Uppgivet på klimatförhandlingen i Warszawa

Efter en halv dag på klimatförhandlingarna i Warszawa är känslan tydlig och klar. Det är mer uppgivet än på länge. Ja det känns tråkigt att behöva säga det, men det är faktiskt sant. Vad jag kan se finns det inga framgångar att tala om utan bara bakslag. Kanada, Australien och nu senast Japan har alla gått ut med negativa och defensiva utspel.  Alla vill sänka sina ambitioner.  Och när dessa relativt rika länder tar ett steg bakåt är det lätt för mindre rika länder att skylla på dessa bakåtsträvare. En negativ spiral är i rörelse. Den enda framgång som tycks vara möjlig är att få till en tidsplan om när ländernas olika utsläppssiffror skall skickas in inför nästa stora klimatmöte i Lima nästa år. Men även detta verkar osäkert. Återigen har USA visat upp sin dåliga sida och säger att de kanske inte hinner få till detta förrän i januari 2015, några månader innan det stora examensprovet i Paris i slutet av 2015.

Det är nämligen då det nya globala avtalet skall vara på plats. Det krävs mirakel om detta skall lyckas. Så känns det nu. Det måste givetvis finnas utsläppssiffor för de olika länderna och förhandlingstexter att förhandla om redan under hösten 2014 om det ska bli nå´t. Idag fick jag se embryot till det nya avtalet och det vara en sida med några punkter, mer som minnesanteckningar om vad som bör finnas med i ett kommande avtal än några konkreta positioner.

Det är riktigt upprörande att beskåda denna passivitet samtidigt som Klimatforskarna (IPCC) givit så klar besked om vad som skall göras. Det som händer nu är att vi stillasittande accepterar att många människor kommer att dö. Så absurt är det, vilket också den filippinske delegaten med all önskvärd tydlighet har påtalat.

Det som är än mer absurt är att det inte är så svårt att minska utsläppen. Det går lättare än de flesta tror om man väl försöker lite grann.  EU har lovat att minska med minus 20 procent och har redan fixat 18. Att minska utsläppen med 2 procent på drygt 6 år är inte att spänna bågen – det är att jogga i mål utan att ha ansträngt sig. Och priset på utsläppsrätter i EU är idag cirka 4 öre per kg (hushållen i Sverige betalar  1 kr och 8 öre per kg koldioxidutsläpp )! De är REA på klimatpolitik. Nu är det extremt billigt att rädda världen!

Man undrar vad alla politiker är rädda för när de inte tycks vara rädda för klimatförändringarna. Det tycks vara hjärnspöken och märkliga lobbyrörelser som skrämmer upp dem. Polen har t ex bjudit in världens olika kolföretag och kolländer för att samla sig till den sista striden. Det är väl så man får tolka det hela. För att få lite perspektiv så kan det vara intressant att jämföra med den ekonomiska kris som vi alla i olika omfattning har fått tagit del av på grund av att banker och stater har lurats med luftpengar och därmed satt hela världen i gungning. Den ekonomiska nedgång vi nu har, och har haft, är sannolikt mycket, mycket värre än om världen skulle genomför en mycket radikal klimatpolitik. Och om vi däremot gör denna energiomställning mer systematiskt så kommer välståndet tvärtom att öka i likhet med vad Obama sa ”att minska utsläppen av växthusgaser är ekonomins största möjlighet” . Men handling och ord måste bli ett.

Det som kan vända denna negativa trend är förstås EU. Det var EU som i praktiken fick Kyotoavtalet på plats och det är sannolikt bara EU som kan se till att det blir ett hyfsat avtal i Paris 2015. Redan i mars måste EU:s regeringschefer bestämma sig för vilka siffror EU skall skicka in till klimatförhandlingen  ( i maj är det parlamentsval och en ny kommissions skall komma på plats under senhösten) . Det blir ett oerhört viktigt möte. Blir det minus 55 procent till 2030 som miljörörelsen i EU vill? Det kan vi påverka. Vad EU spelar in i förhandlingen kan vända dödläget. Nu gäller det att miljörörelserna i hela EU mobilisera näringslivet, kommuner/städer, trossamfund, idrottsrörelser och olika former av kulturarbetare så att EU:s statsministrar vaknar upp tar sitt ansvar och att inte minst vår frånvarande statsminister, Fredrik Reinfeldt, vaknar upp ur sin törnrosasömn efter den tagg han fick under Köpenhamnskollapsen 2009. Då kan vi få en positiv spiral som kan göra FN:s klimatmöte Paris till stor framgång. Fjärran från dagens stämning I Warszawa. Det vi nu ser är helt enkelt inte okej!

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.