Läckande radioaktivt kärnavfall?

Ett stort problem med dagens kärnkraft är hanteringen av det högaktiva kärnavfallet, som måste hållas åtskilt från allt levande i åtminstone 100 000 år. Det saknas ännu en lösning på hur slutförvaret ska ske, vilket i sig gör regeringens satsning på ny och mer kärnkraft, märkligt nog uppbackad av kärnkraftskritiska Centerpartiet, oacceptabel.

Nu har forskarna återigen pekat på problem med industrins förslag på avfallshantering. Det framgick i Uppsala igår på ett seminarium som arrangerades av MKG , som bevakar kärnavfallsfrågor och som Naturskyddsföreningen är medlem i. KTH-forskaren Peter Szakálos säger bland annat följande om de kopparkapslar som industrin vill lägga avfallet i:

– Vi ser i flera studier att den korrosion som uppmätts konsekvent är runt 10 000 och 100 000 gånger högre än den siffra som SKB använder i sin säkerhetsanalys.

Innebörden är att det förslag på slutförvar som förts fram av SKB AB, dvs kärnkraftsindustrins avfallsbolag, kan läcka ut radioaktivt material om kopparkapslarna rostar sönder. Inte särskilt hållbart alltså.  Precis som regeringens energipolitik.

Kommentera

8 thoughts on “Läckande radioaktivt kärnavfall?

  1. Jag kan inte annat än med irritation se att det enda Mikael Karlsson för till denna debatt är…

    …absolut ingeting, förutom utom icke-kontruktivt gnäll.

    Efter att ha varit i dialog med Peter Szakalos kan jag inte se på detta blogginlägg med annat än oändlig avsmak då det grovt missbrukar Szakalos forskning och samarbete med SKB då Mikael Karlsson utelämnar stora och mycket viktiga delar av det som framkommit i forskningen, enbart för att motivera gammalt, föråldrat och irrationellt kärnkraftshat.

    Hur du än vänder och vrider på det Micke så har vi redan avfallet och till skillnad från Naturskyddföreningen så är industrin i full färd med försöka att ta fram en lösning, vilket är väldigt mycket mer än vad SNF sysslar med. Kanske mest frustrerande är att den lösning som Peter Szakalos helst vill se, och som han har mest förtroende för, stoppas av detta framstegsfobiska kärnkraftshat.

    När Naturskyddsföreniungen vill bidra till att lösa det här problemet och komma med konstrutiv kritik på ett existerande problem, då kommer allt SNF och dess ordförande har att säga att vara välkommet. Men sådant här gnäll, som inte har något annat syfte än att med dårens envishet försöka motivera ett omotiverbart motstånd mot en ren kraftkälla, och därmed kapa bort ett av de tre benen i den rena energimixen, är inte värt annat än förakt.

  2. Mikael Karnerfors anklagar Mikael Karlsson och Naturskyddsföreningen för att inte vara konstruktiv. Nonsens!

    Naturskyddsföreningen agerande kan följas bakåt i flera decennier i yttranden som gjorts till myndigheterna och har handlat både om seriös kritik mot kärnavfallsbolagets metod och om konstruktiva förslag om miljömässigt bättre alternativ vad gäller val av plats och metod. Detta arbete fortsätter nu inom föreningen MIljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, (http://www.mkg.se).

    MKG håller kontakt med KTH-forskaren Peter Szakálos, men Szakálos och det nationella och internationella nätverk som stöttar honom har naturligtvis ingen särskild koppling till miljörörelsen. De är forskare och dessutom experter till Strålsäkerhetsmyndigheten. Däremot så är deras kritik förödande mot kärnavfallsbolaget SKB:s kopparkorrosionsforskning. Mikael Karlssons analys ovan ligger helt i linje med vad Peter Szakálos säger. Men Szakálos gör naturligtvis inga politiska kopplingar och är ingen kärnkraftmotståndare. Men hans kritik mot den metod som den svenska kärnkraftindustrin arbetat med i över trettio år är mycket trovärdig.

    Naturskyddsföreningen och MKG är mycket konstruktiva i kärnavfallsfrågor och vill att den alternativa metoden djupa borrhål ska undersökas som ett miljömässigt bättre alternativ till kärnavfallsbolagets KBS-metod. När nu den grundläggande tanken bakom bolagets KBS-metod, där konstgjorda barriärer med kopparkapslar och lera ska hålla kärnavfallet isolerat från människa och miljö i hundratusentals år, nu visar sig fel så är det än viktigare att undersöka alternativ. Men kärnavfallsbolaget SKB vägrar trots att de har all ansvar och alla resurser för svenskt kärnavfallsarbete.

    Allt detta vet Mikael Karnersfors men struntar i det och hävdar motsatsen. I stället för att kasta invektiv på Mikael Karlsson så bör han ta problemet på allvar. Hur kan svensk kärnkraftindustri ha hamnat så fel? Karnerfors och den lilla grupp runt omkring honom som driver bloggen \”Kärnkraft, ja tack\” har tydliga problem både med hålla diskussioner på en sätt som visar respekt och vanligt hyfs och med att se energi och miljöfrågor i ett bredare perspektiv. Mindre invektiv och mer saklighet tack!

    Johan Swahn

    Kanslichef
    Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG (http://www.mkg.se)
    Box 7005, 402 31 Göteborg

  3. Direktdeponering av kärnavfall i slutförvar framstår inte som ett vidare smart drag. Är inte det bästa att hålla kärnavfallet tillgängligt för transmutering i framtiden? Vad säger Johan Swahn och andra om det?

  4. Juluka,

    Det är inte så enkelt att det handlar om att enskilda forskare har fel eller inte. Huvudproblemet är att kärnavfallsbolaget SKB inte har gjort de studier som behövs för att visa att koppar fungerar som det är tänkt i en slutförvarsmiljö. Det finns inga långtidsexperiment i lab med koppar i en simulerad slutförvarsmiljö. Bara korttidsförsök (timmar, veckor, ibland några månader) där resultaten är synnerligen förvirrande. Korttidsförsöken är ofta dåligt vetenskapligt genomförda och avvikande resultat bortförklaras med \”det måste ha kommit in syre i utrustningen\” eller liknade utsagor. På ett liknande sätt vill bolaget bortförklara den överraskande stora kopparkorrosionen i de långtidsförsök som genomförs i berglaboratoriet i Äspö. Dessutom försöker bolaget undvika att studera korrosionen genom att hävda att det inte varit fråga om korrosionsexperiment. Och vill inte ta upp fler experimentpaket innan de gör klart sin säkerhetsanalys.

    Det är detta Peter Szakálos, som den kunnige korrosionsforskare han är, har förstått. Och det är betydligt fler än honom som med förvåning ser hur SKB försöker komma undan sitt vetenskapliga ansvar. Nu är det faktiskt bara forskare som har hela sitt levebröd från bolaget, eller vars hela livsverk bygger på myten om att koppar är en ädelmetall i frånvaron av syre, som försöker försvara KBS-konceptet.

  5. Magnus Johansson,

    Transmutation av kärnavfall kan teoretiskt minska farligheten och hur länge högaktivt kärnavfall måste isoleras från människa och miljö. Men det är ingen mirakelkur. Avfallsvolymerna ökar och en hel del av avfallet måste slutförvaras miljösäkert i tusentals år, kanske ännu längre.

    Det kan gå att förverkliga teknik för transmutation, men problemet är att för närvarande så finns det bara scenarier för transmutation i framtida jättesatsningar på kärnkraft. Problemen med användning av ändliga resurser, uranbrytning, kärnvapenspridning, driftsutsläpp, risker för stora olyckor och all avfallsproduktion gör detta lika långsiktigt miljömässigt ohållbart som att fortsätta med fossila bränslen.

    Nu är ju kunskapsläget sådant att vi vet att det går att förverkliga en miljömässigt hållbar svensk och global energiframtid med förnybar energi, effektivisering och livsstilsförändringar. I en sådan värld, som alltså skulle vara både post-fossil och post-nukleär, finns det scenarier där transmutation driven av förnybar el och i ett rent kvittblivningssyfte kan bli aktuell. Kanske i en kombination med slutförvaring i djupa borrhål som förmodligen blir billigare än slutförvaring i gruvgångar.

    Naturskyddsföreningen och MKG vill ha den alternativa metoden djupa borrhål utredd betydligt bättre redan nu som ett alternativ till kärnkraftindustrins och kärnavfallsbolaget SKB:s KBS-metod. Slutförvaring på 3-5 km djup i borrhål med en naturlig barriär som hindrar läckage kan bli både billigare och miljömässigt bättre än att använda konstgjorda barriärer av koppar och lera för att försöka isolera högaktivt kärnavfall från människa och miljö i hundratusentals år.

  6. Johan Swahn

    Mitt påpekande var att Mikael Karlsson skriver som att det är ett vetenskapligt faktum att koppar korroderar jättesnabbt och i rent syrgasfritt vatten. Det blir med andra ord svårt för honom att backa utan att tappa trovärdighet om de nya studierna visar att sig att de här forskarna har fel.

    Jag tror förstås inte att han kommer skriva så mycket om kopparkorrosion om det visar sig att han har gjort bort sig. Han kommer nog att låtsas att det regnar alternativt underkänna försöksresultaten. Vad han inte kommer att göra är att skriva, ”Jag hade fel om kopparkorrosionen”.

    Kan du namnge ett tiotal forskare utöver Szakálos och hans kompisar som påstår att kopparkorroderar i rent syrgasfritt vatten?
    Gärna med information om var man läsa det och vilka studier man lutar sig emot.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.