Energipolitik och tvärtomspråket

Energieffektivisering. Det är något skumt med denna fråga. Varför är det så segt? Vad är problemet?

På pappret är ju alla vinnare. Nästan. Det är klart att de som säljer ny kraft tycker det är bättre om vi konsumerar mer än att vi börjar effektivisera. Och kanske kan delar av finansdepartementet vara rädda för minskade skatteinkomster om energianvändningen börjar minska. Men jag tror inte det är där problemet sitter.

Den troligaste förklaringen är nog att de producenter som har energieffektivare produkter och tjänster är så extremt dåligt organiserade att de inte ens vet om att de är en del av lösningen när Sverige och EU ska minska energinanvändningen. Och konsumenterna är också förvirrade eller ointresserade trots eluppror och klagande på höga elpriser.

Därför anordnade Naturskyddsföreningen ett seminarium i riksdagen tillsammans med energirådgivarna och energieffektiva företagen. Centern stod för värdskapet  något parti måste vara värd om man skall få vara i riksdagen och Centern är ju passande eftersom energiministern är just centerpartist).

Frågan för dagen är varför Sverige inte gör som många andra länder gör:  inför så kallade vita certifikat eller handel med negawatt som det ibland kallas. Ett kraftfullt styrmedel där regeringar runt om i EU beordrar om minskad energianvändning. Energibolagen får ta ansvar för att energianvändningen faktiskt minskar. Hur mycket beror på statens beställning. Om de inte lyckas med uppgiften blir det böter. Så fungerar det redan i bland annat i Danmark, England och Frankrike.

I Danmark står detta enda redskap för halva deras energianvändning. Danmark tänker faktiskt minska sin energianvändning vilket inte Sverige har tänkt. Danmark har som mål att minska med 4 procent till 2020 medan Sverige planerar att öka med cirka drygt 10 procent! Men det är svårt att veta efter som vi gjort en egen konstruktion som kallas energiintensitet vilket är kvoten mellan total energitillförsel och BNP. Så om BNP ökar snabbt når man lätt målet om 20 procent minskad energiintensitet. Genom att göra om det till en kvot och inte tala om faktiskt energiminskning omvandlas EU: s mål om 20 procent till en ökning.

Att regeringen lägger sig till med ett eget språkbruk där ordens valör omvandlas till dess motsats blir i grunden ett demokratiskt problem. Många människor förstår inte att det svenska minskningsmålet i praktiken blir en ökning av energianvändningen. Och det är inte små siffor vi talar om. Det handlar om tiotal TWh (alltså flera kärnkraftsreaktorer), allt  beroende på hur snabbt BNP växer. Vårt så kallade energiintensitetsmål är så extremt dåligt att vi måste slösa mer energi framgent än vi gjort historiskt för att nå målet. Mellan 1997-2009 minskade energiintensiteten med 2.4 procent per år och för att nå målet till 2020 räcker det med ca 1.5 procent i genomsnitt per år.

Ett annat exempel på det nya manipulativa språket är begreppet ”nära noll”. Enligt EU kommissionen ska alla nya hus 2020 vara nära noll när det gäller energiförbrukning. Näringsdepartementets tolkning är att nära noll är de regler som vi har nu – inte ens hälften av de krav som vi har haft sedan 2006. Definitionen ”nära noll” ligger alltså närmare 100 Kwh per kvadrat än noll.

Slutsats: den svenska politiken för en ökad energieffektiviserings är en skandal. Vilket leder till onödiga kostnader för näringslivet, hushållen och miljön. Svenska regeringen tycks vara allergisk mot alla fräcka förslag som EU-kommissionen föreslår och har inget eget vasst förslag att komma med. Nu får vi se om Anna-Karin Hatt kan få fart på energipolitiken och om Stefan Lövfen har förstått vilket smaschläge han har i denna fråga.

Naturskyddsföreningen kommer inte att ge sig.  Vita certifikat är ett tydligt redskap som verkligen kan skapa skillnad. Det var det många som insåg efter dagens givande seminarium. Och skulle en omröstning ske i riksdagen idag skulle vita certifikat sannolikt vinna eftersom Centern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet är för detta förslag. Undrar vilket parti som hänger på härnäst…

Kommentera

4 thoughts on “Energipolitik och tvärtomspråket

  1. Den största lögnen är dock att minskat energianvändande = mindre miljöförstöring/global uppvärmning. Energieffektivitet är däremot bra, men dagens ekonomiska system kräver tillväxt, eller så hamnar man i saker som recession eller depression. Och tillväxt är helt bundet ihop med energianvändning. Samt att billig energi medger saker som billigare kostnad för tex reningsverk etc. Det viktiga är bara att se till att vi använder rena energikällor, såsom nyaste kärnkraftstekniken. Vattenkraft och vindkraft är inte alls så miljövänliga, de förstör på en lokal nivå rätt kraftigt, dock inte globalt.

    • Hej !
      Här ett kort svar !
      När det gäller transaktionskostnaden blir den inte speciellt hög när man bestämmer vilka investeringar (som t ex treglasfönster) som har rätt till att få certifikat ( och som sagt, detta system används ju när det gäller eltillförsel av förnybar el och då påtalar inte svensk energi att det är höga transaktionskostnader)
      Information och energideklarationer mm är bra efter som det ger en bild av var de billigaste energieffektiva åtgärderna finns. Men tyvärr är dagens energideklarationer en \”papperstiger\” och måste förändras i grunden ( vi har en ide om hur den skall skärpas upp och hoppas komma ut med detta om några veckor) 
      Dock, poängen med vårt förslag är inte att ge ekonomiskt stöd (certifikat) till åtgärder som redan är mkt lönsamma utan de investeringar som är ur samhällssynpunkt vettiga ( alltså billigare än att ge stöd till förnybar el ) men som individer och hushåll inte anser tillräckligt lönsamma att genomföra. 

      Alltså, Energikartläggningar skall stimuleras men ersätter inte syftet med vita certifikat !

  2. Bra att ni uppmärksammat det här med NäraNollByggnader. Nära100Byggnader borde det kallas istället. Ett skämt! Hur ska det gå att effektivisera med 20 % resp 50 % till 2020 och 2050? NNB borde ungefär ligga på kriterierna för passivhus.

Kommentering är stängd.