Arktis smälter allt fortare

De redan pågående klimatförändringarna syns allt tydligare, särskilt i Arktis, där temperaturökningen redan är dubbelt så stor som det globala medelvärdet. Havsisen smälter allt fortare, liksom permafrosten. Enligt nya rön från MIT (Massachusetts Institute of Technology) går avsmältningen av den arktiska havsisen fyra gånger fortare än vad som 2007 förutsades i den senaste rapporten från FNs klimatpanel, IPCC. Isens utbredning minskar i rekordfart och den blir också allt tunnare. Enligt data från mitten av augusti ser årets minimiutbredning av sommarisen slå det tidigare rekordet från 2007.

Mycket talar för att isen i Arktis befinner sig i vad som har kallats en ”dödsspiral”, där den minskande isvolymen och de alltmer och utbredda och allt varmare öppna havsytorna allt snabbare förtär de isklädda ytorna under sommarhalvåret.

Det ironiska är att i takt med att den arktiska havsbassängen blir mer tillgänglig för sjöfart så accelererar också planerna på oljeutvinning i Arktis, även till havs. Detta i en miljö som är extremt känslig för oljeskador eftersom oljan bryts ned så långsamt i den kalla omgivningen. Under strandgruset i Västra Alaska ligger fortfarande oljan från Exxon Valdez, som förliste 1989, och lurar, osynlig men fortfarande ett lika stort miljöhot.

Oroande rapporter kommer också från Ryssland om att permafrosten i Arktis smälter allt snabbare. Inom 40 år, kring 2050, kan den ha minskat med mellan 15-30 procent. Det är mycket oroande siffror. Permafrosten innehåller mer än dubbelt så mycket växthusgaser som redan finns i atmosfären. Mest är det metan, som är en 25 gånger mer potent växthusgas än koldioxid, sett över 100 år, men hela 72 gånger mer effektiv sätt över en tjugoårsperiod.

Enligt en studie från den amerikanska vädertjänsten kommer Arktis permafrostområden att gå från kolsänka till kolkälla redan kring 2020 och bidra med 100 miljarder ton växthusgaser till år 2100. Det är en ofattbart stor siffra, som dessutom inte ännu finns med i de datamodeller som klimatforskarna haft som grund för sina växthusscenarier. Det innebär att vi måste skära ned våra fossila utsläpp ännu mer om vi ska kunna rädda oss undan klimatkatastrofen. Den smältande tundran kan vi inte göra något åt när väl processen satts igång.

Det är lätt att bli dyster, för att inte säga livrädd, över sådana här rön från klimatforskare, allra helst som klimatförhandlingarna inom FN-systemet verkar helt lamslagna och ingen förväntar sig någon framgång i den sista förhandlingsrundan i Durban i december.  Men låt inte klimatångesten förlama dig, vi måste ju fortsätta kämpa för en radikal klimatomställning av samhället, vi har ju inget val.

 Tipsen om de här studierna kommer från den utmärkta bloggen Climate progress. Följ den om du vill hålla dig uppdaterad om nya rön inom klimatforskningen.