Regeringsförklaringen: svag på klimat och två spännande punkter

Trots att det är väl känt att snabba utsläppsminskningar är billigare än snabba klimatförändringar så ligger EU:s klimatmål mycket lågt.

EU har utlovat endast 20 procent minskning mellan åren 1990 och 2020, och 30 procent minskning om även andra länder skärper sina mål. Målet räcker inte på långa vägar för att EU ska ta sin del av ansvaret för att förhindra mer än 2 graders uppvärmning, ett mål som i sig medför oacceptabelt stora skador. EU borde därför skärpa sitt mål, i ett första steg till 30 procent minskning, oavsett vad resten av världen gör.

Storbritanniens och Danmarks regeringar har nyligen krävt en sådan skärpning. Det är bra men knappast imponerande egentligen eftersom EU redan idag, enligt EU:s miljömyndighet EEA, ligger på mer än 17 procents minskning. En del av detta beror på den ekonomiska krisen, men när jag häromdagen frågade Jackie McGlade, som är chef på EEA, vad hon bedömer händer när ekonomin vänder upp igen, så svarade hon att många av de förändringar som skett på senare år kan bli permanenta. En anledning är att många ny- och återinvesteringar kan komma att ske i andra bränslen än tidigare, t.ex. i vindkraft och gaskraft istället för kolkraft.

Givetvis finns en stor osäkerhet om detta, och transportsektorn är alltjämt problematisk, men nog finns mångdubbla skäl att omgående skärpa EU:s klimatmål och utveckla styrmedel därefter, inte minst för att se till att ekonomin drar i mer hållbar riktning när hjulen börjar snurra snabbare igen.

Trots detta valde Fredrik Reinfeldt att passa i klimatfrågan i sin regeringsförklaring. Han borde förstås som Danmark och Storbritannien signalerat krav på höjda målsättningar, till minst 30 procent.  Det hade gett en viktig signal inom EU, men också till alla de länder som nu formerar sina positioner inför klimatmötet i Cancun i Mexico i december. Reinfeldts signal var snarast den motsatta eftersom han lovade att inte ytterligare använda det bästa styrmedlet vi har i klimatpolitiken – koldioxidskatten: Den ska inte höjas (utöver indexuppräkning), menade Reinfeldt. Mitt tips är att han får backa på den fronten. Inte ens med så svaga klimatambitioner som regeringens mål på 26 procent minskning i Sverige 1990-2020 är det rimligt att hålla fast vid nuvarande nivå.

Denna besvikelse till trots fanns två spännande punkter, som också nämndes i valrörelsen, i regeringsförklaringen:

– ”Värdefulla skogsområden ska ges ett långsiktigt skydd och förvaltas väl”, sa Reinfeldt. Så är det inte nu. Naturskogar faller var och varannan dag. Om Reinfeldt ska genomföra sitt löfte så krävs endera ett moratorium för avverkning av värdefulla skogar, eller en kraftig budgetökning för skogsskydd som omsätts i formellt skydd, helst bådadera. Låt oss hoppas på snabba åtgärder här.

– Den andra spännande punkten var Reinfeldts löfte om en ”handlingsplan mot farliga kemikalier”. Nu finns redan en (alltför svag) EU-lagstiftning och en nationell politik, så planen måste vara något därutöver, något konkret. Låt oss hoppas att det rör sig om nationella förbud mot de värsta miljögifter som nu fritt kan användas. Det skulle verkligen behövas.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.