Jag hoppades förgäves, Maud Olofsson

I senaste numret av Sveriges Natur skriver jag om kärnkraft. Krönikan gick i tryck före regeringens interna energiöverenskommelse. Texten avslutas med en fråga till Maud Olofsson, som uttrycker förhoppningen att hon ska blicka framåt, mot miljöanpassade, snabba och billiga förnybara energislag, och ta tydlig ställning mot den föråldrade, långsamma och dyra kärnkraften.

Förhoppningen var förgäves. Maud Olofsson har lämnat badtunnan i Högfors och hoppat i Jan Björklunds reaktortank.

Jag vill kort förtydliga att min förhoppning inte byggde på att Centerpartiet skulle hålla sina vallöften eller  respektera en folkomröstning, men däremot på att miljöfrågan inte helt tömts på innehåll, eller åtminstone på hederlig klarsynt faktabaserad analys.

Men tji fick jag.

Kommentera

6 thoughts on “Jag hoppades förgäves, Maud Olofsson

  1. Centerpartiet ska hedras för att ha lämnat ett 30 år gammalt beslut. Det är ju förbränning av fossila bränslen (olja, kol, naturgas,)och inte kärnkraft, som är orsak till den temperaturökning, ökning av nederbörd och extremväder vi sett de senaste decennierna. Naturskyddsföreningen bör värna om naturen och dess framtid. Om Ni gör det, skulle en argumentation för ett förbud mot all förbränning av fossila bränsle vara mer i linje med vad Naturskyddsföreningen bör syssla med.

  2. Underbart att politikerna börjar vakna upp och se bortom sina egna fördomar och fobier. Att hävda att man ska \”respektera\” en folkomröstning som alla var för avveckling som dessutom ägde rumm för nästan tre deccenier sen.. Det är ju bara rent odemokratiskt. Nu vet jag förvisso inte hur gammal Herr Karlsson är (han är väl inte en \”gubbe\” riktigt ännu) men chansen finns att herrn inte ens fick deltaga i omröstningen. Man måste vara väl in i 40-års åldern för att öht ha fått röstat.

  3. Jag måste konstatera att jag fattar ingenting av de senaste politiska utspelen. Men det är jag uppenbarligen inte ensam om.
    Positivt sett är det dock en nödvändighet
    att kaos föregår ordning.

    I DN i dag presenteras en rapport som lämnats till globaliseringsrådet från statsvetarna på Stockholms universitet. Den gör att man i viss mån kan förstå den senare tidens många politiska
    saltomortaler. Det är bara beklagansvärt att det går så illa fort, och slår så hårt mot det enda vi inte har råd att förlora. Nämligen vår framtid.

    MVH
    31426997

  4. Än gång i tiden hoppades jag på Naturskyddsföreningen i kärnkraftsfrågan, men förgäves.

    På den tiden, när kärnkraftens vara eller icke vara skulle avgöras i en folkomröstning, undvek SNF att ta ställning. Jag vet inte om ett klart ställningstagande mot kärnkraften på ett märkbart sätt hade påverkat folkopinionen då, men det hade känts mindre lite skenheligt att idag skriva att allt talar emot ny kärnkraft i Sverige och uttrycka besvikelse över Maud Olofssons agerande.

    Av andra kommentarer att döma tycks kärnkraften vara det enda alternativet till fossila bränslen, dvs pest är det enda alternativet till kolera. Ja, kanske, om vi nödvändigtvis måste ha obegränsad tillgång till energi. Men all energianvändning påverkar miljön; energianvändningen har sitt pris. Vill vi verkligen värna om vår miljö, om naturen och dess framtid, då är valet av energislag en sekundär fråga (därmed ej sagt oviktig); det primära är att begränsa energianvändningen. God miljö har också sitt pris. Elementär ekologi!

  5. Hur kan man blunda för att Nobels fredspris gick till Al Gore och FN:s klimatpanel IPCC.Forskarna i denna panel föreslår ökat användande av hybrid- och miljöbilar och byggandet av nya kärnkraftverk.Som sagt,det är inte kärnkraften som sprider giftmoln i våra städer och smetar ner sjöfåglar med olja…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.