Pengar till regnskog och finsk kreativitet – det börjar röra sig…

Klockan är 23.00. Nyss hemkommen från en avrapportering i det stora tältet som är placerat mitt på nationalarenans fotbollsplan. Läktarna är tomma, men egentligen borde det varit fullsatt med hejarklackar för att få till snabbare utsläppsminskningar. Och vissa länder borde få rött kort, t ex  Australien som hela tiden lägger krokben. Och följdriktigt hade avrapporteringen inte några större framsteg att rapportera.

Delegaterna säger istället att de behöver mer tid, men klockan är snarare fem över tolv än fem i, med tanke hur svårt det kommer att bli att klara tvågraders-taket.

Glädjande nog blev det som Connie Hedegaard hintade om igår. Idag kom löftet om mer pengar till att skydda regnskog. Norge, Tyskland och England hade gått ihop om ett gemensamt utspel. Exakt hur mycket nya pengar som det kommer att handla om var svårt att få en klar uppfattning om. Men bra var det. Det gör att förhandlingstemperaturen ökar och i det möte som det svenska civila samhället – de organisationer som finns här – hade med Lena Ek och hennes förhandlare, tycktes det som att samtalen går något bättre.

Jag frågade om det finns några konkreta förslag på hur utsläppen skulle kunna minska under åren  2015 till 2020, den period som IPCC anser är den viktiga för att kunna vända utsläppsökning till minskning. Svaret var – nej. Det märkliga är nämligen att även om det blir ett avtal färdigt i Paris 2015 så kommer det inte att verkställas förrän 2020. Vi har fem år i väntrummet om det blir ett eget åtgärdspaket för dessa fem år. En arbetsgrupp jobbar med frågan men än märks inga resultat.

Lena Ek är både hedrad och orolig över att tillsammans med Sydafrika leda arbetet med ”loss and damage”. Det är ett av tre viktiga områden som behöver komma till ett beslut här i Warszawa.

Det makabra är att denna grupp skall hitta ekonomiska lösningar på att t ex betala de ö-nationer som kommer att ligga under vatten. Det måste finnas pengar för att flytta dessa samhällen. Och gruppen har kniven på strupen för att om inte Lenas arbetsgrupp hittar en lösning för att komma vidare avförs frågan från dagordningen i de fortsatta klimatmötena. Och då låser det förhandlingarna i andra viktiga områden.

Ett exempel är den grupp som förhandlar om det nya stora avtalet ”Durban plattform”. Där måste det också bli tydliga framgångar från detta möte. Det som absolut krävs är ett datum då ländernas första bud om utsläppsminskningar skall vara inskickade. Det bör vara senast tidig hösten 2014, så det blir möjligt att räkna ut vad som fattas i löften av utsläppsminskningar för att kunna förhindra två graders temperaturökning.

Den tredje viktiga frågan är den långsiktiga finansieringen förstås. Och där kom Finland med ett skojigt och kreativt löfte idag. De tänker sätta in alla pengar som Finland får av auktionering av utsläppsrätter inom EU i den gröna klimatfonden – idag är det bara kraft- och värmeproducenterna som måste köpa utsläppsrätter för de utsläpp de orsakar. Ett kreativt grepp. Det kommer ju att komma mer och mer av sådan här pengar, ju längre tid utsläppshandeln i EU fortskrider. Detta är en ny skatteintäkt som Anders Borg eller hans kollegor inte har räknat in i staternas budgetar.

Finansieringsfrågan är nog den viktigaste på kort sikt så att de fattiga länderna märker att det inte bara är ord i dessa klimatförhandlingar utan att folken  får konkret hjälp med att förnybar energi och att samhällen byggs om för att klara översvämningar och kraftiga stormar.

I bästa fall är förhandlingar på väg att ta några nödvändiga steg framåt och därmed förhindra ett dramatiskt bakslag eller som Sveriges förhandlare Roger Sedin sa idag; ”Det börjar röra på sig…”

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.