igen?

      •  Du kallar det \”ekofanatism\” och \”fundamentalekologiskt\”, men vi har följt projekt på global och lokal nivå och vet att det går att bedriva ekologisk matproduktion. Därför jobbar vi vidare på den linjen. 
        Vad föreslår du för alternativ? 

  4. När man läser er ordförandes twitterkommentarer kring Staffan Danielsson och Centerpartiet så kan man bara fråga sig om han har mandat att uttrycka sig så, för det är rätt skamligt. Och knappast opolitiskt… 

    • Hej fjollträsk,
      Att agroekologiskt jordbruk är framtiden för jordens livsmedelsförsörjning står vi för oavsett vilket parti som driver frågan eller jobbar emot den. Ordförandes twitter om Danielsson är en respons på något som den senare själv beskriver som en provokation.

      Det är dock viktigt att poängtera att det finns en skillnad mellan att vara politisk och politiskt bunden, därför har han mandat att uttrycka sig i frågan på Twitter. Tittar du närmare på vad som sägs ställer han vid ett par tillfällen frågan om det är hela centerpartiet som står för det Danielsson säger i sakfrågan, eller om det bara är Staffan själv som driver en egen kampanj.

      Att det är en hård ton kan vi hålla med om, från båda håll. Vi hoppas att det hela landar i en konstruktiv diskussion om sakfrågan.

Kommentering är stängd.