Tänk att få vara en deltagare!

GÄSTBLOGGARE!  Är du lärare, lärarstudent, rektor eller på annat sätt engagerad i skolfrågor och har något skoj att berätta om  – då kan du bli vår nästa gästbloggare! Maila skolbloggen!

Denna vecka gästbloggar Mattias Jägerskog, engagerad i den ideella samåkningsrörelsen Skjutsgruppen.

Är det inte fantastiskt att få känna att det du gör verkligen betyder någonting för massa andra människor? Denna känsla är någonting som är mycket aktiv i den ideella samåkningsrörelsen Skjutsgruppen, som jag har äran att få jobba med varje vecka.

Skjutsgruppen är en rörelse som startades helt ideellt av vänner och vänners vänner 2007. Idén var mycket enkel; det är bättre för miljön om vi delar fordon istället för att sitta i ett varsitt. Om det kan vara så att vi är lite rädda för att dela fordon med människor vi inte riktigt känner, kan vi då lösa det med god kommunikation? Om vi pratar med varandra helt enkelt? Vi satte idén i praktik direkt och bjöd in vänner via sociala nätverk, som i sin tur bjöd in vänner som bjöd in vänner.

När vi nu, en massa år senare, sammanfattar de senaste 12 månaderna så konstaterar vi att vi har erbjudit över 1,5 miljoner samåkningskilometer under år 2014 (det är över 40 varv runt jorden!). Hur många varv det är totalt sett vet vi inte ens, för vi började samåka långt innan vi började mäta. Utöver de 40 varven så samarbetade vi med över 20 kommuner 2014 och startade över 200 lokala grupper för pendlare, byar och knattelag.

skjutsgruppen_grupp

Skjutsgruppen firar sedan 2008 Samåkningsdagen den 10 oktober då de särskilt vill uppmärksamma alla former av gemensamma
miljövänliga sätt att transporteras – från bussar och tåg till segelbåtar och privatpersoners fordon. (Foto lånat från Skjutsgruppen).

Och ingenting av det här hade hänt utan deltagare. Det är egentligen mycket krasst; att samåka är att delta. Det går nämligen inte att samåka ensam. Samåkning är att antingen be om eller erbjuda plats i ett fordon och sedan dela eller dela med sig av kostnader, tid och sig själv. Utan deltagare, ingen samåkning.

Ända sen starten 2007 så har vi experimenterat med vad detta sätt att tänka kan få betyda mer. Om det är sant att samåkning är att delta, kan det då vara sant med allt annat som vi gör i Skjutsgruppen? Och ja, tänk er, det har blivit sant. På så många mer fantastiska sätt än vi kunde ana.

När vi för några år sen byggde vår webbplats Skjutsgruppen.nu så bjöds hela rörelsen in att delta. Alla besitter vi massa kunskap och idéer och tankar. Så vi crowd-tänkte, grupptänkte, tillsammans. Och vi kom fram till att vi behövde 200 000 kr för att bygga vår sida, så vad gjorde vi då tror ni? Jo, vi crowdfundade alltihop. Alla som ville vara med fick ge 10 kr var, 20 kr var eller mer – och till slut fick vi in allt. Allt sedan dess så har ”skjutsgruppare” som vi kallar oss hjälpt till med allt möjligt; allt från att sjunga sånger, programmera, bygga lådbilar, peppa, baka, designa, säkerhet, juridik eller att hjälpa över 17 länder fira vår årliga dag, Samåkningsdagen (Ridesharingday.com).

skjutsgruppen_bullar

Utdelning av kanelbullar till kollektivresenärer och samåkare på Samåkningsdagen i oktober 2014. (Foto lånat från Skjutsgruppen).

Vi kallar det för en deltagarkultur. För det är det det är. En kultur och en rörelse som inte kan vara på något annat sätt. Det ligger i sakens natur. Det går inte att samåka ensam. Det går inte att göra en rörelse ensam.

En deltagarkultur är aldrig hierarkisk. En deltagare står inte över en annan deltagare. Allt ligger i den utsträckta handen. Precis som när vi samåker så ber vi om och erbjuder; ”Hej, vill du följa med?” eller ”Hej, får jag följa med?”. Alltid ett val, aldrig ett tvång. Alltid lika mycket deltagare oavsett om du erbjuder eller ber om.

Varje vecka sträcker vi ut handen till alla våra deltagare och säger ”Hej, vill du hjälpa till med det här den här veckan?” eller en deltagare säger ”Hej! Jag skulle vilja hjälpa till med det här”. Vi har till och med en modell för hur vi gör det, ex ”Det här tar 10 minuter att göra, vem har tid?” När vi är så många som vi är nu så kan sex personer råka ha 10 minuter över samtidigt – och då har vi plötsligt en timme.  En av våra ”ideella hjältar”, Kenneth, skrev inlägget ”Jag ville bli en hjälpmyra i denna underbara stack”. Läs hela hans inlägg här.

Här skulle jag kunna skriva några tips. Men du är redan riktigt bra på det här. Det är vi som inspireras av er. Pedagoger. Senast igår berättade min vän som arbetar på förskola om ”Ställtid” – att ett barn ställer om från en aktivitet till en annan, och hur hon som pedagog underlättade omställningen. Som pedagog är du en underlättare för en deltagarkultur. Heja dig.