Utan bönder stannar världen

Trots att förväntningarna var mycket låga infriades de inte vid FNs klimatmöte i Durban. Hanna Wolf, som bor och arbetar i Zambia, var där för afrikanska småbönders räkning. Hon rapporterar här om ett FN-möte långt från jordbrukarnas vardag på den kontinent som är mest sårbar för klimatförändringar.

En hälsning från FNs klimatmöte, COP 17, i Durban kan börja på två sätt, minst, men om vi håller oss till två versioner så kan den inledas med ”Inget nytt under solen i Afrika” eller ”Soliga hälsningar från Durban”.

Stämningen strax innan mötet och första dagarna var laddade. Mycket beroende på att alla som kom dit på ett eller annat sätt hade förberett, planerat och repeterat i månader för just dessa två veckor. När så mötet drog igång fanns det så mycket förväntningar uppbyggda bland alla deltagare att luften riktigt dallrade i den stora hallen där deltagarna hämtade ut sina ackrediteringsbrickor. Det var även varmt, mycket varmt.

Förhandlingarna hölls i Sydafrika, i ett Afrika som enligt FNs klimatpanel IPCC är den kontinent som är mest sårbar för klimatförändringar. Sårbar inte för att det nödvändigtvis är störst förändring att vänta just där, utan till stor del för att Afrika saknar nödvändiga ekonomiska medel att hantera klimatförändringarna.

Denna gång, till skillnad inför klimattoppmötet i Köpenhamn, var förväntningarna väldigt låga. Ingen trodde väl egentligen att just detta möte skulle ge receptet på febernedsättande för jordklotet. Men ändå, förväntningar fanns där: bland de officiella delegaterna från 195 länder och från värdlandet Sydafrika, som ville att deras ordförandeskap skulle leda till konkreta framsteg samt bland alla aktivisterna, lobbyisterna och intresseorganisationerna – som önskade att just deras hjärtefråga skulle hamna på dagordningen och tas på allvar.

Självklart byggdes ett tryck upp även i media. I Sydafrika rapporterade tidningar, radio och TV från mötet. I svenska media däremot kändes det som klimatmötet var långt, långt borta. Afrika och klimatförändringar, som allt för ofta hamnar i medieskugga, fick denna gång dessutom tampas med EU:s toppmöte om Eurokrisen.

Själv var jag på plats för att representera Kooperation Utan Gränser och vi följde med särskilt intresse utvecklingen inom jordbruket. Vi var en brokig skara med den gemensamma nämnaren att jordbruket är en nyckelfråga och från vårt håll handlar det om bönder och om deras livsuppehälle.

Till och med Sydafrikas president Jacob Zuma, underströk den tydliga kopplingen den 7 december under ett högnivåmöte på temat klimatsmart jordbruk. ”Matsäkerhet, fattigdom och klimatförändringar är nära sammanlänkat och bör därmed inte behandlas separat”.

Denna gång pratades det allt mer om jordbrukets roll i ett förändrat klimat vilket är positivt, men samtidigt som något nytt förs upp på agendan så öppnar det även för tolkningar. Vad är egentligen ett klimatsmart jordbruk? Då gäller det att vara på sin vakt, gå in på detaljer, stöta och blöta. Det tar tid. Världens bönder har inte den tiden.

Det pratas ofta om att i-länderna måste ”gå före”. Det kan förvisso vara sant, men världens bönder måste gå före och, till skillnad från i-länderna, har de redan börjat. För Afrikas bönder är klimatförändringarna nämligen redan påtagliga och kräver redan nu nytänkande kring odlingen.

Hanna Wolf, regional samordnare i Södra Afrika för Kooperation utan gränser.

Denna artikel skulle ha publicerats i tidningen Sveriges Natur, men fick utgå av platsskäl. Därför ger vi den utrymme här på bloggen istället.

Kommentera

2 thoughts on “Utan bönder stannar världen

Kommentering är stängd.